- Men jag kan skriva ganska bra. Det tar lång tid, eller längre än förr, säger Christa Mickelsson.

”Jag bara måste skriva, fast jag inte kunde”

Kyrkpressen.

För nästan exakt två år sedan fick Kyrkpressens redaktör Christa Mickelsson en hjärnblödning och förlorade sitt språk. Idag är hon tillbaka på redaktionen igen.

4.9.2019 kl. 09:45

Trodde du att du skulle återvända till Kyrkpressen?

– Först trodde jag det. Det var självklart att jag kommer. Det hade inte gått upp för mig vad hjärnblödningen och afasin egentligen handlade om. Men när jag förstod det, då trodde jag inte.

– Inte heller min talterapeut – som var jättebra – trodde på det. Hon sa: ”Jag tror inte att du kommer att klara av att jobba med språk mer. Du kan kanske skriva en bok, tillsammans med någon annan.” Då tänkte jag: Jag ska faktiskt skriva en bok alldeles själv! Och då hade jag aldrig ens drömt om att skriva en bok, och jag vet inte om det blir en heller.

Men du skriver. Du har till exempel skrivit en kolumn i den här tidningen (se sid 20). Har du jobbat hårt för att komma så långt?

– Jo, men för mig är det inte det hårda jobbet som har varit svårast. Jag bara måste skriva och prata. Det är inte jobb, det är en nödvändighet.

Vad ska du göra på jobbet?

– Jag ska inte jobba mycket. Jag har fortfarande terapier som tar mycket tid. Tidigare jobbade jag som webbjournalist, så jag börjar med det, för det är enkelt. Men jag kan faktiskt skriva ganska bra. Det tar lång tid, eller längre än förr. Min talterapeut ger mig lite för tråkiga uppgifter. Jag tycker det är bättre att göra någonting som betyder nånting, och som behövs.

Är det någonting du oroar dig för nu när du börjar jobba igen?

– Jag är lite orolig för att jag ska ta för mycket jobb på mig, så att mina terapier lider. Jag måste gå på fysioterapi och träna mycket, annars blir kroppen stel och sjuk. Så kanske är jag orolig för att det ska bli för roligt att jobba.

Hur har du tagits emot?

– Först tänkte jag: De vill inte ha mig. De tar mig bara för att vara snälla. Men jag hoppas att det inte är så. Vår personalchef sa att jag kan fundera på om jag behöver något hjälpmedel.

– För ett drygt år sedan kom jag kom in på besök och tittade på mitt arbetsbord och alla foton jag hade där och sa: ”Jag borde plocka ner dem och ta hem dem.” Men en kollega på förlagssidan sa: ”Inte ännu.” Det har jag tänkt på många gånger.

Text: Sofia Torvalds



PILGRIMSVANDRA. Från att ha känt sig slut efter en sträcka på 300 meter förbättrade Mikael Grönroos sin grundkondition rejält. Resultatet blev 725 kilometer pilgrimsvandring. 3.5.2023 kl. 20:46

ungdomar. Ungdomarna i Sibbo är oroliga. Medierna har rapporterat om skadegörelse i skolan, 0m hot, vapen och bråk på biblioteket. Sibbo svenska församlings ungdomsarbetsledare har ett motgift: kärleksbombning. – Men det finns unga som jag inte får kontakt med. Det är nytt, säger Patrik ”Putte” Frisk. 6.5.2023 kl. 10:29

ÄLDREVÅRD. Döden är en del av livet, i synnerhet för vårdarna inom äldrevården. De vill avdramatisera döden som inget man behöver vara rädd för. – Döden kan många gånger vara fin, säger Gerd Björklund. 5.5.2023 kl. 08:19

STÖDPERSONER FÖR DÖENDE. – Jag brukar dela med mig av mitt eget motto ”Ta av dig skorna för platsen där du står är helig”, säger sjukhusprästen Anne Mäkelä, som arbetar vid sjukhus och vårdhem i Forssa och Loimaa i sydvästra Finland. 5.5.2023 kl. 19:40

PRÄSTSKJORTA. Rune Lindblom har upplevt en del obekväma situationer i prästskjorta, både i Jerusalem och här hemma. Och konfirmander har inte varit övertygade om att han är präst över huvudtaget. 5.5.2023 kl. 10:00

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53