Stéphane Rosse är född på den franska landsbygden, ungefär 70 km från Paris. När han var sexton år flyttade han till huvudstaden och började studera grafisk design.
– Jag tyckte om att rita karikatyrer, och jag fick in en fot på några franska tidningar.
När han hade bott i Paris i fjorton år träffade han en turist från Finland.
– Det var kärlek vid första ögonkastet. Vi träffades i februari 1993 och vi gifte oss i juni 1993. Man vet när det är rätt!
Hur var det att flytta till Finland, till Sibbo?
– Jag förväntade mig ingenting, för jag visste inte så mycket om Finland. Min bild av Finland hade jag långt fått från Aki Kaurismäkis filmer. Jag var ett stort fan! Jag träffade honom en gång på franska ambassaden i Helsingfors på Frankrikes nationaldag, den 14 juli, men jag vågade inte tala med honom.
– Min fru var lärare och jag var frilansare. Jag tänkte att det finns jobb i Finland, men med den ekonomiska krisen blev det lite svårare.
Efter att han fick chansen att rita en pärmbild till Suomen Kuvalehti fick han mera jobb.
– Det var presidentval i Finland och jag gjorde massor av karikatyrer på dem som var uppställda i valet. Efter det fick jag mera jobb, bland annat för Helsingin Sanomats månadsbilaga.
Nuförtiden ritar Stéphane Rosse inte så mycket för tidningar.
– Det är för mycket konkurrens. Jag gör mest teckningar för människor som vill köpa min konst.
Den 7 januari är en sorgedag
Den 7 januari var och är en sorgedag för Stéphane Rosse. År 2015 utsattes den franska satirtidskriften Charlie Hebdo för ett terrorattentat.
"När bilderna från redaktionen kablades ut över hela världen grät jag."
– Min vän blev mördad när redaktionen blev stormad. Jag hade också flera bekanta som blev mördade. När bilderna från redaktionen kablades ut över hela världen grät jag. Jag kommer aldrig glömma den dagen. Den dagen visade att det inte är ofarligt att teckna.
Döpt som tolvåring
Stéphane Rosse är uppväxt i katolska kyrkan, men han är den enda i sin familj som är döpt.
– Jag ville bli konfirmerad som alla mina kompisar – eller som man kallar det i Frankrike: ”få den första nattvarden”.
Stéphane Rosse gick en intensivkurs och döpte sig som tolvåring.
– Jag kommer ihåg den tiden med glädje. Särskilt en nunna som lärde mig mycket om katolsk tro. Hon var ett energiknippe – nästan som en karikatyr från en film. Jag ser ännu framför mig hur hon sparkade fotboll med oss.
Stéphane Rosse har sin tro kvar.
– Jo, absolut, naturligtvis. Men när jag var nitton år hade jag en djup depression. Jag bekantade mig med zenmeditation – och det hjälpte mycket. Jag fick en andlig uppväxt i många olika ”skolor”.
Det är bara björnar som bor i Finland
Numera besöker han inte den katolska kyrkan, men nog kyrkan i Munsala. Han och hans fru har en sommarstuga i Österbotten, i Munsala, Nykarleby.
– Vi älskar vår stuga och jag tycker väldigt mycket om den finska österbottniska sommaren. Den finska naturen är otroligt vacker.
När han kom till Finland sa hans svärfar: ”Finland är ett land för björnar.”
– Men jag har till och med vant mig med klimatet.
Vilken är skillnaden mellan Sibbo och Munsala?
Stéphane Rosse funderar en stund och säger:
– Jag kommer inte att säga det, för jag är väluppfostrad. Men det finns en skillnad.
– Jag tycker att människorna i Normandie och Bretagne, i nordvästra Frankrike, påminner lite om Munsalaborna. Vi har samma sätt att tänka.
Nu har Stéphane Rosse bott i Finland i nästan trettio år. Hans fru jobbar som lärare i Sibbo gymnasium.
– Jag är rotad här nu. Jag tror inte att jag flyttar tillbaka till Frankrike. Finland är ett land som fungerar. Människorna är ärliga. Jag har alltid varit lite tystlåten och jag trivs i Finland. I Finland är man van med att folk inte pratar om de inte har någonting att säga. I Frankrike är det lite för mycket känslor och diskussioner. Jag tycker om tystnaden här.
