På altartavlan i Kvevlax kyrka sitter en ängel som pekar uppåt.
– Ängeln visar: Han är uppstånden! Påskens budskap blir på det viset mycket påtagligt hela året i Kvevlax kyrka, säger Allan Melin.
– Man brukar säga att julen varar in till påska, men påsken varar hela året. Vi får ta del av försoningsgärningen och förlåtelsen varje dag. Men vi behöver påminnas om tavlans budskap, vi blir lätt hemmablinda för det, säger han.
Allan Melin och hans fru Ing-Maj Melin är aktiva församlingsmedlemmar och påsken ligger dem extra varmt om hjärtat.
– Redan som barn när vi hade bibliska berättelser i skolan reagerade jag starkt: Vad hemskt! Hur kunde de inte frige Jesus? Senare förstod jag att det var Guds frälsningsplan för oss människor.
I år saknar de båda andakterna i kyrkan som för fram till påsken, även om de också tar del av virtuellt material.
– Speciellt skärtorsdagen är viktig för mig. När ljusen blåses ut och Jesus blir övergiven av alla som stod honom nära, av lärjungarna som var rädda, då tänker jag alltid att jag säkert också skulle ha flytt, säger Ing-Maj.
Skärtorsdagen har en speciell betydelse också för Allan.
– Det har betytt mycket för mig att jag fått assistera vid nattvarden. Det är så fint att på skärtorsdag se människor komma till den måltid som instiftades då.
Och efter all rädsla och allt tvivel kommer uppståndelsen.
– Om Jesus inte hade uppstått vad skulle då vår tro vara? En tom och meningslös tro som Paulus uttryckte det? säger Ing-Maj.
De har bara missat någon enstaka påskdagsgudstjänst de senaste decennierna.
– Det blir ingen påskdag utan psalmen ”Vad ljus över griften”, säger Allan.
– Vi är traditionella av oss, tillägger Ing-Maj.
Däremot har de inga mat- eller andra påsktraditioner som är absoluta.
– Det är pliktskyldigt man äter en liten portion memma, säger Allan.
”Tantbön” och andra grupper
Ing-Maj och Allan Melin har varit aktiva i församlingsverksamhet sedan ungdomstiden.
– Församlingen är en viktig gemenskap, som ett andligt hem, säger Ing-Maj.
Det är främst bönen som kommit att bli deras främsta uppgift.
– Jag vet inte varför det blivit så, men bönen är livsnerven i relationen till Jesus. Kanske bönen också är ett kall och därför är vi med i olika bönegrupper, en grupp i församlingen och en ekumenisk bönegrupp, som kallas ”Bön för bygden” efter det centrala temat. Och själv är jag med i en grupp som vi kallar ”Tantbön”, säger Ing-Maj lite roat.
– Det är en varm och värdefull gemenskap där vi delar böneämnen, tillägger hon.
Just nu ligger all gruppverksamhet på is på grund av coronaläget, men bönerna bes ändå.
– Per e-post skickar jag ut böneämnen jag fått från olika håll till alla som brukar vara med i ”Bön för bygden”. Bönen är ett sätt att vara verksam i Guds rike, säger Allan.
