Maria Repo-Rostedt säger att en poäng med att träffas och vara tysta tillsammans helt enkelt är att det blir av.

En kravlös övning i stillhet

Lugn.

En tyst halvtimme och inga försök att vara något annat än det du är – det är Kristen meditation som ordnas varje torsdag.

14.2.2018 kl. 12:50

Vi är många som längtar efter någon slags stillhet mitt i vardagsslitet. Ett sådant behov försöker man möta i Johanneskyrkans krypta, varje torsdag.

– Vi vill att det ska vara låg tröskel till Kristen meditation, så att var och en får be på sitt sätt. Vi är alla olika och kommunicerar på vårt eget sätt, säger Maria Repo-Rostedt som är församlingspastor i Johannes församling.

Kravlöshet är en utgångspunkt för meditationen.

– Man ska inte försöka vara något annat än det man är. Österländsk meditation associerar jag till att man ska bli tom, utan tankar. På sätt och vis gäller det också den kristna meditationen, men där har tomheten inte ett egenvärde utan det är ett möte det är fråga om. Man är inför Gud och har en gemenskap med Gud.

Vad händer i prktiken?

Den kristna meditationen i Johannes församling inleds med att någon kort berättar hur det hela går till. Sedan följer en stillhetsövning.

– Man har kanske sprungit från jobbet och har tankarna på många håll. Stillhetsövningen handlar om att hjälpa deltagarna att landa och bli närvarande här och nu. Lite som en avslappningsövning, men i stället för att endast bli avslappnad är målet att bli uppmärksam och närvarande.

Sedan delas ett bibelord ut.

– Man får smaka på det eller be kring det. Men man behöver förstås inte ta emot lappen om man inte vill, och vill man inte tänka på något alls går det lika bra.

Ett annat stöd för att bli stilla är mantrat eller ordet ”maranatha”. Det är arameiska, det talspråk som pratades på Jesu tid, och betyder ”Kom Herre”.

– Man kan upprepa maranatha för sig själv, ”mara” på inandning och ”natha” på utandning. Eller så kan man välja något annat ord. Andningen är något man kan koncentrera sig på om tankarna är överallt, den har vi alltid med oss. Om man försöker sitta upprätt och tänka på andningen kan det lätta på spänningar, göra oss mera öppna och mottagliga.

Efter stillhetsövningen och bibelordet följer helt enkelt en halvtimmes tystnad.

– Om man känner att man inte orkar sitta hela halvtimmen så kan man gå.

När tystnaden bryts ber alla Fader vår tillsammans och ber om Herrens välsignelse.

Varför i grupp?

Man kan kanske undra vad det är för idé med att vara tyst tillsammans. Varför inte bara sitta tyst hemma?

– Det får man också gärna göra, säger Maria Repo-Rostedt och skrattar.

– Egentligen finns det tre poänger med att göra det här tillsammans. Ett: det blir av. Två: det blir märkligt nog en gemenskap, även om vi bara sitter tysta tillsammans. Och slutligen finns det en möjlighet att efter meditationen rycka ledaren i ärmen om man känner att man vill prata om något.

Tystnaden är inte alltid bara en kraftkälla, den kan också utmana oss.

– Resultatet kan bli att jag känner: Jag mår inte alls bra nu. Vad ska jag göra åt det?

En stund i tystnad kan ge oss vidgade perspektiv.

– Vi påminns om en större verklighet än den vi ser nu, och vi påminns också om att vi inte är ensamma. Om vi känner att just nu är jag ledsen eller arg så har vi någon att ge det åt. När ångesten kommer finns det någon där som tar oss i handen och leder oss, han som vet precis hur det känns och som själv ropat ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

– Det jag tycker är så underbart med kristendomen är att vi har tillåtelse att vara i ångesten, vi får vara allt annat än coola. Det är inte annars så tillåtet i vårt samhälle.

Varje torsdag

  • Kristen meditation ordnas varje torsdag kl. 17.30.
  • Platsen är Johanneskyrkans krypta, Högbergsg. 12. Kryptans ingång finns till höger om huvudingången. Från 8.3 flyttar meditationen tillbaka in i Johanneskyrkan (inga meditationer 15.3, 29.3 och 10.5).
Ulrika Hansson



UNGDOMAR I KYRKAN. På Sommardagarna 2023 samlades ungefär 100 deltagare för sol, hav, mat, bastu, strand, andakt, vila, värme, stämning, party, musik, smågrupper, mässa, gemenskap, glass och varma klippor på Lekholmen. 13.8.2023 kl. 16:59

rasism. Recenserade presidentfrun Jenni Haukios memoarbok som ”förvånansvärt smal” i invandrarfrågan. 30.11.-0001 kl. 00:00

rasism. Integreringen av utlandsfödda i arbetslivet har förbättrats i Finland, men den rasistiska retoriken och den strukturella rasimen frodas. – Jag ger 200 procent för att bidra till samhället, men debatten just nu får mig att känna mig som en exotisk utlänning, säger Emmanuel Acquah. 9.8.2023 kl. 14:26

BÖN. De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor? 3.8.2023 kl. 11:18

KRISTEN MYSTIK. Vad ska jag göra av känslan av meningslöshet och rastlöshet? Hur ska jag stå ut med rädslan för att förlora dem jag älskar? Ibland vill man ställa sina tyngsta frågor till någon riktigt vis människa. 28.7.2023 kl. 15:53

ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17

musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54