Semjon Aleksandrovskij och Ksenja Peretruchina tror att vi behöver övning i att våga se det som sker i det fördolda.

När döden står på scen står vi ut med mötet

teater. Döden är det som allt levande har gemensamt, men vi måste öva oss på att vara i närheten av det vi är mest rädda för. 13.11.2018 kl. 09:53

Regissören Semjon Aleksandrovskij från S:t Petersburg gjorde för några år sedan en produktion vid stadsteatern i Villmanstrand. När har åkte från järnvägsstationen till teatern passerade han tre begravningsplatser.
– Jag undrade: Är det här en stad folk kommer till för att dö?

Efter föreställningen diskuterade han frågan med sina finländska teaterkolleger och fick höra att Finland hör till de europeiska länder där medianåldern stiger allra snabbast. Aleksandrovskij började grubbla över vilka följder en åldrande befolkning får för ett samhälle.
– Sedan hände något annat. Vi träffade en kompis till en av mina finska kolleger. Han hette Matti och han berättade att han inte hade kunnat komma på föreställningen för att han måste jobba. Det visade sig att han grävde gravar.

Matti Puumalainen jobbar som församlingsmästare i församlingen i Villmanstrand och han är en av dem som står på scen då Alexandrovskij och bildkonstnären Ksenja Peretruchina från Moskva sätter upp föreställningen Death at Work.

Mötet med Matti som jobbade med att gräva gravar fick Semjon Aleksandrovskij att fråga sig vad döden gör med oss.
– Döden är sällan en del av människors vardagsliv – men det finns de som jobbar med död dagligen. Vad kan de berätta för oss om det finländska samhället och hur det har förändrats?

Han träffade fler människor som möter döden i sitt arbete: prästen och författaren Kai Sadinmaa, skådespelaren Sara Paavolainen som jobbar på begravningsbyrå, kantorn Kaisu Rauhamaa.
Föreställningen formades småningom till en berättelse om deras arbete, deras möte med den död som städas undan för oss andra. Det är de här alldeles vanliga människorna som står på scen och berättar om sina egna liv.
– Döden är inte en institution. Döden är något som händer oss alla, och vi behöver kommunicera det, föra dialog. Vi behöver någon som pratar om det med oss. Många har ingen koppling till kyrkan i sitt vanliga liv, men i döden behöver de ändå de ritualer kyrkan erbjuder.Till och med ritualer som inte är religiösa påminner ofta om religiösa ritualer.

Ksenja Peretruchina säger att hon är rädd för döden, liksom de flesta av oss, och just därför är ämnet så intressant.
– Döden förenar oss. Som konstnär tänker jag att det att döden binder oss samman också ökar vår empati för varandra.

Hon talar om den förväntan vi alla lever med: att vi borde klara av att prestera evig ungdom.
– Det system som försöker tvinga oss till evig ungdom är mycket aggressivt. Och det är ju inte möjligt att vara evigt ung, de här förändringarna – åldrandet– bara sker i oss. Men om du vägrar gå med i ungdomsjakten är du fel, du är en förlorare. Det är också intressant.

Hon menar att föreställningen egentligen inte undersöker döden utan att den försöker rehabilitera människan som mänsklig varelse.
– Att dö är att vara mänsklig.
– Ja! Idag talade vi om toaletter. Det finns två saker vi gömmer i vår civilisation: toaletterna och döden. Det påverkar oss, säger Semjon Aleksandrovskij.

Döden har kommit Peretruchina och Aleksandrovskij nära under det senaste året. Fem människor de jobbat med har dött, ryska teaterikoner.
– Det har varit ett tungt år. Det var människor som gav oss mycket, och det känns som om vi förlorat fem monument inom rysk teater. Vi har gått från begravning till begravning.

Samtidigt, säger Peretruchina, är konfrontationen med död en del av att vara vuxen.
– Och all konst talar om döden. All stor musik, stor litteratur …
Hon gör en gest med sina händer, en gest av uppgivenhet eller kanske av att konstatera faktum.
– Döden är vårt livs stora föreställning. Samtidigt är ämnet stängt för oss, vi kan inte tänka på det. Vi har vänner och familj, vi måste leva. Men i konsten kan vi handskas med det här ämnet som vi inte kan handskas med. Och det är mycket viktigt. Det är liksom en zon där vi kan vänja oss vid tanken, en trygg plats. När något sker på scen kan vi på kort tid gå igenom en process som skulle kräva mycket tid och energi i vardagslivet.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Föreställningen Death at Work framförs 13.11 och 14.11 under teaterfestivalen Baltic Circle i Helsingfors, som pågår 13–18.11. Läs mer på www.balticcircle.fi.

