Semjon Aleksandrovskij och Ksenja Peretruchina tror att vi behöver övning i att våga se det som sker i det fördolda.

När döden står på scen står vi ut med mötet

teater. Döden är det som allt levande har gemensamt, men vi måste öva oss på att vara i närheten av det vi är mest rädda för. 13.11.2018 kl. 09:53

Regissören Semjon Aleksandrovskij från S:t Petersburg gjorde för några år sedan en produktion vid stadsteatern i Villmanstrand. När har åkte från järnvägsstationen till teatern passerade han tre begravningsplatser.
– Jag undrade: Är det här en stad folk kommer till för att dö?

Efter föreställningen diskuterade han frågan med sina finländska teaterkolleger och fick höra att Finland hör till de europeiska länder där medianåldern stiger allra snabbast. Aleksandrovskij började grubbla över vilka följder en åldrande befolkning får för ett samhälle.
– Sedan hände något annat. Vi träffade en kompis till en av mina finska kolleger. Han hette Matti och han berättade att han inte hade kunnat komma på föreställningen för att han måste jobba. Det visade sig att han grävde gravar.

Matti Puumalainen jobbar som församlingsmästare i församlingen i Villmanstrand och han är en av dem som står på scen då Alexandrovskij och bildkonstnären Ksenja Peretruchina från Moskva sätter upp föreställningen Death at Work.

Mötet med Matti som jobbade med att gräva gravar fick Semjon Aleksandrovskij att fråga sig vad döden gör med oss.
– Döden är sällan en del av människors vardagsliv – men det finns de som jobbar med död dagligen. Vad kan de berätta för oss om det finländska samhället och hur det har förändrats?

Han träffade fler människor som möter döden i sitt arbete: prästen och författaren Kai Sadinmaa, skådespelaren Sara Paavolainen som jobbar på begravningsbyrå, kantorn Kaisu Rauhamaa.
Föreställningen formades småningom till en berättelse om deras arbete, deras möte med den död som städas undan för oss andra. Det är de här alldeles vanliga människorna som står på scen och berättar om sina egna liv.
– Döden är inte en institution. Döden är något som händer oss alla, och vi behöver kommunicera det, föra dialog. Vi behöver någon som pratar om det med oss. Många har ingen koppling till kyrkan i sitt vanliga liv, men i döden behöver de ändå de ritualer kyrkan erbjuder.Till och med ritualer som inte är religiösa påminner ofta om religiösa ritualer.

Ksenja Peretruchina säger att hon är rädd för döden, liksom de flesta av oss, och just därför är ämnet så intressant.
– Döden förenar oss. Som konstnär tänker jag att det att döden binder oss samman också ökar vår empati för varandra.

Hon talar om den förväntan vi alla lever med: att vi borde klara av att prestera evig ungdom.
– Det system som försöker tvinga oss till evig ungdom är mycket aggressivt. Och det är ju inte möjligt att vara evigt ung, de här förändringarna – åldrandet– bara sker i oss. Men om du vägrar gå med i ungdomsjakten är du fel, du är en förlorare. Det är också intressant.

Hon menar att föreställningen egentligen inte undersöker döden utan att den försöker rehabilitera människan som mänsklig varelse.
– Att dö är att vara mänsklig.
– Ja! Idag talade vi om toaletter. Det finns två saker vi gömmer i vår civilisation: toaletterna och döden. Det påverkar oss, säger Semjon Aleksandrovskij.

Döden har kommit Peretruchina och Aleksandrovskij nära under det senaste året. Fem människor de jobbat med har dött, ryska teaterikoner.
– Det har varit ett tungt år. Det var människor som gav oss mycket, och det känns som om vi förlorat fem monument inom rysk teater. Vi har gått från begravning till begravning.

Samtidigt, säger Peretruchina, är konfrontationen med död en del av att vara vuxen.
– Och all konst talar om döden. All stor musik, stor litteratur …
Hon gör en gest med sina händer, en gest av uppgivenhet eller kanske av att konstatera faktum.
– Döden är vårt livs stora föreställning. Samtidigt är ämnet stängt för oss, vi kan inte tänka på det. Vi har vänner och familj, vi måste leva. Men i konsten kan vi handskas med det här ämnet som vi inte kan handskas med. Och det är mycket viktigt. Det är liksom en zon där vi kan vänja oss vid tanken, en trygg plats. När något sker på scen kan vi på kort tid gå igenom en process som skulle kräva mycket tid och energi i vardagslivet.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Föreställningen Death at Work framförs 13.11 och 14.11 under teaterfestivalen Baltic Circle i Helsingfors, som pågår 13–18.11. Läs mer på www.balticcircle.fi.

