Mats Björklund minns hösten 2017 när det regnade så mycket att den rybs som borde ha skördats i september fortfarande fanns på åkrarna i oktober.
– Vi lärde oss saker vi aldrig kunnat förr. Vi tröskade rybs i minusgrader och det bildades rimfrost i tröskan. Mellan varven fick vi stanna och ta bort den.
Väderleksrapporterna utlovade snö i slutet av veckan. Han förstod att det skulle bli svårt att hinna bärga rybsskörden.
– Det var torsdag kväll när vi tröskade årets sista rybs. Jag hörde på ljudet från tröskans tömningsskruv att tanken var tom, all rybs fanns på traktorkärran. Fem sekunder senare föll de första snöflingorna. Jag får fortfarande gåshud när jag tänker på det här.
Jordbrukaren kan aldrig ha full kontroll över sitt jobb, allt sker på naturens och vädrets villkor. Mats Björklund talar om det som ett schackparti med moder natur där han ibland vinner och ibland förlorar. Rybsen som hann tröskas i sista minuten är en vinst som han fortfarande minns.
– Man är egentligen totalt maktlös, allt handlar om vad du lyckas göra med de förutsättningar du fått. Det är det som gör det så fascinerande för mig.
Från jord till kastrull
Den yttre orsaken till att Mats Björklund blev jordbrukare var att han växte upp på ett jordbruk. Det fanns en gård att ta över, men djurintresset och en vilja att jobba självständigt bidrog också till yrkesvalet.
– Möjligheten att jobba med djur och rå mig själv gjorde att jag intresserade mig för jordbruket. Har man jobbat med kor blir det aldrig riktigt samma sak att ha en pekingeser.
I början handlade det mer om djuren – då var det inte självklart att han med tiden skulle bli fascinerad av hur grödorna växer.
– Det finns något väldigt tilltalande i att ta fram något som blir mat åt andra, en dimension av att göra det här arbetet för den som ska äta. Mest konkret blir det i potatisodlingen – det vi tar ur jorden är samma sak som folk lägger i kastrullen.
I Mödan med grödan beskriver han i dagboksform ett år på ekogården i Pedersöre där han producerar spannmål, rybs, potatis och nötkött. Jordbrukarens år följer samma rytm varje år, men samtidigt är inget jordbrukarår det andra likt. År 2017 var hösten regnig och skörden sen, men 2018 när han skrev boken var våren och sommaren i stället extremt torra och varma. Det blev en tidig skörd, men mycket oro över ifall den torra sommaren skulle producera tillräckligt med foder för djurens behov.
Att ha ansvar för djurens välmående är något han vuxit in i, ett ansvar som oftast inte känns betungande. Men de gånger han inte förstår vad som är fel kan det bli tungt – till exempel när ett djur insjuknar.
– Man kan ju inte fråga dem: ”Var värker det?”, jag ser bara att något är fel.
Ibland hittas ingen lösning och han blir tvungen att låta avliva ett sjukt djur. Efteråt händer det att han upplever en känsla av lättnad.
– Det är klart att det harmar att jag inte räckte till för att lösa det här, men Rosa lider inte längre för att jag inte vet vad jag ska göra.
En hel jord att förvalta
Mats Björklund säger att hans tro påverkar hur han ser på förvaltarskap. Han känner ett ansvar inför Gud att förvalta de gåvor han fått – till exempel de åkrar han får bruka.
– Men förvaltarskap handlar också om gåvor i form av saker man är bra på. Har man en kreativ gåva eller en analytisk gåva har Gud gett en den gåvan för att man ska använda den.
I förvaltarskapet finns en blick på framtiden och ett ögonkast bakåt.
– Enkelt sagt handlar god förvaltning om att åkrarna ska vara i lika bra – eller bättre – skick när jag lämnar dem ifrån mig, oavsett om de är mina egna eller arrenderade. Någon– antingen inom min familj eller en utomstående – kommer ju att odla de här åkrarna efter mig, precis som jag tagit över odlandet efter dem som gått före mig.
Lyfter vi blicken finns det en hel jord att förvalta, och Björklund menar att det uppdraget är tydligt.
– Det är egentligen konstigt att vi inte har en jättestark kristen miljörörelse, för i princip är det ju vårt uppdrag som människor att förvalta det som Gud har skapat.
Kyrkan kunde tala tydligare om vårt uppdrag att förvalta de gåvor vi fått.
– Det handlar inte bara om att jobba för miljön, utan också när vi bygger samhället förvaltar vi det som Gud har gett oss. Oavsett om man ser skapelseberättelsen som bokstavlig eller symbolisk är människans roll egentligen att vara någon slags gårdskarl.
Vinst på lång sikt
Det långsiktiga perspektivet saknas ofta i samhället och i beslutsfattandet. Delvis handlar det kanske om att vi har så stora utmaningar på kort sikt att vi inte ger oss tid att fundera över vad som händer sedan.
– Alla är på ett principiellt plan medvetna om att det kommer någon efter oss, men det går inte vidare till handling. Vi fokuserar på kortsiktig effektivitet i stället för långsiktig hållbarhet. Det är inte säkert att det som är bra på två generationer också är bra på fem generationer.
Jakten på de kortsiktiga vinsterna gör att jordbruket i vissa fall utarmar jorden – för på kort sikt kan det löna sig även om det försämrar jordens kvalitet.
– Inom ekoodling är det viktigt med växtföljd och vissa år måste man odla något som ger jorden en chans att vila. Långsiktigt är det smart, men kortsiktigt är det inte effektivt.
Förutom att vi tänker effektivt tänker vi också ofta bara på en sak i gången. Då ter sig lösningen på problemet ofta enkel. Men Björklund säger att när man börjar se helheten blir det mer komplicerat – speciellt om vi talar om biologiska processer.
– Någon uttryckte det så här: om du vill förstå vatten kan du inte förstå väte skilt och syre skilt. Men så tänker vi – vi delar in saker i fack och så har vi en expert på väte och en på syre som uttalar sig, men det leder inte till att vi förstår vatten.
Ekologisk odling är just en av de komplicerade processer som han talar om. Det betyder också att ekologisk odling inte per automatik alltid leder till mindre förluster av näringsämnen än konventionell produktion hade gjort.
– Men om jag ser till helheten bedömer åtminstone jag på min gård att det här gör mest för miljön. Jag inser att jag skulle kunna producera mer spannmål om jag skulle odla konventionellt, men jag anser att för helheten är det värt att odla ekologiskt.
Också valet att odla ekologiskt är ett arv från någon som gått före honom – det var hans pappa som lade om till ekologisk produktion. Då handlade valet både om ideologi och om att det fanns en växande marknad för ekoprodukter. Men Mats Björklund har gjort valet till sitt eget och säger att den ideologiska aspekten har blivit viktigare i takt med att han sett att den ekologiska odlingen fungerar.
