Under coronatiden har Lars-Runar Knuts hållit till på stugan i Dragsfjärd. – Vi följer med gudstjänsten på nätet!

Lars-Runar Knuts har suttit i församlingsrådet i 46 år: "Jag har aldrig känt mig som en gummistämpel"

Åbo.

Lars-Runar Knuts har varit medlem i församlingsrådet i 46 år. – Och aldrig har jag känt mig som en gummistämpel. Jag har faktiskt kunnat påverka.

22.2.2021 kl. 15:50

Under sina 46 år i församlingsrådet har Lars-Runar Knuts samarbetat med fem kyrkoherdar. I tio år satt han dessutom i kyrkomötet som lekmannaombud.

– Men det blev för tungt. Jag bor ju i Åbo och kyrkomötet hålls där, så jag gick till jobbet tidigt på morgonen, sedan till kyrkomötet, och ibland åkte jag dessutom till jobbet på kvällen, trots att jag var tjänstledig utan lön från jobbet.

Före sin pensionering jobbade han i 38 år som statistiker vid Folkpensionsanstaltens forskningsavdelning.

– Jag är sådan att när jag en gång börjar någonstans så kan jag inte sluta! skrattar han.

Fick elva röster i första valet

Sitt första förtroendeuppdrag tackade han ja till strax efter studietiden, då han studerade matematik och statistik vid Åbo Akademi.

– Jag blev andra sekreterare vid Kristliga studentföreningen vid Åbo Akademi. I det uppdraget lärde jag mig att använda telefon, och det har jag varit evigt tacksam för! Tidigare var jag rädd för att ringa upp folk.

På den tiden hörde det till att gå i högmässan i domkyrkan. Han minns inte längre precis hur det gick till när han ställde upp i församlingsrådsvalet för första gången, men säkert var det någon som bad honom.

– Jag fick elva röster och blev invald. Det var inte så hög röstningsprocent i församlingsvalet på den tiden, och vi kämpar fortfarande med samma problem.

Ibland hör man förtroendevalda klaga över att de ”bara är en gummistämpel”. Har du upplevt arbetet i församlingsrådet som meningsfullt?

– Jag håller inte alls med om att man skulle vara en gummistämpel! Allt beror på hur aktiv och engagerad man är, säger Lars-Runar Knuts.

Han har suttit med i rådet under fem kyrkoherdar. Den första var Alvar Kurtén.

– Han var lite disträ ibland, men då kallades han genast till ordning av viceordförande Hillevi Taxell. Hon var hovrättsråd och en bestämd dam. Men trots att jag var ung välkomnade de mig mycket vänligt.

Under åren har han varit med om mycket – och verkligen känt att han fått vara med och dra upp riktlinjer för församlingens verksamhet.

– Jag har känt att jag fått påverka, och jag har goda erfarenheter av samarbete med kyrkoherdarna. Eftersom jag har matematiska kunskaper har kyrkoherden kunnat be om råd till exempel gällande budgeten.

”Jag älskar min församling”

Ett exempel på projekt han varit med om är församlingens utrymmen i Aurelia. För ungefär tjugo år sedan konstaterade samfälligheten att det gamla svenska församlingshemmet på Eriksgatan höll på att sjunka ner i marken. Så småningom fick källaren inte längre användas.

– Vi fick frågan om vi kunde tänka oss att avstå från församlingshemmet mot ett nytt hus i centrum. Det blev en fråga som satte känslorna i svall.

Även om frågan också splittrade rådet har han inte ångrat att han drev på det nya.

– Med facit på hand ser vi att vi fick väldigt fina och fungerande utrymmen. Det är en av höjdpunkterna under min karriär som förtroendevald, säger Lars-Runar Knuts.

– Jag älskar min kyrka och min församling. Jag vill vara med och bygga den tillsammans med andra.

Lars-Runar Knuts

Familj: Fru och två vuxna barn, fyra barnbarn.

Pensionerad statistiker. Sitter sin tolfte period i församlingsrådet i Åbo svenska församling. Har också suttit i kyrkomötet och stiftsfullmäktige.

Tycker om siffror för att: ”Siffrorna ger mig en bild av olika fenomen.”

Text: Sofia Torvalds


kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06

kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46

Kyrkodagar. De finlandssvenska kyrkodagarna i Mariehamn får en annorlunda och mer lokal prägel. Arrangörerna tycker ändå det är viktigt att samlas även under rådande omständigheter. 9.9.2020 kl. 14:04

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38