Josefin Silén hade tänkt bo kvar i Sverige ett tag – men möjligheten att stå på scen som Mary Poppins kunde hon inte tacka nej till.

Josefin Silén: Att alltid vara cool och stark – det kan bli så fruktansvärt tråkigt

teater.

När Josefin Silén står på musikalscenen i Mary Poppins gestalt är hon sval, lätt bitsk och värdig. Men i verkliga livet har hon insett att det är fruktansvärt tråkigt att alltid vara cool och stark.

14.10.2020 kl. 18:20

Det finns ingen plats där man blir så trött på muminskämt, säger Josefin Silén om sina studieår i Sverige. Samtidigt var det framför allt åren vid Högskolan för scen och musik i Göteborg som formade henne till den hon är idag.

– Som finlandssvensk är det ändå lite som att komma hem – vi är ju uppvuxna med den rikssvenska kulturen. Så fort jag stiger av planet börjar jag tala rikssvenska, så i Sverige inser folk inte att jag är finlandssvensk. På slutet fick jag en liten Göteborgsaccent, så många trodde jag var från västkusten.

Du har återvänt till Finland, först för en roll som Esmeralda i Tampereen teatteris uppsättning av Ringaren i Notre-Dame, nu som Mary Poppins på Svenska teatern. Hur känns det att vara här?

– Konstigt, för jag trivdes jättebra i Sverige och hade tänkt stanna där ett tag till. Men de erbjudanden jag fick här var inget man tackar nej till. Jag tror att man ibland har en idé om vart man ska i livet, sedan händer något annat – och det visar sig att det var precis det som behövdes.

Du har förberett dig på rollen som Mary Poppins bland annat genom att läsa Travers Mary Poppins-böcker. Hurdan är Mary egentligen?

– Det har varit ett fantasifullt och kreativt arbete att bestämma hurdan hon är. Jag pratade med Markku (regissör Markku Nenonen) om att hon absolut inte får bli alldaglig eller vardaglig. Hon måste ha en värdighet, en integritet. Eftersom Mary kan kännas lite hård var det viktigt för mig att få fram att hon ha goda avsikter och ett gott hjärta.

Är Mary Poppins ensam? Hon kommer in i en kaotisk familj och blir fäst vid den, men i slutändan måste hon lämna den.

– Jag ser henne som den goda häxan eller som en slags skyddsängel. Hon är inte helt mänsklig, men hon har en mänsklig sida. Tid och rum existerar på ett annat sätt för henne än för oss. Hon är den konstanta, medan allt annat förändras. Det kan kännas ensamt.

Har du själv haft en kärleksfull men sträng mormor/farmor som du kunnat spegla rollen i?

– Både min egen mamma och min moster, faktiskt! De är Helsingforsdamer, men under ytan fyllda av liv och fantasi.

Har du personlighetsdrag som påminner om Mary Poppins?

– Kanske den bitska humorn! Mitt sätt att trösta människor är att jag försöker hitta lösningar, för det är så jag tröstar mig själv. Det kan uppfattas som hårt ibland. Jag har blivit bättre på att inse att ibland är det inte en lösning man behöver, utan att få sitta med saker tillsammans.

Är du en person som brukar se glaset som halvfullt eller halvtomt?

– Jag har insett att jag egentligen är optimist. Jag är lite av en perfektionist och kontrollfreak, den som tänker: bara jag jobbar tillräckligt hårt löser det sig. Men så kom coronaepidemin – ingen kan jobba sig igenom den! Jag har hittat en acceptans för att saker är som de är.

Är du en känslig person?

– Ja, det är jag. Jag har varit en människa som bitit ihop fruktansvärt hårt under mitt liv, men under min utbildning hade vi en klass och en lärare som på ett genialiskt sätt kunde lirka ut saker ut mig. Ju mer du har tillgång till dina känslor, desto rikare kan du vara på scen. Att alltid vara cool och stark – det kan bli så fruktansvärt tråkigt.

– Det var underbart att hitta känsligheten som en styrka i mig själv, både som skådespelare och som människa. Jag gråter minst en gång i månaden och det känns som en total utrensning. Vi bär alla på mikroaggressioner och mikrosorger som vi inte kan agera på – då skulle det ju bli kaos. Men de sorgerna och aggressionerna försvinner inte, och det är viktigt att hitta något sätt att få ut dem.

