Strax före julen 2019 kände Markus Andersén sig lite hängig och gick på 40-årshälsokontroll.
– Det visade sig att de flesta av mina värden var rätt katastrofala.
Andersén har ärftliga hjärt- och kärlsjukdomar i släkten och hos företagshälsovårdsläkaren fick han veta att han den senaste tiden levt med en akut risk för hjärtinfarkt.
– Jag blev skärrad, och kände också en viss förargelse över att jag själv grävt min grop.
Han säger att det var tur att han hamnade hos en ganska erfaren arbetshälsovårdsläkare som förstod att det inte var silkesvantar som gällde, utan krafttag.
– Jag ska inte säga att han skällde ut mig, men han ifrågasatte ganska kraftigt att jag tyckte att jag måste leva med en sån fart som jag gjorde.
Andersén är delägare i ett företag inom solcellsbranschen och förtroendevald i Johannes församling. Han hade jobbat mycket och hade en hel del innestående semester att ta ut. Tillsammans med sjukskrivning och julledighet blev det en längre ledig period när han kunde starta om.
Det stod hastigt klart för honom att han behövde förändra sin vardag i grunden. Han behövde lägga om sin kost och börja motionera.
– Men den största förändringen var att jag måste möblera om min livsrytm. Jag var tvungen att se över hur många timmar av dygnet jag använde till olika saker, få ner antalet arbetstimmar och få upp antalet vilotimmar.
– Otillräcklig sömn, stress och oskött trötthet är en betydligt större bidragande faktor än man kanske tror när det gäller infarkter.
Egentligen var det ganska skönt när stoppet kom, när någon sa att det här inte kan fortsätta.
Själv beskriver han det som att han bränt sitt ljus i båda ändarna allt för länge.
– Jag hade en ganska osund uppfattning om vad som är skäligt och realistiskt att klara av på jobbet och i barnfamiljsrumban. En viss tid kan man leva på högre varv, men till sist håller det inte.
Att livet blev så stressigt som det blev var inte ett aktivt val – det bara blev så.
– Egentligen var det ganska skönt när stoppet kom, när någon sa att det här inte kan fortsätta.
Motivation och målsättning
Ofta uppmuntras vi att ta en sak i taget när vi försöker lägga oss till med bättre vanor, men Andersén gjorde om vardagsrutinerna i ett svep.
– Jag tror att när man har drivet i sig och känner att nu måste jag göra en förändring blir det inte bättre av att vänta.
Han har barn i skolåldern, och tanken på att något skulle hända deras pappa motiverade honom att göra de förändringar som krävdes,
– Att något skulle hända mig och att det ganska långt skulle vara självförvållat ansåg jag själviskt på ett sätt som inte kändes acceptabelt.
Vad har du lärt dig under året som gått?
– Jag har lärt mig att förändring sker genom att man gör den. Det låter som en klyscha, men så är det. Och förändringen måste ske i dag, den kan inte börja i morgon.
Han tror att det är bra att ha ett tydligt mål att sikta på när man vill genomföra en förändring.
– I mitt fall jobbade jag mot ett visst blodtryck, och jag visste vilka parametrar jag hade att röra mig med: komma ihåg medicinerna, äta rätt, röra på mig, sova och inte stressa för mycket.
Han saknar inte sitt gamla liv, men säger att det fortfarande händer att han känner sig lockad att ta på sig för mycket saker att göra.
– Men då försöker jag komma ihåg varför jag är i den här situationen och att jag inte har något alternativ.
Livsstilsförändringen gav resultat, och Andersén mår bra i dag. Han är tacksam över att han inte fått några bestående men och medveten om att det i hans fall bara handlade om dagar innan sådana kunde ha uppstått.
