Jim och Cia Duhamel
Jim och Cia Duhamel

Seglaren fann kärleken på båtvarvet

relationer.

När Jim Duhamel 2011 seglade 147-fotaren Visione till Jakobstad anade han inte vilka följder det skulle få. I Jakobstad fann han sin hustru Cia och en relation till Gud.

29.4.2021 kl. 10:14

Han har vuxit upp i ett katolskt hem på Long Island i New York. Hon har vuxit upp i ett laestadianskt hem i Larsmo. Nu har de sitt andliga hem, så långt coronarestriktionerna det tillåter, i Jakobstads svenska församling.

– Jag växte upp med bilden av en dömande Gud och att jag aldrig dög för honom. Som 15-åring började jag revoltera och gick ur rörelsen. Trots det har tron alltid funnits där i bakgrunden, men jag stängde ut den, säger Cia Duhamel.

Hon har haft olika jobb vid segelbåtstillverkaren Baltic Yachts. Där jobbar hon fortfarande.

– Jag jobbade på lamineringen men utvecklade allergi så nu jobbar jag på lagret. Det är intressant och spännande att träffa folk från hela världen.

En av dem hon träffade på jobbet var segelbåtenVisiones kapten Jim Duhamel. 2011 kom han seglande med den åtta år gamla 147-fotaren till tillverkaren i Jakobstad för upprustning.

– Vi var tillsammans i ett år medan båten rustades upp. När jag avseglade med båten visste vi bara att vi skulle fortsätta tillsammans, men inte hur, säger Jim.

Fick jobb i Jakobstad

Han jobbade på Visione i ytterligare två år innan han återvände till Jakobstad 2014 och lyckades få jobb på Baltic.

– Jag är utbildad ingenjör inom mekanik och lyckligtvis behövde de hjälp på den sidan. Den stora skillnaden är att jag nu sitter bakom ett skrivbord mer än förr.

Sedan 2018 har Jim ett eget konsultföretag och jobbar både för Baltic och Nautor.

– Jag växte upp som katolik och har gått igenom olika faser av det. Min familj var ganska bra på att gå till kyrkan varje söndag och att delta i olika församlingsevenemang.

I familjen fanns sju barn.

– Jag tror det gjorde att vi hade en ganska avspänd inställning till tron. När jag var tolv avtog familjens intresse för gudstjänstbesöken och min kontakt till tron blev sämre. Jag blev aldrig konfirmerad som ung, så jag blev det som 36-åring i stället. När jag började studera vid universitetet tog mitt intresse för tron ny fart och jag började gå till kyrkan igen. Jag tror jag var ganska bra på det.

Tills han började jobba på båtar. Där är inte kyrka och församling lika tillgängliga, så intresset avtog tills han började jobba på land igen. Intresset har växlat beroende på var han jobbat.

– Jag vände aldrig tron ryggen, men den hamnade i skymundan. För två år sedan, när Cia och jag gifte oss, var vårt andliga liv inte speciellt aktivt.

Före vigseln ingår ett samtal med vigselprästen. För katoliken Jim var mötet med prästen speciellt spännande.

– Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig av mötet med en luthersk präst. Jag förväntade mig en gammal man, men det var han inte. Han var mycket bra, han antog inget och var inte dömande. Han berättade om sådant som han själv erfarit och som fungerat för honom.

Mötet med prästen var bra för dem båda.

– Vi hade gjort planer för bröllopet och såg fram emot det. Min familj kom hit från USA och de fick träffa Cias familj. Vi gav oss in i äktenskapet helhjärtat och med viljan att bilda familj. Under samtalet var det ändå som ett ljus hade tänts. Det handlar inte bara om vårt äktenskap utan då kommer också Gud in i bilden.

De förstod att de inte kan vara beroende av varandras tro utan att de behöver ha en personlig relation till Gud.

– Vi behöver också tron för att vår relation ska växa och bli starkare, säger Jim.

De rekommenderades en Alphakurs som de efter tvekan valde att gå.

– Det som gjorde mig tveksam var min katolska bakgrund. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. Skulle jag vara accepterad? Skulle jag bli påtvingad någon trossats?

När han ser tillbaka på det han tänkte då tycker han det känns dumt.

– Jag fick undersöka min tro utan att någon satte gränser. De andra var där för att hjälpa mig, inte för att döma. Det som kändes mest meningsfullt för mig var att min relation till tron är min egen.

Också Cia var tveksam till Alpha.

– Jag hade förutfattade meningar att det bara var för religiösa människor och att jag inte passar inte in där. Första gången hade jag ångest och funderade om jag ska komma flera gånger. Men när jag väl var inne i kursen kändes det nästan som en spabehandling. Jag får vara mig själv och behöver inte låtsas.

Hon fick en helt annan bild av Gud än den hon haft tidigare.

– För mig var den största ögonöppnaren att Gud inte dömer, utan att han är full av kärlek. Jag behöver inte känna efter vilka fel jag gjort. Han älskar och accepterar mig som jag är.

– Jag läste nyss en text av en kvinna från den församling jag växte upp i, hon skrev precis det jag kände som barn. Att växa upp i en anda av vi som tror och de som inte gör det. Vi-andan kan vara så stark att man baserar sin tro på den. Men nu har jag fått en personlig tro som jag inte haft förr, säger Cia.

Kursen förstärkte deras relation till Gud och de fick nya vänner där, men också deras inbördes relation blev bättre.

– Vi hade en god relation redan innan vi gifte oss. Men jag förstod inte hur bra allt kan bli när man också har gemenskap i tron. Vi kommer fortfarande att ha meningsskiljaktigheter, men nu är de lättare att komma över. Vi har fått frid i vår relation, säger Jim.

På vilket sätt har livet förändrats?

– Fokus i mitt liv har förändrats. När jag kan prioritera rätt gör jag mig inte alltför stora bekymmer för det som inte är så viktigt. Tidigare har arbetet varit det viktigaste i livet. Det fina med att skifta fokus är att jag gör ett bättre jobb nu. Jag har också börjat respektera folk på ett annat sätt. Vill man uttrycka det andligt kan man säga att jag blivit fylld av den helige Ande, säger Jim.

– Nu vill jag vara den Gud skapar mig att vara. Jag behöver inte försöka var bättre än den jag är och genom det tror jag att jag bemöter andra människor bättre också, säger Cia.

Johan Sandberg


BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42
Domkapitlet klubbade tjänstefrågor.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47
Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00
Biskopen är på väg - installationsmässan i Saltvik hålls 15.30

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15
Pastor PJ, Per-Johan Stenstrand, får ofta avgörande tankar eller tilltal från Gud i vildmarken. Foto: Ur boken

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34
Vilka saker hör samman med tro och religion, frågar ÅA-projekt.

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21
Oeniga biskopar. Lappobiskopen Matti Salomäki ville ha ny beredning om samkönad vigsel.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15
Alla ska få samkönad kyrklig vigsel. Men prästerna frihet att välja bort dem.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39