Semjon Aleksandrovskij och Ksenja Peretruchina tror att vi behöver övning i att våga se det som sker i det fördolda.

När döden står på scen står vi ut med mötet

teater. Döden är det som allt levande har gemensamt, men vi måste öva oss på att vara i närheten av det vi är mest rädda för. 13.11.2018 kl. 09:53

Regissören Semjon Aleksandrovskij från S:t Petersburg gjorde för några år sedan en produktion vid stadsteatern i Villmanstrand. När har åkte från järnvägsstationen till teatern passerade han tre begravningsplatser.
– Jag undrade: Är det här en stad folk kommer till för att dö?

Efter föreställningen diskuterade han frågan med sina finländska teaterkolleger och fick höra att Finland hör till de europeiska länder där medianåldern stiger allra snabbast. Aleksandrovskij började grubbla över vilka följder en åldrande befolkning får för ett samhälle.
– Sedan hände något annat. Vi träffade en kompis till en av mina finska kolleger. Han hette Matti och han berättade att han inte hade kunnat komma på föreställningen för att han måste jobba. Det visade sig att han grävde gravar.

Matti Puumalainen jobbar som församlingsmästare i församlingen i Villmanstrand och han är en av dem som står på scen då Alexandrovskij och bildkonstnären Ksenja Peretruchina från Moskva sätter upp föreställningen Death at Work.

Mötet med Matti som jobbade med att gräva gravar fick Semjon Aleksandrovskij att fråga sig vad döden gör med oss.
– Döden är sällan en del av människors vardagsliv – men det finns de som jobbar med död dagligen. Vad kan de berätta för oss om det finländska samhället och hur det har förändrats?

Han träffade fler människor som möter döden i sitt arbete: prästen och författaren Kai Sadinmaa, skådespelaren Sara Paavolainen som jobbar på begravningsbyrå, kantorn Kaisu Rauhamaa.
Föreställningen formades småningom till en berättelse om deras arbete, deras möte med den död som städas undan för oss andra. Det är de här alldeles vanliga människorna som står på scen och berättar om sina egna liv.
– Döden är inte en institution. Döden är något som händer oss alla, och vi behöver kommunicera det, föra dialog. Vi behöver någon som pratar om det med oss. Många har ingen koppling till kyrkan i sitt vanliga liv, men i döden behöver de ändå de ritualer kyrkan erbjuder.Till och med ritualer som inte är religiösa påminner ofta om religiösa ritualer.

Ksenja Peretruchina säger att hon är rädd för döden, liksom de flesta av oss, och just därför är ämnet så intressant.
– Döden förenar oss. Som konstnär tänker jag att det att döden binder oss samman också ökar vår empati för varandra.

Hon talar om den förväntan vi alla lever med: att vi borde klara av att prestera evig ungdom.
– Det system som försöker tvinga oss till evig ungdom är mycket aggressivt. Och det är ju inte möjligt att vara evigt ung, de här förändringarna – åldrandet– bara sker i oss. Men om du vägrar gå med i ungdomsjakten är du fel, du är en förlorare. Det är också intressant.

Hon menar att föreställningen egentligen inte undersöker döden utan att den försöker rehabilitera människan som mänsklig varelse.
– Att dö är att vara mänsklig.
– Ja! Idag talade vi om toaletter. Det finns två saker vi gömmer i vår civilisation: toaletterna och döden. Det påverkar oss, säger Semjon Aleksandrovskij.

Döden har kommit Peretruchina och Aleksandrovskij nära under det senaste året. Fem människor de jobbat med har dött, ryska teaterikoner.
– Det har varit ett tungt år. Det var människor som gav oss mycket, och det känns som om vi förlorat fem monument inom rysk teater. Vi har gått från begravning till begravning.

Samtidigt, säger Peretruchina, är konfrontationen med död en del av att vara vuxen.
– Och all konst talar om döden. All stor musik, stor litteratur …
Hon gör en gest med sina händer, en gest av uppgivenhet eller kanske av att konstatera faktum.
– Döden är vårt livs stora föreställning. Samtidigt är ämnet stängt för oss, vi kan inte tänka på det. Vi har vänner och familj, vi måste leva. Men i konsten kan vi handskas med det här ämnet som vi inte kan handskas med. Och det är mycket viktigt. Det är liksom en zon där vi kan vänja oss vid tanken, en trygg plats. När något sker på scen kan vi på kort tid gå igenom en process som skulle kräva mycket tid och energi i vardagslivet.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Föreställningen Death at Work framförs 13.11 och 14.11 under teaterfestivalen Baltic Circle i Helsingfors, som pågår 13–18.11. Läs mer på www.balticcircle.fi.

