Vi behöver stå ut med paradoxer i livet, säger Katarina Gäddnäs.

Katarina Gäddnäs: Jag ville skriva en bok om Guds kärlek mitt i det halvfärdiga och solkiga

Bok.

Katarina Gäddnäs har länge skrivit om tro och brottats med det religiösa språket. Nu ger hon ut en bok med texter om Guds kärlek mitt i motgångar och halvfärdigheter.

12.11.2020 kl. 09:57

– För mig är kyrkoåret tätt förknippat med naturens år. För 10–15 år sedan hade jag en tanke om att skriva dikter utgående från varje söndag under kyrkoåret, nu blev det den här boken i stället, säger Katarina Gäddnäs.

Bara vara – en trasa i Guds skimrande väv innehåller både texter som Katarina Gäddnäs skrivit tidigare – kolumner som ingått i Kyrkpressen, predikningar och dikter – och helt nyskrivna texter. Boken följer årets gång och kyrkoåret.

Dikter om sin tro har hon skrivit sedan tonåren, och säger att hon alltid brottats med det religiösa språket.

– Språket är viktigt för mig och jag har försökt gräva i vad exempelvis nåd, förlåtelse och barmhärtighet egentligen betyder. Språket i kyrkan är också viktigt, inkluderar det människor eller exkluderar det människor?

Hon har strävat efter att allt hon skriver ska ha en bärkraft i henne själv och hennes erfarenheter.

– Folk har så mycket fördomar om vad det innebär att vara kristen, troende och kyrkomedlem. Det har varit viktigt för mig att hitta ett vardagligt sätt att berätta om de här sakerna.





Tunga fasader

Ett genomgående tema i texterna är Guds kärlek mitt i det halvfärdiga och solkiga.

– Det är väldigt viktigt för mig. Jag har varit med om ett och annat i mitt liv – och det har vi alla. Men det är också något med vår tid, att den är så instagram-ish.

Det är så tungt för många att hålla uppe fasaden. Vi tror att alla andra har så lyckliga och perfekta liv. Katarina Gäddnäs vill våga skriva om livets mörkersidor på riktigt och säger att vi alla bär på mörker och sår.

– Vi har så himla mycket av det i oss, och det är okej. Det är inte bara sådant som drabbar oss utifrån, utan också sådant vi själva ställer till fast vi tycker att vi borde veta bättre.

Perfektionsidealet blir tydligt också i kyrkan – många tror att man för att vara präst eller rentav församlingsmedlem ska ha ett prickfritt förflutet.

– Men vi behöver stå ut med paradoxer i livet, att saker kan vara både och samtidigt. Solkigheten och renheten kan existera samtidigt, och den som har fått mycket förlåtelse förmår uppskatta förlåtelsen.

Hon brukar kalla sig motgångsteolog, och tror att framgångsteologins tänkesätt fortfarande sitter djupt i oss, även om man inte pratar så mycket om den numera.

– Vi tänker lätt att bara man har en tro är allt bra. Men vi får inte alltid det vi ber om. Folk dör och går i konkurs, hemska saker händer. Men Gud bär också då – och kanske framför allt då.



Samma livsfrågor

Hennes bakgrund i kulturvärlden, där många är skeptiska till tro och kyrka, har gett henne möjlighet att träna på att prata om tro med den som är skeptisk. Livsfrågorna är de samma både i och utanför kyrkan: Finns det någon mening? Går allt åt helvete eller finns det något hopp? Är jag älskad för den jag är?

– Mycket av mitt arbete som präst handlar om att översätta evangeliet till ett språk som dagens människor kan ta till sig. Bibeln är helt fantastisk, det finns en text för varje känslonyans, för varje livsskede. Men antingen har vi hört dem så många gånger att vi inte förstår hur radikal Jesus är, eller så förstår vi inte alls liknelserna eftersom kontexten är så främmande.

Som sjukhuspräst får hon ofta möta människors frågor om identitet: Vem är jag när jag blivit fråntagen så mycket av det som brukade definiera mig?

