– Hon frågade många gånger om jag ville komma med till församlingen men jag såg den som en plats för ultranationella gamla mommon. Jag var med några gånger under åren tillsammans med henne men konstaterade att det inte var något för mig. Vi accepterade varandras val, säger han.
Kenth Kummel är privatföretagare inom transportbranschen. För ett år sedan sålde han en del av verksamheten.
– Efter att bolaget haft dålig lönsamhet i några år så blev det riktigt illa 2017. I den vevan föreslog min svåger att jag skulle komma med till Klippan en vinterdag, där det ordnades program för män. Där var det som om något klickade. Jag upptäckte att jag inte reder upp företaget ensam utan hjälp.
Vad hände?
– Jag hade alltid tänkt att det ska gå att reda upp med råarbete. Men det gick inte och jag upptäckte att jag behöver lite hjälp på traven. Jag tänkte att om man kan gå i julkyrkan så kan pröva med att be. Jag bad att det skulle reda upp sig med företaget.
Och han fick bönesvar.
– Helt skuldfri är jag inte men jag har fått sålt en del av företaget och resten av skulderna ska gå att reda upp.
När företaget var sålt fick Kummel mera tid över och frun föreslog att han skulle gå en Alphakurs.
– Jag hade förutfattade meningar att där sitter dömande människor. Men jag konstaterade att vi alla är samma skrot och korn. Jag kände mig välkommen. Vi var ju i ett kristet sammanhang så man fick räkna med att Gud, Jesus och Bibeln kommer att nämnas. Det gjordes på ett sätt så att till och med jag förstod. Jag hade inte slagit upp i Bibeln sen religionstimmarna i skolan, men de kom klara instruktioner om hur man ska göra.
En av de första han mötte på kursen var en bekant från ungdomstiden.
– Vi tittade långt på varandra och så började vi skratta. Är du här också?
Vem som helst som kan gå i julkyrkan kan gå en Alphakurs, säger han.
– Om du är en gnutta intresserad så anmäl dig. Om det inte känns okej så behöver du inte fortsätta. Det är ju frivilligt.
Kenth Kummel uppskattar speciellt den gemensamma måltiden under kursen.
– Då fick man sitta och fundera över livets gång. Föreläsningarna var intressanta och diskussionerna efteråt livsnära.
Att sitta och fundera är något han har gott om tid för när han kör.
– Numera har jag ett litet samtal med Herren medan jag kör. Jag behöver inte vara i kyrkan eller ett församlingshem för det. Jag frågar vad han funderar om olika saker. Han svarar också, inte i ord men i handling. Han öppnar för nya sätt för mig att göra saker på.