Sofia Torvalds



Insändare. Hej Är inte helt säker på hur det är i Finland, men här i Sverige verkar det som att den rika skatten av goda koralmelodier i psalmboken håller på att ersättas med  nytt material bestående av menlösa melodier med flosklerfyllda texter. Det är faktiskt så att denna musiken håller mig borta från kyrkan. Den gör mig deprimerad.   27.10.2008 kl. 00:00

Kultur. Virsikirjamme virret av Tauno Väinölä har valts till årets kristna bok. Valet förrättades av riksdagledamoten Timo Soini bland ett urval av tio finalister. 27.10.2008 kl. 00:00

Världen. Svenska kyrkans kyrkomöte hölls förra veckan. Där togs bland annat ställning till en motion om möjlighet till solceller på kyrktak. 27.10.2008 kl. 00:00

Kyrka. – Man behöver inte anlita en begravningsbyrå, säger Bror Träskbacka, kaplan i Esbo svenska församling. 26.10.2008 kl. 00:00

Teologi. Påven Benedikt XVI:s encyklika Spe salvi finns nu översatt till svenska. 25.10.2008 kl. 00:00

Kultur. I Åsne Seierstads nya bok Ängeln i Groznyj är det barnen och barnhemsmamman Hadizat som står i fokus. 25.10.2008 kl. 00:00

Kyrka. Diakoniarbetarna i församlingarna förbereder sig på ett ökat behov av livsmedelsbistånd i vinter. Att behovet har ökat har man kunnat se sedan i våras. 24.10.2008 kl. 00:00

Teologi. Ett nytt samnordiskt magisterprogram, Religious Roots of Europe RRE, startar hösten 2009 vid teologiska fakulteten vid Helsingfors universitet. 24.10.2008 kl. 00:00

Kultur. Mika Waltari bar på en stark gudslängtan livet ut. Pendlandet mellan kristen övertygelse och rebellisk otro är ständigt närvarande i författarens böcker. 23.10.2008 kl. 00:00

Människa. Hon älskar projekt, intensiva och med klar tidtabell. Men hon har lärt sig att livet självt inte är något projekt. 23.10.2008 kl. 00:00

Nina Österholm. I ena hörnet av utställningshallen för kokböcker på bokmässan i Göteborg finns ett komplett kök, ett kockskåp. 23.10.2008 kl. 00:00

Ledare. Biskoparna publicerade nyligen en liten bok om familj, äktenskap och sexualitet med titeln ”Kärlekens gåva”. Kuopiobiskopen Wille Riekkinen och Åbobiskopen Kari Mäkinen valde att inte skriva under det som sades i boken. 23.10.2008 kl. 00:00

Kyrka. Missionsfältens karaktär förändras medan bilden av mission blir allt mer heterogen. 22.10.2008 kl. 00:00

Kyrka. Ecklesiastikrådet Seppo Häkkinen valdes till biskop i S:t Michels stift i en mycket jämn andra omgång. 22.10.2008 kl. 00:00

Kyrka. Hannu Olkinuora, nyligen tillträdd chefredaktör på Hufvudstadsbladet, är bra på att klara sig i naturen. 22.10.2008 kl. 00:00

stiftsnotarie. Linus Stråhlman har valts till stiftsnotarie vid Domkapitlet i Borgå stift. 19.9.2017 kl. 14:20

ärkebiskopval 2018. Biskop Björn Vikström bekräftar nu att han ställer upp som kandidat i ärkebiskopsvalet. Nu har tre liberala kandidater och en mittenkandidat annält sitt intresse. 19.9.2017 kl. 10:04

Förlagsskilsmässa. När två redaktörer vid Schildts & Söderströms för två år sedan lämnade S&S för det nygrundade Förlaget och tog en mängd författare med sig kändes det som en chock för mig som hörde till S&S författare. 15.9.2017 kl. 16:20

Afghanistan. Den finländska kvinnan som kidnappades i Afghanistan i maj har frigivits. 14.9.2017 kl. 16:19

relationer. När föräldrar skiljer sig måste de gräva fram all den mognad de har inom sig och till och med visa generositet. – Om man klarar av att lägga undan sina egna känslor och i första hand tänka på barnet ångrar man det inte efteråt, säger Heli Pruuki som skrivit en bok om barn och skilsmässor. 13.9.2017 kl. 20:38