Petrus kommer till Jesus och frågar hur många gånger man ska förlåta sin broder och föreslår till och med sju. Judisk lära sa att man skulle förlåta någon tre gånger men inte den fjärde, så Petrus trodde han var generös när han mer än dubblerade det. Jesus svarar sjuttiosju –översatt det ska inte vara någon gräns på hur mycket ni förlåter varandra.
Både att ge förlåtelse och ta emot förlåtelse kan vara bland det svåraste vi människor ställs inför. Vi vill jämna ut det som hänt, få hämnd, vi vill ha blod. Om det är svårt att göra det i mindre saker hur svårt är det inte i det stora.
"Att förlåta känns som om man på något sätt godkänner det som skett, att vi till och med skadar oss själva. Vi kan inte förlåta det, hur kan Gud kräva att vi gör något sådant?"
Man kan inte gömma eller bortse från att det i vår värld händer fruktansvärda saker. Våld, förtryck, massmord, det är en sorgligt lång lista med saker vi människor kan göra mot varandra. Vi kan göra saker som är så stora att man inte ens ser någon väg mot förlåtelse. Att förlåta känns som om man på något sätt godkänner det som skett, att vi till och med skadar oss själva. Vi kan inte förlåta det, hur kan Gud kräva att vi gör något sådant?
Kanske för att han faktiskt har gjort det själv. Det vi människor gör mot varandra har vi också gjort inför Gud och mot Gud. Och Guds lösning kan vi se i Jesu död för oss. Straffet för allt vi människor har gjort fel tog Jesus på sig när han dog på korset. Det är grunden i den kristna tron: det onda vi människor gjort låg mellan oss och Gud och genom Jesu död finns en väg genom det fram till Gud. Det är inte lätt, Gud själv blev människa för att rädda oss, så mycket krävdes.
Därför kan Gud be oss om det. Och för att han vill skydda oss. Det onda som sker, stort och smått, lämnar spår i oss. Förlåtelsen är en väg att börja en helandeprocess för att vi ska komma igenom det onda. Vi kan inte riktigt förstå förlåtelsen, men den är grunden till vår kristna gemenskap. Förlåtelse, som det står i bönen Fader vår, för oss och för dem som gjort oss ont.
Hat vållar fejd, kärlek skyler alla fel. Ordspr. 10:12. Någon gång måste hatet ta slut, det första lilla steget i kärlek mot en lösning kan verka både svårt och omärkligt men det är viktigt. I dagens värld med sjukdom, oroligheter och våld måste vi minnas att det viktigaste vi kan göra är att visa varandra kärlek och att förlåta varandra.
