Tuija Wilman visar upp dopsymbolerna: dopträdet som står i kyrkan, ljuset och sockorna den nydöpta får som gåvor.

"De vill att barnet ska få ha en kontakt, en trygghet i Gud"

Borgå.

För någon är dopet tradition, något som hör till. Någon annan minns den fina relation de haft till sin egen fadder.

14.4.2021 kl. 08:45

Tf kaplan Tuija Wilman träffar familjer som kommer till församlingen för att ordna dop. En del av dem hon samtalar med inför dopet vill fundera mer på djupet. Vad betyder det att vara med i en församling? Krävs det något av föräldrarna?

– Det handlar om att man vill att barnet ska få ha en kontakt, en trygghet i Gud, säger hon.

– Inte behöver man bli någon superkristen. Det är helt vanliga människor som är med i kyrkan.

Tuija Wilman målar upp exemplet på någon som själv blivit döpt, gått i skriftskolan, blivit konfirmerad.

– Sen kan det gå många år. Man kanske inte varit så mycket i kyrkan, men sen när man får en egen familj kommer det här samtalet till pastorskansliet: Hej, vi har fått en baby, vi skulle vilja ha dop. Då är det igen traditionen som bär.

– Dopet är en inbjudan från Gud till vänskap med Jesus.

Även om man inte är så van att prata om religion och tro kan dopet vara en av de byggstenar man ger barnet.

– Inte kan man nånsin ge sin egen tro åt sitt barn, man kan visa och själv försöka leva enligt det man upplever är rätt och fint.

Hälsningar från församlingen

I lutherska kyrkan är barndop det vanliga, men man kan också bli döpt senare. Alla som döps får faddrar.

– Fadderns uppgift slutar ju inte vid konfirmationen – när det är som allra bäst är det en vänskap som kan vara hela livet.

Det är inte ovanligt att unga vill bli döpta i samband med skriban, för att kunna bli konfirmerade med sina kompisar. Tuija Wilman har ofta hört deras föräldrar säga någon variant av: ”Vi ville att de skulle få välja själv.”

– Det låter väldigt bra och det är ju fint att barnet får välja själv.

Samtidigt tänker hon att ingen växer upp i ett vakuum. Oberoende vad föräldrarna väljer får den unga i konfirmandåldern välja om de vill säga ja till dopet.

Tuija Wilman säger att dopet också är ett slags grönt ljus för församlingen att hålla kontakten och bjuda in till barn- och familjeverksamhet.

I Borgå får den som blir döpt det traditionella dopljuset och en annan värmande gåva från församlingen.

– Vi har en grupp handarbetsvänner som stickar dopsockor.

Hon visar upp sockorna: små, vita babysockor – med ett kort som innehåller en aftonbön – och blå tubsockor för de som döps som ungdomar eller vuxna.

För varje person som döps i församlingen hängs ett grönt, hjärtformat löv upp i dopträdet som står i domkyrkan. Följande januari bjuds de som blivit döpta in till gudstjänst och dopträdet kläs av för att fyllas på nytt under året. I år gjordes gudstjänsten på nätet och löven postades hem som en hälsning. Det var uppskattat, många skickade e-post och tackade.

– Vi tycker det är viktigt att man får lite post och lite uppmärksamhet. Nu är man med i en världsvid familj.

En del skjuter upp dopet

Vanligtvis går det att ordna dop hemma eller i kyrkan – eller varför inte hos mormor eller i trädgården. Just nu ordnas ändå alla dop i den rymliga domkyrkan eller i Lilla kyrkan.

Under det senaste året har en del familjer valt att skjuta upp dopet i hopp om att kunna samlas fler till dopfest En del har valt att filma eller strömma video från dopet så att släkt och vänner kan vara med på distans. Totalt sett har dopen i domkyrkoförsamlingen inte minskat, även om det blev stopp ett tag under vårmånaderna ifjol.

– Sen när det blev sommar så började telefonerna ringa här på kansliet. De som jobbat här längre än jag sa att så här mycket dop har vi inte haft på länge, berättar Tuija Wilman.

– Jag tror nog att sen när man får röra sig mer fritt, då börjar telefonerna ringa igen. Jag ser fram emot det.

Emelie Wikblad


UNGDOMAR I KYRKAN. På Sommardagarna 2023 samlades ungefär 100 deltagare för sol, hav, mat, bastu, strand, andakt, vila, värme, stämning, party, musik, smågrupper, mässa, gemenskap, glass och varma klippor på Lekholmen. 13.8.2023 kl. 16:59

rasism. Recenserade presidentfrun Jenni Haukios memoarbok som ”förvånansvärt smal” i invandrarfrågan. 30.11.-0001 kl. 00:00

rasism. Integreringen av utlandsfödda i arbetslivet har förbättrats i Finland, men den rasistiska retoriken och den strukturella rasimen frodas. – Jag ger 200 procent för att bidra till samhället, men debatten just nu får mig att känna mig som en exotisk utlänning, säger Emmanuel Acquah. 9.8.2023 kl. 14:26

BÖN. De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor? 3.8.2023 kl. 11:18

KRISTEN MYSTIK. Vad ska jag göra av känslan av meningslöshet och rastlöshet? Hur ska jag stå ut med rädslan för att förlora dem jag älskar? Ibland vill man ställa sina tyngsta frågor till någon riktigt vis människa. 28.7.2023 kl. 15:53

ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17

musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54