Josefin Silén

  • Uppvuxen på Sommaröarna, Esbo. Bor idag i Tölö i Helsingfors med sin pojkvän, som också är med i Mary Poppins-ensemblen.
  • Familj: Pojkvän, mamma, pappa, syster, bror och brorsdotter.
  • Tycker om att yoga och vara ute i naturen.
  • Drömmer om att få stå på en musikalscen i London. Drömmer också om lycka och förnöjsamhet.
Text och foto: Sofia Torvalds



advent. – Det första tecknet på att julen närmar sig är att jag inser att det är så kallt ute att jag måste köpa en mössa som jag sedan kan tappa bort under vintersäsongen, säger Kristian, ”Krippe” Westerling, redaktör på Yle X3M. 26.11.2021 kl. 14:15

advent. – Det är en helt annan upplevelse att höra julens evangelium när man använt adventstiden till att formulera varför vi längtar efter fredens kung, varför det spelar roll för mig och hela världen att Jesus faktiskt kommer till oss, säger Emma Audas. 25.11.2021 kl. 16:20

roman. Karin Erlandsson är aktuell med boken Hem, en historisk roman om Åland. Hon har bland annat gjort research i kyrktornet i Jomala kyrka. 24.11.2021 kl. 09:11

LAPPO STIFT. Matti Salomäki fick 54,8 procent av de avgivna rösterna i valets andra omgång och valdes till ny biskop i Lappo stift. 23.11.2021 kl. 19:52

Coronapandemin. Jonte Wingren jobbar med smittspårning på hälsovårdscentralen i Jakobstad. 23.11.2021 kl. 09:39

coronaepidemin. De vackraste julsångerna drabbas av coronabegränsningar i Nyland och Åboland. 19.11.2021 kl. 12:00

Kyrkodagarna. Idag fick kyrkodagsdeltagarna i Mariehamn lyssna till Kent Wisti och Bo-Göran Åstrand. – När jag knäböjde vid nattvardsbordet för första gången efter en lång paus var mina kinder våta av tårar, sa biskop Bo-Göran Åstrand i sitt kyrkodagstal. 13.11.2021 kl. 14:54

Kyrkodagar. Temat för kyrkodagarna i Mariehamn är ”Fri”. Egentligen skulle kyrkodagarna äga rum ifjol – men på grund av pandemin blev samlingen liten och det blev repris i år. 12.11.2021 kl. 21:41

etiopien. Lämna landet omedelbart! Meddelandet från utrikesministeriet lämande ingen tolkningsmån. Nu är Magnus och Gunilla Riska tillbaka i Finland medan Evangeliföreningens missionärer evakuerats til Kenya. 12.11.2021 kl. 10:57

SAMARBETSFÖRHANDLINGAR. Kyrkans centralförvaltning måste spara ytterligare nästan en miljon euro, slog kyrkomötet fast igår. Det innebär samarbetsförhandlingar. 12.11.2021 kl. 10:01

livet. Linda Haglund hade tänkt gifta sig tidigt, få en stor familj och bygga ett stort hus i Finland. – Livet för oss på oväntade vägar, säger hon. 11.11.2021 kl. 17:10

LIVSGLÄDJE. Stig-Göran Björkman älskar sitt jobb och sina kolleger. Han är kär i Minna sedan 30 år. Och naturen är ytterligare en kärlek. Han lever också med en cancerdiagnos. Men vi måste tänka på annat än att döden står och lurar på oss, säger han. 11.11.2021 kl. 11:45

laestadianism. De laestadianska bönehusföreningarna diskuterar som bäst tre framtidsmodeller av vilka två innebär att rörelsen bildar en egen kyrka. 11.11.2021 kl. 06:00

CORONAPASS. Att kräva ett coronapass av konsertbesökare i kyrkan är inte uteslutet. Men utgångspunkten är att gudstjänster och förrättningar är öppna för alla. 10.11.2021 kl. 15:45

Nekrolog. Ungdomsarbetsledare Kjell Lönnqvist saknas av familj, vänner, kolleger och ungdomar. Han gick bort i mitten av september. Kyrkoherderde Camilla Ekholm i Sibbo svenska församling har skrivit en nekrolog. 9.11.2021 kl. 13:48

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00

STIFTSFULLMÄKTIGE. Anita Ismark fortsätter leda stiftsfullmäktige. Missnöje med att den konservativare kandidatlistan blev illa representerad i personvalen. 30.5.2024 kl. 18:45

SOMMARLÄGER. – Arrangörerna får akta sig, för jag tror det kommer mer folk i år än ifjol då de som avvaktade får höra att lägret funkar bra i Nykarleby också, tror Anna Finell. 29.5.2024 kl. 20:04

sverige. I Arjeplog i Norrbotten i Sverige har det varit tradition att hålla högstadiets avslutning i kyrkan. Under pandemin föll den traditionen bort och skolan började fira avslutning i klassrummet i stället. 29.5.2024 kl. 19:38

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25