Alaric Mård
Församlingspedagog i Jakobstads svenska församling
Min favoritdoldis i Bibeln är egentligen inte en person, utan en grupp. En grupp på fem personer som kämpar sig fram genom Kafarnaums gator till ett hus där Jesus befinner sig. Den ena i gänget kan inte gå så de övriga fyra bär honom. Den här gruppen har många egenskaper som jag beundrar. De har en tro som är tillräckligt seg för att ge dem kraft att fortsätta kämpa när det blir trångt och tungt och människor iakttar dem. Jag har ingen aning om vad de visste och förstod av vem Jesus var, men de trodde åtminstone att de skulle bli hjälpta om de tog sig fram till honom – och det blev de.
De här männen verkar också ingå i en gemenskap där de är beredda att kämpa för varandra, och den lame mannen är beredd att vara sårbar och låta de andra svettas för hans skull. För mig är det här en av Bibelns starkaste bilder av kraften i den bedjande och livsdelande gemenskapen.
Om jag måste välja en av de fem som favorit så väljer jag honom som kläcker idén om att riva taket. Jag föreställer mig att fyra av dem var på väg att vända om när de såg hur mycket folk som blockerade dörren till huset. Men en av dem var knäpp nog att föreslå att de skulle fira ner sin vän genom taket. Den här personen är också den som utmanar mig mest. Jag hade varit alltför upptagen med att fundera på vad alla människor ska tycka och tänka om mig för att ens drömma om att börja bryta upp något tak för att nå fram till Jesus. Jag tänker ändå att takrivaren kan påminna oss om vikten av kreativitet både i personliga utmaningar och i utmaningar som möter den kristna gemenskapen.
Läs om den lame mannen i Kafarnaum i Mark. 2:1–12
