Calle Koskela studerar politisk historia vid Helsingfors universitet. Hans favoritplats i stan är nationalbiblioteket.

Corona avslöjar vårt sanna jag

utmaningar.

"Är vi beredda att ta vårt ansvar som medmänniskor och globala medborgare?"

25.3.2020 kl. 00:01

”Det var den allra bästa av tider, och det var den allra värsta”, skrev Charles Dickens för över 150 år sedan. Orden ekar igenkännligt ännu idag. Vi lever i en tid av såväl fantastiska framsteg som stor själviskhet och samhälleliga motsättningar. Vart är vi egentligen på väg?

Alfred Nobel, uppfinnare av dynamiten och initiativtagare till Nobelprisen, är säkert bekant för de flesta. Framför allt var Nobel en sann kosmopolit och världsförbättrare. Född i Stockholm, tillbringade han en stor del av sin ungdom i St. Petersburg, då huvudstad i det mäktiga ryska riket. Sedermera bosatte han sig i Paris, där han umgicks med medlemmar av den europeiska intelligentian. Globalist, skulle dagens trumpnissar kalla honom.

På många sätt var Alfred Nobel en typisk 1800-talsmänniska, för århundradet präglades av vetenskaplig och teknologisk utveckling, ekonomisk globalisering och kulturella genombrott. En tid inte helt olik vår egen, alltså.

Just nu genomgår vi en av 2000-talets stora globala kriser. Coronaviruset har på några månader spridit sig från en kinesisk fiskmarknad runt hela jorden, och såväl myndigheter, forskare som allmänheten gör sitt bästa för att hejda pandemin. Personligen anser jag att pandemin avslöjar människors verkliga jag. Är vi beredda att ta vårt ansvar som medmänniskor och globala medborgare, eller låter vi den panikstyrda själviskheten ta över?

Nobels 1800-tal var optimismens århundrade. Den världen gick förlorad i och med det första världskriget, trots att Nobelprisen försöker föra idealen vidare. Dagens situation är en annan, men en sak är klar. Våra handlingar i svåra tider har avgörande betydelse för oss alla.

Calle Koskela studerar politisk historia vid Helsingfors universitet.

Hans favoritplats i stan är nationalbiblioteket.

Calle Koskela



tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26