Det var en söndag eftermiddag i början på januari. Pappa ringde och vi talades vid om det som hänt under veckan, så som vi gjort så många gånger tidigare. Vi funderade på vilken kanal U-20 VM i ishockey visades på i tv, och mycket annat. Allt var som vanligt.
Några timmar senare fick vi dödsbeskedet. Pappa hade segnat ner på gatan under en kvällspromenad.
Så plötsligt kan ett liv vara slut. Gränsen mellan liv och död kan vara otroligt tunn och skör. För hans del blev det ett långt och innehållsrikt liv, men ändå var ingen av oss beredda.
"För hans del blev det ett långt och innehållsrikt liv, men ändå var ingen av oss beredda."
Vi tar så mycket för givet. Vi tänker att allt ska fortsätta som det alltid har gjort. Så är det ändå inte. Livet förändras och våra dagar är räknade. Som tur är vet vi inte när stunden är inne, och tack och lov för det. Men tänk vad viktigt det är att vi ser dem som vi har i vårt liv. Livet är en gåva som vi ska förvalta, likaså gemenskapen med våra nära och kära.
I mitt jobb som begravningsentreprenör ser jag döden varje dag, och jag har kontakt med sörjande som har mist en nära släkting eller vän. Ändå har också jag lika svårt att inte ta allt för givet. Jag måste dagligen påminna mig om att livet på jorden är begränsat.
För min pappas del finns det trots saknaden en stor tacksamhet. Han rycktes upp direkt och behövde inte ligga som ett paket på något hem.
Nu har vi insett att även ett virus kan sätta stopp för att vi ska kunna umgås med varandra som vi har varit vana vid. Livet är bräckligt. Men vi behöver varandra – att kunna ringa och tala om allt och inget. Livet förändras hela tiden, och vi behöver hjälp att inse det.
Ta inte allt för givet!
