Under sina 46 år i församlingsrådet har Lars-Runar Knuts samarbetat med fem kyrkoherdar. I tio år satt han dessutom i kyrkomötet som lekmannaombud.
– Men det blev för tungt. Jag bor ju i Åbo och kyrkomötet hålls där, så jag gick till jobbet tidigt på morgonen, sedan till kyrkomötet, och ibland åkte jag dessutom till jobbet på kvällen, trots att jag var tjänstledig utan lön från jobbet.
Före sin pensionering jobbade han i 38 år som statistiker vid Folkpensionsanstaltens forskningsavdelning.
– Jag är sådan att när jag en gång börjar någonstans så kan jag inte sluta! skrattar han.
Fick elva röster i första valet
Sitt första förtroendeuppdrag tackade han ja till strax efter studietiden, då han studerade matematik och statistik vid Åbo Akademi.
– Jag blev andra sekreterare vid Kristliga studentföreningen vid Åbo Akademi. I det uppdraget lärde jag mig att använda telefon, och det har jag varit evigt tacksam för! Tidigare var jag rädd för att ringa upp folk.
På den tiden hörde det till att gå i högmässan i domkyrkan. Han minns inte längre precis hur det gick till när han ställde upp i församlingsrådsvalet för första gången, men säkert var det någon som bad honom.
– Jag fick elva röster och blev invald. Det var inte så hög röstningsprocent i församlingsvalet på den tiden, och vi kämpar fortfarande med samma problem.
Ibland hör man förtroendevalda klaga över att de ”bara är en gummistämpel”. Har du upplevt arbetet i församlingsrådet som meningsfullt?
– Jag håller inte alls med om att man skulle vara en gummistämpel! Allt beror på hur aktiv och engagerad man är, säger Lars-Runar Knuts.
Han har suttit med i rådet under fem kyrkoherdar. Den första var Alvar Kurtén.
– Han var lite disträ ibland, men då kallades han genast till ordning av viceordförande Hillevi Taxell. Hon var hovrättsråd och en bestämd dam. Men trots att jag var ung välkomnade de mig mycket vänligt.
Under åren har han varit med om mycket – och verkligen känt att han fått vara med och dra upp riktlinjer för församlingens verksamhet.
– Jag har känt att jag fått påverka, och jag har goda erfarenheter av samarbete med kyrkoherdarna. Eftersom jag har matematiska kunskaper har kyrkoherden kunnat be om råd till exempel gällande budgeten.
”Jag älskar min församling”
Ett exempel på projekt han varit med om är församlingens utrymmen i Aurelia. För ungefär tjugo år sedan konstaterade samfälligheten att det gamla svenska församlingshemmet på Eriksgatan höll på att sjunka ner i marken. Så småningom fick källaren inte längre användas.
– Vi fick frågan om vi kunde tänka oss att avstå från församlingshemmet mot ett nytt hus i centrum. Det blev en fråga som satte känslorna i svall.
Även om frågan också splittrade rådet har han inte ångrat att han drev på det nya.
– Med facit på hand ser vi att vi fick väldigt fina och fungerande utrymmen. Det är en av höjdpunkterna under min karriär som förtroendevald, säger Lars-Runar Knuts.
– Jag älskar min kyrka och min församling. Jag vill vara med och bygga den tillsammans med andra.
Lars-Runar Knuts
Familj: Fru och två vuxna barn, fyra barnbarn.
Pensionerad statistiker. Sitter sin tolfte period i församlingsrådet i Åbo svenska församling. Har också suttit i kyrkomötet och stiftsfullmäktige.
Tycker om siffror för att: ”Siffrorna ger mig en bild av olika fenomen.”
