Anna Henning och hennes söners vardag är fylld av jobb, läxor och hobbyer. Men också av enkel samvaro. I och med coronan och distansjobb vann hon två timmar om dagen.

Anna Henning: Att vara förälder betyder inte att man hela tiden måste nå upp till en viss standard

relationer.

Anna Henning är ensam mamma till två pojkar, universitetslektor i socialpsykologi och kyrkligt förtroendevald i Borgå. Hon har lärt sig att fokusera på det som duger i stället för på det perfekta. Tro kan vara en suck uppåt, och föräldraskap en närvaro i vardagen.

11.11.2020 kl. 09:22

Efter en skilsmässa för fyra år sedan blev livet betydligt mer hektiskt för Anna Henning. Hon är mamma till två pojkar som är 11 och 13 år gamla. Hon bor i Borgå och jobbar på Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.

– Innan vi skilde oss hade vi ett tydligt system, den ena for tidigare på morgonen och den andra kom hem tidigare. Det förändrades helt efter skilsmässan, eftersom min exman bor i Helsingfors och jag bor i Borgå. På det sättet blev jag ensam med vardagspusslet. Men han är tack och lov en aktiv pappa som älskar sina söner och finns där för dem.

De har inte valt ett vecka-vecka-system, utan Anna har barnen hos sig mest. Skilsmässan sammanföll dessutom med ökat ansvar på jobbet.

– Delvis har jag valt bort mig själv och inte haft egna hobbyer. Men jag får mycket styrka av det här att allt har sin tid, från Predikaren. Just nu är min viktigaste uppgift att vara mamma och förstås att sköta mitt jobb.

Dagarna fylls av hushållssysslor, läxor och fotboll.

– Jag har försökt prioritera att vara tillsammans med dem, och det är på bekostnad av vårt hem. Jag har inget toppinrett och städat hem, men jag har tänkt att det är sekundärt. Hellre hinner jag titta på en film eller läsa med dem.

– Coronan har varit helt fantastisk för oss, måste jag säga. I och med att det inte har påverkat mitt jobb överhuvudtaget utan jag har kunnat jobba på distans, och inte behövt åka in till stan, så har jag sparat två timmar om dagen.

Uttrycket "good enough parent" tar bort momentet av att man måste nå upp till en viss standard som förälder. FOTO: ANETTE SUNDSTRÖM

Under coronavåren bestämde hon sig för att hon ska motionera, något hon inte hunnit med ordentligt på flera år.

– Dagligen gick jag en sju kilometers länk i skogen. Och i och med att fotbollen föll bort kunde barnen följa med. För många som inte drabbats ekonomiskt eller blivit sjuka har den här tiden medfört en enorm möjlighet att känna efter vad som är viktigt på riktigt.

En tröst för Anna är uttrycket ”good enough parent” (ungefär: en tillräckligt bra förälder), som en kollega och mentor som är psykolog påmint henne om.

– Jag gör så gott jag kan. Det måste räcka att jag försöker vara närvarande för dem, jag behöver inte vara perfekt.

Hon kan uppleva att hon brister i sitt föräldraskap, om hon blir arg och skriker eller inte bemöter sönerna korrekt i en konflikt.

– Men good enough per se kräver inte att man måste nå upp till en viss standard hela tiden, och det är just det som är befriande med själva uttrycket. Också om jag misslyckas som förälder då och då så kanske det egentligen inte finns tillfällen när jag tycker att jag inte är good enough.

– Så borde man vara bra på att be om förlåtelse om man gått över gränser, där har jag ännu att lära. Det skulle vara viktigt att visa att mamma kan be om förlåtelse, för att också barnen ska kunna det.

Vad gör det svårt att be om förlåtelse?

– Kanske för att jag som person försöker vara kontrollerad och tänka efter före. Jag är inte hemskt impulsiv. Sällan upplever jag att jag går över gränser. Det är kanske inte direkt svårt att säga förlåt, men det blir inte alltid av så där naturligt som man skulle vilja att det blir.

– Tack och förlåt är viktiga ord. Och så försöker jag verbalisera för mina barn att jag älskar dem. Där är deras far väldigt duktig. Jag har en strategi att det inte ska vara förknippat med handlingar, det ska vara kopplat till att du är den du är och att du finns till. Jag hoppas de upplever att de är älskade.

Föräldraskap kan man inte förstå från sidan, konstaterar hon. Och det finns mycket i att ha barn som gör en ödmjuk.

– Föräldraskap förändrar en. Jag har lärt mig med tiden att vi får vara olika, och att barn är olika. Jag har två fullständigt olika barn. Det är inte jag som formar dem, de kommer som egna individer, och jag försöker att inte ha egna planer för hur de borde leva och var de borde landa.

– Tack och förlåt är viktiga ord, säger Anna Henning. FOTO: ANETTE SUNDSTRÖM


EN BLICK UPPÅT

Anna Henning har haft tron med sig sedan barndomen. Efter ett uppehåll i traditionell församlingsaktivitet under studielivet hittade hon tillbaka till Borgå svenska domkyrkoförsamling när hon var hemma med barnen. Hon framförde önskemål om att det skulle skapas mer verksamhet för vuxna och speciellt kvinnor, något som hörsammades av kyrkoherde Mats Lindgård, och därmed var hon med och startade olika grupper för kvinnor.

– Bland annat bastukvällar, kvinnoweekend och bruncher. Jag är glad att det fanns plats för mig så fort jag vände mig till min församling.

Numera är hon viceordförande i församlingsrådet och leder en gudstjänstgrupp. Hennes vardagstro bär henne genom vardagspusslet.

