"Hur många har du gjort? Gör fem till. Du kan hålla vikten så här. Upp med bröstet!"
Heidi Salminen går runt och instruerar de tre som tränar. På den vita tavlan står dagens styrkeövning uppskriven: tio stycken knäböj, tre varv.
Rummet vi befinner oss i är fyrkantigt, med svartmålade väggar och svart gummimatta på golvet. Golvytan är tom men längs väggarna trängs alla möjliga träningsredskap: roddmaskiner, räcken och ringar, viktplattor, trälådor, hopprep, bollar och gummiband.
Ett gym i en gammal fabrikslokal är kanske inte den första platsen man förknippar med församlingsarbete. Klockan ett på torsdagar är det här Må bra-gruppen i Vanda svenska församling träffas.
Heidi Salminen är diakon och i sitt jobb tar hon emot människor som har ekonomiska svårigheter eller på annat sätt är i utsatta livssituationer.
– Då och då kom det någon som sa ”ajaj, jag har så ont i ryggen”, ”jag har så ont i mitt knä” eller ”jag har varit så trött och sovit dåligt”. Många kom och sa att de lider av värk i kroppen.
Grunden för diakonin är kärleken till medmänniskan – och människan är en fysisk, psykisk, social och andlig helhet. Heidi Salminen började fundera på vad hon och hennes kollegor kunde göra för klienternas välmående.
Hon berättar att de först köpte kort så att människor kunde gå och simma eller till gymmet. Men för många som mår dåligt var tröskeln hög att gå och motionera ensam.
Själv tränar och tävlar Heidi i sportgrenen Crossfit, och har erfarenhet av att coacha andra.
– Jag tänkte att det skulle vara fint att kunna ta med det här till våra klienter, när jag själv märkte hur bra jag mår av det.
Med hjälp av en donation som församlingen fått kunde de för två år sedan starta Må bra-projektet. Målgrupperna är pensionärer och daglediga; människor som har behov av att röra på sig tillsammans med andra, men kanske inte kan avvara pengar för ledd motion.
– Grundidén var att ge människor kraft och ork att sköta om vardagen, och att de inte ska behöva känna sig ensamma.
Må bra-gruppen är också ett socialt sammanhang. För att alla ska kunna få personlig instruktion är gruppstorleken liten.
– När vi är fyra–fem personer kan vi prata när vi tränar och lära känna varandra. Jag tror att gemenskapen är något av det viktigaste, säger Heidi.
Styrka för vardagen
3, 2, 1, piiip. Klockan på väggen börjar ticka ner tiden för dagens gympa. Tolv minuter av utfallssteg över golvet, steg upp på en låda och att pressa vikter över huvudet. Heidi Salminen har gett alla personliga instruktioner så att belastningen är lagom utmanande för vars och ens nivå.
– Börja inte för hårt nu, Ralf, påminner hon glatt.
Ralf Bergholm erkänner att han ofta brukar gå ut för hårt i början. Heidi berättar att när hennes kollega är med på träningspassen börjar hon och Ralf alltid tävla.
– Fast vi tränar på allvar har vi jätteroligt. Vi skrattar och pressar inte varandra.
Träningen utmanar balans, koordination och muskeluthållighet – också lungorna får jobba och det blir snabbt flåsigt och svettigt.
– Allt det här påminner om rörelser vi gör i vardagen, säger Heidi.
I övningarna används samma muskler som när man sätter upp något på en hylla, stiger upp från toaletten, plockar upp något från marken eller går i trappor.
Klockan piper igen. Tolv minuter har gått.
– Hur många varv fick ni? frågar Heidi.
– Nästan tre. Borde jag ha gjort det snabbare? frågar Henrik Virtanen.
– Det var bra, du blev andfådd.
Vem som helst kan hålla på med den här sortens träning, menar Heidi Salminen, eftersom rörelserna anpassas för alla nivåer.
– Det som jag tycker är härligt är att man varenda gång ser någonting som gått framåt. Det är så konkret, att någon blivit starkare.
Små framsteg är stora glädjeämnen för alla. När Brita Eklund under uppvärmningen för första gången gör knäböj utan en stol att sätta sig mot får hon spontana applåder.
– Jag tror att den här grenen är bra för alla, för du måste alltid vinna över dig själv.
Gruppen vet aldrig vilka utmaningar nästa pass ska innehålla, vilket också speglar vardagen.
– I dag var det de här stegen, ger Henrik som exempel.
Läs hela reportaget i Kyrkpressen nummer 7/2019.
