Klaus Härö säger att han i verkligheten var mer stridslysten än filmens Stefan.

Efter döden kämpar far och son för att mötas

film.

Klaus Härös nya film är en berättelse om tiden strax efter hans mammas död. Livet efter döden är en film där han vill se på huvudpersonerna med värme.

28.2.2020 kl. 10:24

Redan när Klaus Härö var i 10–11-årsåldern visste han att han vill jobba med film.
– Film gjorde ett oerhört stort intryck på mig. Samtidigt kom det, som en skänk från ovan, en uppfinning som hette VHS. Det kändes som om världen öppnade sig.

Hans pappa hörde till generationen som vuxit upp med att klara sig på lite och sade bestämt nej till att köpa en videobandspelare.
Familjen skaffade ingen video och det blev en skola i tålamod. Film blev något eftersträvansvärt för honom.

När han var 23 år blev hans mamma sjuk i cancer. Han var studerande, kom hem på veckosluten. Han hade aldrig tidigare sett någon bli sjuk utan att bli frisk igen.
– Jag tänkte att nu är det svårt, men sedan blir det bättre. Min pappa var en finsk pessimist och drog genast slutsatsen att det här kommer att sluta dåligt. Jag var besviken på att han tog ut allt i förskott.

Ett år senare ringde hans pappa och sade: Om du vill se henne i livet ska du komma nu.
– Min pappa och jag var på olika planeter. Där jag såg fram emot ett tillfrisknande såg han fram emot det oundvikliga slutet.

Det är minnena från den närmaste tiden efter mammans död som ligger till grund för Klaus Härös nya film Livet efter döden.
– Min pappa ville bara bort, men själv ville jag minnas mamma och knyta an till min pappa.

I filmen är det Stefan och hans pappa Nisse som väljer olika sätt att hantera den första perioden av sorg. Nisse vill få begravningen ur världen så snabbt som möjligt och ger sin son i uppdrag att säga åt människor som ringer och beklagar sorgen att de inte är välkomna på begravningen. Nisses syster dyker också upp och har sin egen syn på hur saker och ting ska skötas.
– En del i filmen är förstås påhittat, men en del av det mest absurda har faktiskt hänt på riktigt.

Själv var han mera stridslysten än filmens Stefan.
– Stefan är en renodling av den sida hos mig som ville agera diplomat.

Försonades med fadern
Klaus Härö hade en dålig relation till sin pappa i tonåren.
– Jag var länge bitter på honom för att han hade attityden ”jag har klarat mig själv så du ska också klara dig själv”.

Minnena från tonåren satt kvar och när han bad sin pappa om hjälp och pappan kort svarade ”nä” väcktes ilskan i honom varje gång.
– Ilskan var som när en långtradare bromsar. Den stannar inte genast, utan på grund av tyngden fortsätter den in i väggen. Varje gång kunde jag tappa besinningen.

Stefan (Martin Paul) och Nisse (Peik Stenberg) i filmen Livet efter döden. (Foto: Citizen Jane Productions)

– Min dåvarande flickvän, nuvarande fru, fick mig att börja fundera över hur jag kan vara kristen och tala om förlåtelsen om jag inte kan förlåta min pappa.
Han bad: Gud, hjälp mig att förlåta. Länge tänkte han att han kan förlåta när pappan tar initiativet, när han medger hur svår han varit. Men den dagen kom aldrig.
– Sedan kom dagen när långtradaren bromsade utan tyngd och jag inte längre blev arg utan i stället tänkte: stackars man som nekar till gemenskap.

Han kunde tycka om och tycka synd om honom, och kravet på att han skulle förändras lättade.
– Jag försonades med min pappa – inte i den meningen att vi aldrig skulle ha grälat sedan dess, men tyngden i ilskan var borta.

Härö upplever också att när han själv började se med större empati på sin far kunde pappan ibland ge honom små glimtar av värme.
– Han kunde säga mitt i bastubadandet eller fågelskådandet: ”Jag var nog ganska hård mot dig i tonåren.”

Hans far dog för fem år sedan.
– Det var en sorg, men inte en lika stor chock som när mamma dog.
För fadern var det viktigt att man skulle klara sig själv, men i dag har Klaus Härö ett yrke där han inte får något gjort ensam.

Film lär oss empati
Filmskapandet kallar han ”sitt världsliga kall”.
– Det kunde också vara att sälja skor eller programmera datorprogram. Oavsett vad det är, är det mitt kall att göra det här för min nästa, så gott jag kan.

Det som syns offentligt – glamourösa filmpremiärer – är bara en liten del av helheten. Efter premiären är det bara att bita ihop och börja om igen.
– Det är jobb, men mitt värde finns inte där och mitt liv är inte där. Det jag lever för är nådens rike, trons rike.

