Semjon Aleksandrovskij och Ksenja Peretruchina tror att vi behöver övning i att våga se det som sker i det fördolda.

När döden står på scen står vi ut med mötet

teater. Döden är det som allt levande har gemensamt, men vi måste öva oss på att vara i närheten av det vi är mest rädda för. 13.11.2018 kl. 09:53

Regissören Semjon Aleksandrovskij från S:t Petersburg gjorde för några år sedan en produktion vid stadsteatern i Villmanstrand. När har åkte från järnvägsstationen till teatern passerade han tre begravningsplatser.
– Jag undrade: Är det här en stad folk kommer till för att dö?

Efter föreställningen diskuterade han frågan med sina finländska teaterkolleger och fick höra att Finland hör till de europeiska länder där medianåldern stiger allra snabbast. Aleksandrovskij började grubbla över vilka följder en åldrande befolkning får för ett samhälle.
– Sedan hände något annat. Vi träffade en kompis till en av mina finska kolleger. Han hette Matti och han berättade att han inte hade kunnat komma på föreställningen för att han måste jobba. Det visade sig att han grävde gravar.

Matti Puumalainen jobbar som församlingsmästare i församlingen i Villmanstrand och han är en av dem som står på scen då Alexandrovskij och bildkonstnären Ksenja Peretruchina från Moskva sätter upp föreställningen Death at Work.

Mötet med Matti som jobbade med att gräva gravar fick Semjon Aleksandrovskij att fråga sig vad döden gör med oss.
– Döden är sällan en del av människors vardagsliv – men det finns de som jobbar med död dagligen. Vad kan de berätta för oss om det finländska samhället och hur det har förändrats?

Han träffade fler människor som möter döden i sitt arbete: prästen och författaren Kai Sadinmaa, skådespelaren Sara Paavolainen som jobbar på begravningsbyrå, kantorn Kaisu Rauhamaa.
Föreställningen formades småningom till en berättelse om deras arbete, deras möte med den död som städas undan för oss andra. Det är de här alldeles vanliga människorna som står på scen och berättar om sina egna liv.
– Döden är inte en institution. Döden är något som händer oss alla, och vi behöver kommunicera det, föra dialog. Vi behöver någon som pratar om det med oss. Många har ingen koppling till kyrkan i sitt vanliga liv, men i döden behöver de ändå de ritualer kyrkan erbjuder.Till och med ritualer som inte är religiösa påminner ofta om religiösa ritualer.

Ksenja Peretruchina säger att hon är rädd för döden, liksom de flesta av oss, och just därför är ämnet så intressant.
– Döden förenar oss. Som konstnär tänker jag att det att döden binder oss samman också ökar vår empati för varandra.

Hon talar om den förväntan vi alla lever med: att vi borde klara av att prestera evig ungdom.
– Det system som försöker tvinga oss till evig ungdom är mycket aggressivt. Och det är ju inte möjligt att vara evigt ung, de här förändringarna – åldrandet– bara sker i oss. Men om du vägrar gå med i ungdomsjakten är du fel, du är en förlorare. Det är också intressant.

Hon menar att föreställningen egentligen inte undersöker döden utan att den försöker rehabilitera människan som mänsklig varelse.
– Att dö är att vara mänsklig.
– Ja! Idag talade vi om toaletter. Det finns två saker vi gömmer i vår civilisation: toaletterna och döden. Det påverkar oss, säger Semjon Aleksandrovskij.

Döden har kommit Peretruchina och Aleksandrovskij nära under det senaste året. Fem människor de jobbat med har dött, ryska teaterikoner.
– Det har varit ett tungt år. Det var människor som gav oss mycket, och det känns som om vi förlorat fem monument inom rysk teater. Vi har gått från begravning till begravning.

Samtidigt, säger Peretruchina, är konfrontationen med död en del av att vara vuxen.
– Och all konst talar om döden. All stor musik, stor litteratur …
Hon gör en gest med sina händer, en gest av uppgivenhet eller kanske av att konstatera faktum.
– Döden är vårt livs stora föreställning. Samtidigt är ämnet stängt för oss, vi kan inte tänka på det. Vi har vänner och familj, vi måste leva. Men i konsten kan vi handskas med det här ämnet som vi inte kan handskas med. Och det är mycket viktigt. Det är liksom en zon där vi kan vänja oss vid tanken, en trygg plats. När något sker på scen kan vi på kort tid gå igenom en process som skulle kräva mycket tid och energi i vardagslivet.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Föreställningen Death at Work framförs 13.11 och 14.11 under teaterfestivalen Baltic Circle i Helsingfors, som pågår 13–18.11. Läs mer på www.balticcircle.fi.