Sofia Torvalds



Kyrka. Domkapitlet i Uleåborgs stift har inlämnat en motion till biskopsmötet gällande kyrkliga begravningar för personer som inte tillhör kyrkan. 13.8.2008 kl. 00:00

Världen. Café Scandinavia erbjuder en centralt belägen mötesplats för skandinaver under OS i Beijing. Bakom satsningen står Svenska kyrkan och Norske Sjømannskirken. 12.8.2008 kl. 00:00

Kultur. En halv miljon finländare lyssnar regelbundet eller sporadiskt på den kristna radiokanalen Radio Dei. 12.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den andliga dimensionen och bekanta vanor och traditioner som hör samman med kristen tro är till stor hjälp för de demenssjuka. 12.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. Håkan Näsman blir informatör på Kulturfonden och lämnar sin tjänst som verksamhetsledare på Församlingsförbundet. Han hade ett tidsbundet avtal med Församlingsförbundet som sträckte sig till årets slut. 12.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. Att tjäna sin nästa och verka för enhet bland kristna. Det här är några av målen med evenemanget Urban dröm. 11.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. – Livet rymmer både glädje och frihet, men friheten kräver förpliktelse och ansvar, utan förpliktelse ingen frihet, sade kyrkoherde Lars-Johan Sandvik då han välkomnade över 300 rekryter och deras anhöriga till i Nykarleby kyrka i lördags. 11.8.2008 kl. 00:00

Världen. De kinesiska myndigheterna har belagt Pekings kristna med restriktioner under OS. 11.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. Stiftet har gjort upp en plan för hur hjälpledarutbildningen kan se ut, men varje församling får anpassa undervisningen till sina egna behov. 10.8.2008 kl. 00:00

Kultur. I den schweiziska kantonen St. Gallen är det numera möjligt att cykla sig genom ett nyreparerat bibeläventyr. 8.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. I dag, fredagen den åttonde augusti är en populär vigseldag, meddelar Helsingfors kyrkliga samfällighet. 8.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. Sex personer som skrivit ut sig ur kyrkan bildar egen församling i Vasa. 7.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. – Varje sjökvarter med självrespekt har ett sjökapell, säger Guy Andersson i Mariehamn. Det tog ändå tio år innan hans idé om ett rum för stillhet och eftertanke i Sjökvarteret blev verklighet. 7.8.2008 kl. 00:00

Ledare. Den turkiska författningsdomstolens beslut att med en rösts övervikt inte väcka åtal mot landets regerande AKP-parti har fått folk världen över att dra andan av lättnad. Men den ena rösten löser inte problemet demokrati i ett islamskt land. 7.8.2008 kl. 00:00

Människa. Anna-Lena Högnäs är delägare i en bybutik, trots att hon helst skulle skänka bort saker i stället för att sälja dem. 7.8.2008 kl. 00:00

tro. I del fyra i Karin Erlandssons serie om tro beklagar hon sig över att det bara är i ett sammanhang som hon som författare har svårt med ord. När hon ska be. 11.5.2017 kl. 14:01

morsdagsprofil. Pamela Granskog förlorade sin mamma i november. – Det var en av de största rädslorna när jag fick mitt första barn som 36-åring – hur länge får mina barn ha kvar sina morföräldrar och farföräldrar? 11.5.2017 kl. 12:59

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28

musik. Misslyckande och människors brustenhet. Det skulle man kunna säga är den röda tråden i The Rimes texter. Sångaren Mikael Ahlskog förklarar. 4.5.2017 kl. 16:57

Karleby. Det var en bilolycka och en utomäktenskaplig relation med en man som låg bakom Patrick Tiainens beslut för några veckor sedan att ta timeout från rörelsen Word of faith eller Uskon sana i Karleby. 4.5.2017 kl. 09:50