Tom Nylund är ofta utrustad med kikare. Han vill följa med minsta myra till största duvhök. Därför gillar han vintern, då är intrycken färre.

Tom Nylund: Jag var tvungen att acceptera min dödlighet

Äventyrare.

Tom Nylund har mött en arg och hungrig isbjörn. Han har också klarat av en allvarlig sjukdom. – Jag fick verkligen bli du med tanken på att det kan vara kört, säger han.

19.5.2020 kl. 19:50

Tom Nylund är en orädd äventyrare, egenföretagare och småbarnsfar. För många är han känd från bland annat tv-programmet ”Kallt och vått”. Han är konferencier på olika jippon, leder tv-program och har uppdrag på sociala medier.

År 2013 flög han till Grönland med en kompis för att paddla i två veckor. Det var mycket som inte blev som det var tänkt på den resan.

– Äventyret börjar där saker inte går enligt planerna.

– Äventyret börjar där saker inte går enligt planerna. Det gäller bara att inte bli knäckt och ha med sig torra kläder, säger han och skrattar.

– Jag sov på ett tunt liggunderlag hela resan. Planen var att en person skulle köra ifatt oss med ett ordentligt liggunderlag, men det hände aldrig.

Det var ingen isbjörnssäsong just då, men ett gevär behövs ändå för säkerhets skull.

– Vi fick låna ett gammalt och rostigt gevär som jag skruvade upp och försökte smörja med solkräm 50 för att få låset att fungera. Och sedan höll vi på att bli inisade, så vi fick hoppa från isflak till isflak i sex kilometer, samtidigt som vi släpade på kajakerna.

En dag fick Tom Nylund och hans kompis besök i sitt läger, av en våt, arg och hungrig isbjörn. I och med att lägret fanns relativt nära bebyggelse hade dansk polis tillkallats av några grönlänningar.

– Plötsligt märkte vi att polisen sköt skarpt mot vårt läger från en båt ute på vattnet. Vi tog skydd bakom en bergsknall ovanför lägret, och hade geväret färdigt laddat. De sköt inte mot vattnet i och med att skotten då kan rikoschettera åt vilket håll som helst, utan de siktade mot den bergsknall där vi gömde oss.

Tom Nylund och hans kompis försökte förmedla sig till polisen.

– Jag kikade fram, viftade och skrek: I don’t speak lego!

Det fick stopp på kulorna, men den skrämda isbjörnen hade klättrat upp i närheten av killarnas gömställe.

– Den var cirka femton meter ifrån oss. Polisen beordrade oss att klättra ner, så då gjorde vi det. När en av oss klättrade, höll den andra ögonen på isbjörnen, beredd med geväret.

Det hela slutade lyckligt. De kunde packa ihop sina saker och hittade en ny lägerplats på en ö.

– Sorry att vi sköt mot er.

– Sorry att vi sköt mot er. No hard feelings, sa poliserna.

Att Tom Nylund söker sig till äventyret har inte med dumdristighet att göra, allt planeras minutiöst.

– Det är utmaningen som lockar. Om det är svårt smakar det sötare.

Han är också rustad med en positiv envishet, till exempel när man försöker få loss finansiering för något projekt.

– Pata Degerman har lärt mig att om man fått rött ljus tio gånger så ska man tänka att någon gång måste de ge upp.


Att leva eller dö

Strax efter Grönlandsexpeditionen mådde Tom Nylund inte alls bra, och ingen visste vad det berodde på. Han fick anfall då han svettades kopiöst, var vimsig, fick minnesluckor eller svimmade.

– Under ett test där jag trampade på en motionscykel frågade de om jag fastar. Nej, svarade jag. Det var konstigt, sa de, för du har inget blodsocker i kroppen. Energin försvann ur mig som bensin ur en midsommarbrasa.

Det visade sig att han hade en tumör på bukspottskörteln som gjorde att han fick tio gånger mer insulin i kroppen i plötsliga vågor. Det förekommer ungefär ett fall per år i Finland av den sorten.

– De sa att om det är cancer så har jag ungefär ett år kvar att leva, så jag fick verkligen bli du med tanken att det kan vara kört. Ingen vill dö, men det är något vi inte kommer ifrån.

Ibland kan vi påverka saker, men inte alltid.

– Du ska till exempel inte bada med en brödrost eller desinficera dina lungor. Men när jag drabbades insåg jag att det här inte är mitt fel, det är helt enkelt korten jag har fått. Jag var tvungen att acceptera min dödlighet, något som unga män inte är speciellt bra på.

Det visade sig att tumören var godartad.

– Det var en jättebra upplevelse. Jag blev klokare.


Religion kan ge hopp

Tom Nylund beskriver sig som öppensinnig och vardagsreligiös. När han var sjuk kollade han upp alla fakta han kunde före operationen, att bästa tänkbara specialister och redskap fanns tillgängliga.

– Och så bad jag, för då har man gjort precis allt man kan.

Han fascineras av tro i kombination med extrema situationer.

– Det är intressant att de flesta som varit nära döden berättar samma sak och verkar ha sett tecken på efterliv. Det är också spännande med överlevnadshistorier, sådana som suttit fängslade eller befunnit sig på en öde ö. Så gott som alla har orkat kämpa för att de trott på Gud.

Han konstaterar att mycket negativt kommit ur religionen.

– Men det finns också mycket gott att hämta i religionen. Till exempel nu i coronatider så skapar den samhörighet, och det är jättefint om religionen får folk att orka.

Tom Nylund, som har många uppdrag som konferencier på idrottsevenemang, är frontfigur för olika sponsorer och förhandlar om produktionen av tv-program, har fått se alla evenemang inhiberas och finansiering dras in.

– Vår före detta granne är präst i Sockenbacka, och jag pratade med honom häromdagen. Jag sa att vi har lite samma sorts produkt du och jag: tänk nu, jag säljer mig själv och mitt brand som är en sak som inte går att greppa. Han säljer tro som är en abstrakt produkt, och vi måste varje morgon samla oss och tro på vår sak fastän majoriteten tvivlar på oss. Det är bara att orka, säger han och skrattar gott.



PROFILEN: TOM NYLUND

Äventyrare och tv-profil.

Till familjen hör Katja och två barn.

Motto: If you’re gonna be dumb you gotta be tough (Om du är dum(dristig) måste du vara tuff)

Älskar att försjunka helt i sina sysslor.

Ulrika Hansson



Mest läst

    Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37

    Utmärkelse. Församlingspastorn Patricia Högnabba i Matteus församling i Helsingfors har beviljats Kyrkans förtjänsttecken för barn och ungdomsverksamhet. Priset delades ut idag vid Forum för kyrkans fostran. 30.9.2020 kl. 15:29

    jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

    vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

    Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

    kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

    samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

    äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

    Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

    diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

    coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

    romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

    döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

    hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

    Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

    ANDLIGT VÅLD. Andligt våld förekommer överallt – i parrelationer, i familjer och i församlingar. Då Gud används för att få dig att känna dig mindre, då är det aldrig dig det är fel på. Det konstaterar Sara Mikander och Catharina Englund som leder en grupp för personer som blivit utsatta. 8.11.2023 kl. 13:20

    Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52

    ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00

    podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00

    VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

    Mest läst