– Nu när det är oerhört hektiskt handlar det ofta om suckar i vardagen. Det är i första hand en trygghet i livet och en kraftkälla som jag ständigt håller kontakt med genom en blick uppåt. Det är inte så att jag aktivt till exempel skulle läsa Bibeln, men jag känner att det räcker just nu, att det får vara så.

Hon har försökt visa på positiva aspekter av församlingslivet för sina pojkar, inte minst genom att vara med på familjeläger.

– De får två olika syner på saken från oss föräldrar. Jag har sagt till dem att jag aldrig kommer att tvinga tro på dem, men att jag själv aldrig skulle ha valt bort tron, och att jag tror att den kan ge dem trygghet i livet.

I vetenskapliga sammanhang har attityden gentemot tro förvånat henne.

– Jag vet om universitetsanställda som vill hålla sin egen församlingsaktivitet hemlig för att attityden många gånger är så hård.

– Man vill på pappret vara tolerant och man vet vad som är korrekt, och vi har regler på väggen om att vi accepterar olika slags sexualitet, etnicitet och religion. Men när det på riktigt kommer till den här religionsbiten finns det så många fördomar mellan raderna som det är okej att uttrycka, saker som man inte skulle uttrycka om sexualitet eller etnicitet, upplever jag.

– Det är inne att vara tolerant, men i inofficiella sammanhang utgår man från att religion inte gäller folk som är där just då. Man har sin bild av vilka de där religiösa är. Det är ett fascinerande socialpsykologiskt fenomen, att man tror att alla tänker som man själv.

Ulrika Hansson
Foto: Anette Sundström



föräldraskap. "Det här är hennes första hjärtesorg och jag vet att det inte är den sista." 2.9.2020 kl. 00:01

studieliv. För många innebär studietiden att man flyttar hemifrån och ska lära sig att få vardagen i det egna hemmet att fungera. Marthaförbundets ekonomirådgivare Mia-Maja Wägar tipsar om hur man styr upp vardagen. 2.9.2020 kl. 00:01

religionsfrihet. Justitieombudsmannen har tagit ställning till flera frågor gällande religionsfrihet i skolorna som väckts av ateistföreningen Uskonnottomat Suomessa. 28.8.2020 kl. 12:51

biskop. Domkapitlet i Borgå har på Johan Candelins egen begäran återkallat hans prästrättigheter. – Jag kan inte vara präst i en kyrka och biskop i en annan, säger han. Biskop Bo-Göran Åstrand ser logiken i det ovanliga arrangemanget. 27.8.2020 kl. 11:55

domkapitlet. Kyrkslätts svenska församling söker en kyrkoherde, Houtskärs kapellförsamling en kaplan. Yvonne Terlinden söker kaplanstjänsten i Karis-Pojo svenska församling. Bland annat de här nyheterna kommer från domkapitlets sammanträde den 25.8. 26.8.2020 kl. 10:31

afrika. Första gången hon landade i ett afrikanskt land upptäckte hon två saker: hur lite hennes bild av kontinenten hade att bygga på, och ett intresse för dokumentärer. Sedan dess har Hanna Nordenswan hört gripande berättelser på många platser i världen. Men de intervjuer som betyder mest har hon gjort i sin egen familj. 21.8.2020 kl. 16:38

mariehamn. Angela och Sven Sjöberg bor i ett blått, gammalt hus som de kallar Muminhuset i Finström, på norra Åland. De är aktiva både i sin egen församling och i Mariehamn. 21.8.2020 kl. 13:23

bibelskola. Coronan satte käppar i hjulet för Benjamin Asplund som deltog i Surfing the Nations grundutbildning tidigare i år. Utbildningen kortades av och han fick lägga sina framtidsplaner på hyllan. 21.8.2020 kl. 11:21

musik. För Isabel Hanna och Hilja Risku blir det här en spännande höst. De börjar högstadiet – och de ska sjunga sin egenskrivna låt i tv-sändning. 19.8.2020 kl. 09:21

diakon. Efter 27 år i skolvärlden ville hon ta steget ut och prova något nytt. Det blev inte närvårdare eller missionär, men Kristina Örn fortsätter jobba nära människor. Nu är hon ny diakon i Solf. 19.8.2020 kl. 09:19

profilen. – Livet är en gåva jag är tacksam för. Om kvällarna stannar vår familj upp inför den och det känns naturligt att be en gemensam aftonbön tillsammans med barnen. 20.8.2020 kl. 00:00

Bok. – Ibland känns det som om jag fått ett nytt liv, säger Christa Mickelsson. För tre år sedan kunde hon endast ljuda några vokaler och inte skriva alls. En massiv hjärnblödning har tvingat henne att lära sig allt på nytt. Nu ger hon ut en bok, en bok hon skrivit helt själv. 19.8.2020 kl. 08:48

Kultur. Det finns något andligt över nordbornas naturupplevelser, märkte religionshistorikern David Thurfjell. Många sekulariserade svenskar som inte känner sig hemma i kyrkan upplever i stället att naturen är en plats som ger dem utrymme för existentiella tankar och känslor. 18.8.2020 kl. 19:53

Höstdagarna. Ungdomsfestivalen Höstdagarna skulle ha firat 70-årsjubileum vid allhelgonahelgen, men ställs in på grund av coronaviruspandemin. 18.8.2020 kl. 09:07

Kyrkomötet. En ny mandatperiod inleddes med iver att hitta nya lösningar för kyrkans strukturer och förvaltning. Men i de frågor som bränner är det svårt att släppa taget om positionerna. 14.8.2020 kl. 16:49

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38