I sitt jobb som guldsmed jobbar Titti Sundblom med guld, silver och andra ädla metaller.
– Jag jobbar uteslutande med smycken. Jag skissar och klipper, och bygger små lustiga modeller av det jag ska göra. Jag är inte bra på matematik så det räcker inte med ett mått för mig, jag måste testa hur det ser ut.
Materialen hon jobbar med kan vara i form av plåt, tråd eller plans, det vill säga en pinne.
– Sedan gäller det att fila till, bocka, såga, kupa eller valsa till materialet. Och så lödar man ihop de olika delarna. Sedan ska man ytbehandla, slipa, polera, fatta in stenar med mera.
Hon utbildade sig i Bergen och i Helsingfors, och sedan 1992 har hon ingått i olika kollektiv som samarbetat om arbetslokaler och hantverksbutiker, såsom Bagarstugan och nu senast SALT.
– Det här är en livsstil, man tjänar inte stora pengar, påpekar hon.
Affektionsvärdet viktigt
Om en kund beställer ett smycke i guld frågor hon alltid om det finns så kallat skrotguld som kan smältas ner och sedan bli något nytt.
– Det blir alltid billigare för kunden. Men framför allt tycker jag det är så speciellt att få göra om farmors eller mormors ring till något nytt till barnbarnen. Affektionsvärdet är stort om en kär anhörig burit smycket i femtio till sextio år. Min man och jag har våra vigselringar gjorda av släktguld.
Hon manar till enkelhet.
– Låt vigselringen vara enkel, då slits den inte lika lätt, det blir billigare reparationer och så är det mer hygieniskt.
Hon har alltid varit en bedjare
Under konfirmandtiden blev Titti Sundblom församlingsaktiv.
– Vi var ett stort kompisgäng som hängde ihop och hade jätteroligt. Vi åkte på Höstdagarna och Ungdomens kyrkodagar till exempel.
Hennes församlingsaktivitet har varierat beroende på livssituation och var hon bott, men numera sitter hon med i kyrkofullmäktige och kyrkorådet och är aktiv i gudstjänstgruppen.
– Tron har alltid varit grunden för mig, och jag har alltid bett morgonbön och aftonbön. Även om jag inte varit aktiv i församlingen så har jag varit en aktiv bedjare. På kvällarna är jag så trött så jag somnar mitt i bönen, men kanske den fortsätter på ett omedvetet plan, säger hon och skrattar.
Bönen är en ventil.
– I bönen kan jag älta, i stället för att tjata ihjäl mina nära.
Kristendomen är det som hon lägger upp sin värdegrund på.
– Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament.