Sofia Torvalds



Människa. Harry Holtti cyklar mest, fastän körkortet är giltigt till 103-årsdagen. 23.4.2009 kl. 00:00

Marina Wiik. ”Jag ser det som en reaktion mot det manliga maktmissbruket i samhället. Bland annat kyrkan och militären har ägnat sig åt sådant. Men som redaktör på Kyrkpressen håller du kanske inte med?”, säger artisten. 23.4.2009 kl. 00:00

Ledare. Säkert har det mesta som kan sägas också sagts i fråga om Fortums optionsprogram och direktörernas optionsmiljoner. Men det finns ett tema som knappast ens berörts, nämligen frågan om förhållandet mellan juridiken och moralen och vårt förhållande till dem. 23.4.2009 kl. 00:00

Kyrka. Byggandet av ”Larsgården”, Vanda svenska församlings nya utrymmen i Helsinge kyrkoby drabbas av det byggstopp som kyrkorådet i Vanda kyrkliga samfällighet införde förra veckan. 22.4.2009 kl. 00:00

Världen. Västerås Svenska kyrka har överskridit mediatröskeln med den 1,8 meter höga LegoJesus. 21.4.2009 kl. 00:00

Samhälle. Scouter runt om  i världen firar denna vecka sitt skyddshelgon Sankt Göran. På finländskt håll firas för första gången också virtuellt. 21.4.2009 kl. 00:00

Människa. – En riktig pilgrimsvandring innebär att man går till fots men en modern pilgrimsvandring skall i ingen händelse vara en svältkurs fastän man vandrar. Pilgrimsvandringen innebär både en yttre och en inre resa under vilken man kan bearbeta sina relationer, sitt gudsförhållande eller sin livssituation, pilgrimsprästen Fjalar Lundell 21.4.2009 kl. 00:00

Samhälle. Vasa bokmässa i Botniahallen senaste veckoslut lockade många mässbesökare till bokmontrarna. 20.4.2009 kl. 00:00

Kyrka. Församlingsförbundets första Förtroendeforum lockade ett femtiotal deltagare från de sydligaste prosterierna. Se bilder! 20.4.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkostyrelsen inleder arbetet med en utredning om hur jämställdhet realiseras i kyrkan. 18.4.2009 kl. 00:00

Kyrka. Den riksomfattande Bibelsöndagen firas traditionellt den första söndagen efter påsk, alltså i dag. 19.4.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kristna i Tyskland ska dela upp Bibeln i korta snuttar med hjälp av internetverktyget Twitter. 20.4.2009 kl. 00:00

Kultur. Söndagen den 5.4 genomfördes ett lyckat rekodförsök i Evje kyrka i Norge, rapporterar Dagen. 17.4.2009 kl. 00:00

Människa. Hon skulle vilja vara mer radikal än hon är. Samtidigt ser hon makt som ett hot mot radikaliteten. Tuulikki Koivunen Bylund får ny makt att hantera när hon blir biskop i Härnösand. 17.4.2009 kl. 00:00

Samhälle. Det ortodoxa biskopsmötet bestämmer om fader Mitro får göra valkampanj i EU-valet iförd kåpa eller ej. 16.4.2009 kl. 00:00

församlingssammanslagning. Församlingsråden i Pedersöre, Esse och Purmo tog på onsdagskvällen initiativ till en ny församling, Pedersöre församling, som ska bestå av de tre församlingarna. Nästa vecka tar församlingsrådet i Jakobstads svenska församling ett eget initiativ som också involverar dem i den nya församlingen. 25.10.2018 kl. 09:43

Degerby. Idag fick Degerby kyrka ett förgyllt klot och kors i sin spira. Nu ser kyrkan igen ut som den gjorde före Porkalaparentesen. 18.10.2018 kl. 13:36

arv. Syskonen Ingeborg och Per-Olof Korander gräver gravar, tröstar församlingsbor och fixar lite av varje vid kyrkorna i Degerby och Sjundeå, precis som deras förfäder gjort. 18.10.2018 kl. 09:21

pedersöre. Tiden är nu mogen för en sammanslagning av församlingarna i Pedersöre. Initiativ är att vänta inom kort. 12.10.2018 kl. 17:00

Biografi. När Tuva Korsström var barn blev hennes mamma kristen mystiker och hemmet ett fängelse. På ena sidan fanns Gud, på den andra vansinnet. 4.10.2018 kl. 15:28