Film kan enligt honom öva upp vår förmåga att känna empati.
– Den har möjligheten att visa det vi inte ser i vardagen: att andra människors problem är lika viktiga som mina.

I Livet efter döden skildrar Klaus Härö verkliga personer. Det har fått honom att fråga sig själv om han gör det på rätt sätt.
– Men jag känner mig trygg i att jag har ett försonligt förhållande till dem, att jag ser med värme på dem och deras tillkortakommanden.

Erika Rönngård



Mira Strandberg. Lampan slocknade och nu är det slut. Banken är stängd, vännerna har tystnat, nyhetsflödet är tilltäppt. 30.5.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 22/2007 Undersökning efter undersökning vittnar om att finländarna är nöjda med kyrkan. Ändå har en del biskopar direkt och indirekt uttryckt sin oro för kyrkans image. 30.5.2007 kl. 00:00

Världen. De politiska förvecklingarna i samband med statyförflyttningen i Tallinn förorsakade också en splittring mellan landets två ortodoxa kyrkor. 29.5.2007 kl. 00:00

Världen. Enligt en färsk undersökning ställer sig 40 procent av de katolska prästerna i Spanien positiva till att öppna prästämbetet för kvinnor. 29.5.2007 kl. 00:00

Kyrka. Vad gör en ungdomsarbetsledare på jobbet? De spelar gitarr och biljard, leker skojiga lekar och så håller de andakt. Visst? För att ta reda på sanningen om ungdomsarbetet skall jag prya som ledare en hel dag. 29.5.2007 kl. 00:00

Kyrka. De finska kyrkodagarna avslutades på söndagen med en skördefest på domkyrkotorget i Åbo. De närmare 200 evenemangen under kyrkodagarna samlade 75 000 besökare. 28.5.2007 kl. 00:00

Samhälle. KvinnoBanken ingår i Kyrkans Utlandshjälps temakampanj om Kvinnors rättigheter. Banken samlar in pengar för en fond, som finansierar bland annat mikrokrediter, yrkesutbildning, anskaffning av arbetsredskap och material för kvinnors företag i u-länder. 28.5.2007 kl. 00:00

Kyrka. Den evangelisk-lutherska kyrkans biskopar har skrivit en pingsthälsning till kyrkans medlemmar. 28.5.2007 kl. 00:00

Kyrka. Stiftsfullmäktige i Borgå stift samlas på tisdag i Jakobstad. På agendan denna gång står bland annat verksamhets- och ekonomiplan för åren 2008-2010. 28.5.2007 kl. 00:00

Världen. Samuel Kobia, Kyrkornas världsråds generalsekreterare, besöker inkommande vecka Estland och Lettland. 28.5.2007 kl. 00:00

Kyrka. 267 Vägkyrkor öppnar sina dörrar i juni 26.5.2007 kl. 00:00

Världen. 28 människor i Beijing, Kina har fängslats för att ha satt igång en protest mot den kinesiska ettbarnspolicyn. 25.5.2007 kl. 00:00

Världen. Turkiska kyrkor har ännu en gång attackerats, rapporterar Martyrkyrkans Vänner. Den här gången drabbades städerna Izmit och Eskishehir. 25.5.2007 kl. 00:00

Kultur. På den nyöppnade sajten dendanskesalmebogonline.dk finns text och musik till 758 av de 791 psalmerna i den danska psalmboken. 25.5.2007 kl. 00:00

Kyrka. Under detta veckoslut arrangeras finska kyrkodagar i Åbo. Temat för dagarna är ”Pyhä yksinkertaisuus” (ungefär Heliga enkelhet). Genom diskussioner, teater, konserter och utställningar vill man granska den enkla och avskalade tron. 25.5.2007 kl. 00:00

Gemensamma kyrkorådet i Vasa tog senaste vecka ställning till ett fall där en änkling ville ha sin avlidna hustrus ortopediska implantat efter kremeringen. 13.10.2015 kl. 10:33

asylsökande. – Vi får in allra minst av den typ av kläder som behövs allra mest, säger Gita Lindholm, en av kontaktpersonerna för Bikupan. 13.10.2015 kl. 10:22

Droganvändingen skär genom alla samhällsskikt och grupper. Inte ens församlingsanknutna ungdomar går fria. I Jakobstad planerar LFF en manifestation mot droger. 8.10.2015 kl. 12:34

Tuulikki Koivunen Bylund tror att samkönade par vigs i Finland på 2020-talet. 8.10.2015 kl. 15:44

Det som gör kärleksskildringen så pricksäker är ändå inte själva tvåsamheten, utan kollektivet som de ingår i, skriver Kyrkpressens recensent om Stormskärs Maja på ÅST. 5.10.2015 kl. 13:28