Sofia Torvalds



Samhälle. Vasas minsta skola förbereder sig för sin första våravslutning. Bakom sig har Vasa kristliga skola sitt första läsår, med 13 elever plus tre i hemundervisning. I höst får skolan minst sju elever till. 18.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Helsingfors stifts 50-årsjubileum firas med festmässa. 17.5.2009 kl. 00:00

Instruktioner. Kandidaterna i biskopsvalet är klara - nu kan debatten starta! 15.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Hongkongbandet Crossroads, som delvis består av ungdomar som fått hjälp vid Finska Missionssällskapets drogavvänjningscenter, kommer till Finland på sommaren. 16.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Rampljuset har slagits på inför höstens biskopsval. Möt kandidaterna i text, ljud och bild när de besvarar medias kvistiga frågor – och fiktiva problem. 15.5.2009 kl. 00:00

Samhälle. För fram dina åsikter, debattera, rösta och påverka. Det är tanken bakom webbtjänsten initiativkanalen.fi som främst riktar sig till ungdomar men ingenting hindrar att även äldre personer deltar i debatten. 15.5.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkans Utlandshjälp fortsätter sitt arbete i Tchad. Utrikesministeriet har beviljat Utlandshjälpen 200 000 euro för arbetet i flyktinglägren i östra Tchad. Biståndsarbetarna som evakuerades från Koukou har återvänt till området. 15.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Från nästan ingenting har Peter och Ann-Marie Wikström i Sibbo under cirka tio års tid lyckats utveckla en blomstrande söndagsskola med många barn. För det uppmärksammas de med Församlingsförbundets söndagsskolpris 2009. 14.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Nätservicen, som varit under konstruktion i ett år, skall nu enligt planer öppnas i slutet av juni. Projektet har fördröjts på grund av lagstiftning. 14.5.2009 kl. 00:00

Kyrka. Stiftets första regnbågscafé markerar att kyrkan är öppen för precis varenda en. 14.5.2009 kl. 00:00

Människa. – Utan min tro skulle jag inte klara av något eller vara något, säger Hanna Järveläinen. 14.5.2009 kl. 00:00

Världen. Europeiska kommissionen hade bjudit representanter för olika religioner till diskussion om det rådande ekonomiska läget. 13.5.2009 kl. 00:00

Stig Kankkonen. Xxx har lagt till dig som vän på Facebook. Du måste bekräfta att du känner xxx för att ni ska bli vänner på webben. 14.5.2009 kl. 00:00

Ledare. 14.5.2009 kl. 00:00

Samhälle. Fem kandidater har nominerats inför höstens biskopsval. För dem som vill delta i diskussionen om vem som blir följande biskop finns nu en öppen diskussionsgrupp på Facebook. 13.5.2009 kl. 00:00

sammanslagning. De tre församlingarna Kronoby, Nedervetil och Terjärv begär en utredning med tanke på en eventuell sammanslagning . Men något initiativ till sammanslagning har ännu inte gjorts. 30.11.2018 kl. 15:33

advent. I advent känner många att julsnaran dras åt kring halsen. Men tänk om det inte skulle vara så. Här kommer sex tips till den som känner sig trött i förväg. 29.11.2018 kl. 13:52

de vackraste julsångerna. En miljon finländare samlas varje jul för att sjunga tillsammans. För årets julsångsval står två Korsholmskantorer. 28.11.2018 kl. 16:38

biskopsval. Sixten Ekstrand, direktor vid Kyrkans central för det svenska arbetet, ställer upp i biskopsvalet i Borgå stift. Margareta Puiras, församlingspastor i Karis-Pojo, är ombud för hans valmansförening. 26.11.2018 kl. 10:46

matteus. När domkapitlets beslut gick emot församlingsrådets åsikt i valet av kyrkoherdevikarie skickade besvikna medarbetare brev till biskopen. Domkapitlet hänvisar till den formella kompetensens tyngd – en riktlinje som inte tycks ha nått fram till församlingsrådet. 22.11.2018 kl. 09:26