– Eftersom Gud säger ”jag är den jag är” och vi är Guds avbild finns det en kärna i varje människa som är Guds avbild. Vi kanske aldrig blir klara med frågan om vem vi är, men Gud bär den sannaste bilden av dig och mig i sin varma innerficka. Det är en bild som är jätteviktig för mig.

Text: Erika Rönngård
Foto: Joakim Holmström


profilen. Markus Finnholm ser annorlunda på ett nytt år än han gjort tidigare i sitt liv. Efter en del motgångar har han fått sitt första riktiga jobb. 9.1.2023 kl. 08:29

KYRKRENOVERING. De fasta bänkarna i norra och västra korsarmarna åker ut, ett litet kök byggs längst bak, en trappa till läktaren tas bort och enplansgolv läggs i hela kyrkan. Det är några synliga förändringar då Sankta Birgitta kyrka i Nykarleby renoveras. 9.1.2023 kl. 12:11

OVAN I KYRKAN. Du ska på konfirmation. Det blir dags för nattvard. Du har inte tagit emot nattvard sedan du själv blev konfirmerad och vet inte hur man gör. Här följer en praktisk nattvards-ABC. 11.1.2023 kl. 00:00

PSYKISK OHÄLSA. Vad gör man när det värsta händer? Jennie Jakobsson förlorde sin elvaåriga dotter i självmord. Hon och hennes bror Daniel Jakobsson berättar om att bygga ett liv där man försöker göra något gott av det som bara är sorg och maktlöshet. 10.1.2023 kl. 08:00

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Biskop emeritus Gustav Björkstrand skriver om hur det gick till när de finlandssvenska lutheranerna för hundra år sedan fick ett eget biskopssäte och en egen domkyrka i Borgå. 9.1.2023 kl. 16:44

KYRKRENOVERING. De senaste åren har det skett en generationsväxling på museiverket som innebär att inställningen till vad som kan tillåtas då kyrkorna renoveras har förändrats. När Lundo medeltidakyrka renoverades i höst ersattes kyrkbänkarna av moderna lösa stolar. 9.1.2023 kl. 12:02

KRIGET I UKRAINA. Ryssland hoppades på att skapa ett religiöst inbördeskrig mellan ortodoxa i Ukraina – men misslyckades, säger religionsvetaren Tornike Metreveli i Lund. 5.1.2023 kl. 18:00

KYRKANS UTLANDSHJÄLP. Med 10 miljoner euro insamlat för Ukraina har Kyrkans Utlandshjälp slagit alla tidigare insamlings­rekord. Vid årsskiftet blir Afrikaerfarna Tomi Järvinen chef för hjälporganisationen. 5.1.2023 kl. 14:31

MÅNGKULTUR. Svenska social- och kommunalhögskolan får med Tuomas Martikainen en religionsvetare som ny rektor. Generationer av social­arbetare och journalister har utbildats vid skolan, men i dag arbetar man också med frågor om relationer mellan etniska folkgrupper. 30.12.2022 kl. 14:16

psalmer. Svenska kyrkan fick över 9 000 förslag på nya psalmer när den rikssvenska psalmboken ska förnyas och revideras. 4.1.2023 kl. 11:11

mission. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, blir präst i den lutherska kyrkan i Lettland. I mitten av januari åker han till staden Liepaja för att jobba med en internationell församling där. 3.1.2023 kl. 13:45

BORGÅ STIFT. Borgå stifts jubileumsår inleddes på nyårsdagen. Temat för jubileumsåret är Tillsammanskraft – Mångfald och samarbete. 31.12.2022 kl. 15:12

korsholm. Han är ung, men inga­lunda oerfaren. Benjamin Häggblom ser sina unga år som både en styrka och orsak till eftertanke. 22.12.2022 kl. 14:54

mariehamn. När en cancerdiagnos fick kyrkoherden Mari Puska att känna lättnad över att få vila förstod hon att hon jobbar för mycket. 30.12.2022 kl. 19:02

vanda. Mona Nurmi studerar teologi i Åbo. Ämnet är hisnande med mångfalden av tolkningssätt. Diametralt olika åsikter bland studerande väcker ibland livliga diskussioner. 22.12.2022 kl. 14:40

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45