Det finns ingen plats där man blir så trött på muminskämt, säger Josefin Silén om sina studieår i Sverige. Samtidigt var det framför allt åren vid Högskolan för scen och musik i Göteborg som formade henne till den hon är idag.
– Som finlandssvensk är det ändå lite som att komma hem – vi är ju uppvuxna med den rikssvenska kulturen. Så fort jag stiger av planet börjar jag tala rikssvenska, så i Sverige inser folk inte att jag är finlandssvensk. På slutet fick jag en liten Göteborgsaccent, så många trodde jag var från västkusten.
Du har återvänt till Finland, först för en roll som Esmeralda i Tampereen teatteris uppsättning av Ringaren i Notre-Dame, nu som Mary Poppins på Svenska teatern. Hur känns det att vara här?
– Konstigt, för jag trivdes jättebra i Sverige och hade tänkt stanna där ett tag till. Men de erbjudanden jag fick här var inget man tackar nej till. Jag tror att man ibland har en idé om vart man ska i livet, sedan händer något annat – och det visar sig att det var precis det som behövdes.
Du har förberett dig på rollen som Mary Poppins bland annat genom att läsa Travers Mary Poppins-böcker. Hurdan är Mary egentligen?
– Det har varit ett fantasifullt och kreativt arbete att bestämma hurdan hon är. Jag pratade med Markku (regissör Markku Nenonen) om att hon absolut inte får bli alldaglig eller vardaglig. Hon måste ha en värdighet, en integritet. Eftersom Mary kan kännas lite hård var det viktigt för mig att få fram att hon ha goda avsikter och ett gott hjärta.
Är Mary Poppins ensam? Hon kommer in i en kaotisk familj och blir fäst vid den, men i slutändan måste hon lämna den.
– Jag ser henne som den goda häxan eller som en slags skyddsängel. Hon är inte helt mänsklig, men hon har en mänsklig sida. Tid och rum existerar på ett annat sätt för henne än för oss. Hon är den konstanta, medan allt annat förändras. Det kan kännas ensamt.
Har du själv haft en kärleksfull men sträng mormor/farmor som du kunnat spegla rollen i?
– Både min egen mamma och min moster, faktiskt! De är Helsingforsdamer, men under ytan fyllda av liv och fantasi.
Har du personlighetsdrag som påminner om Mary Poppins?
– Kanske den bitska humorn! Mitt sätt att trösta människor är att jag försöker hitta lösningar, för det är så jag tröstar mig själv. Det kan uppfattas som hårt ibland. Jag har blivit bättre på att inse att ibland är det inte en lösning man behöver, utan att få sitta med saker tillsammans.
Är du en person som brukar se glaset som halvfullt eller halvtomt?
– Jag har insett att jag egentligen är optimist. Jag är lite av en perfektionist och kontrollfreak, den som tänker: bara jag jobbar tillräckligt hårt löser det sig. Men så kom coronaepidemin – ingen kan jobba sig igenom den! Jag har hittat en acceptans för att saker är som de är.
Är du en känslig person?
– Ja, det är jag. Jag har varit en människa som bitit ihop fruktansvärt hårt under mitt liv, men under min utbildning hade vi en klass och en lärare som på ett genialiskt sätt kunde lirka ut saker ut mig. Ju mer du har tillgång till dina känslor, desto rikare kan du vara på scen. Att alltid vara cool och stark – det kan bli så fruktansvärt tråkigt.
– Det var underbart att hitta känsligheten som en styrka i mig själv, både som skådespelare och som människa. Jag gråter minst en gång i månaden och det känns som en total utrensning. Vi bär alla på mikroaggressioner och mikrosorger som vi inte kan agera på – då skulle det ju bli kaos. Men de sorgerna och aggressionerna försvinner inte, och det är viktigt att hitta något sätt att få ut dem.
Josefin Silén
- Uppvuxen på Sommaröarna, Esbo. Bor idag i Tölö i Helsingfors med sin pojkvän, som också är med i Mary Poppins-ensemblen.
- Familj: Pojkvän, mamma, pappa, syster, bror och brorsdotter.
- Tycker om att yoga och vara ute i naturen.
- Drömmer om att få stå på en musikalscen i London. Drömmer också om lycka och förnöjsamhet.
