Ville Auvinen talar flytande svenska tack vare studierna vid Åbo Akademi.

Vill ha mer Jesus i kyrkan

ärkebiskopsval 2018. Ville Auvinen har klassats som den ”konservativa” ärkebiskopskandidaten. Men han vill inte 
definieras av det han motsätter sig, utan av det han tror att vi behöver. 26.1.2018 kl. 09:08

Ett år efter att han gått skriftskolan var Ville Auvinen hjälpledare på skriftskolläger i en hel månad. Då hände något.
– Jag var inte densamme efter den månaden. Jag minns att jag under året efter skriftskolan försökte läsa Bibeln, men det kändes tungt och svårt. Jag tror att jag kom igenom Johannesevangeliet. Men efter den sommaren ville jag läsa Bibeln, och jag läste igenom hela boken. Jag ville veta mer. Det fanns saker som jag förstod att varit avgudar för mig, och jag kände en lättnad när jag kunde ge bort dem. Församlingen blev som ett hem för mig, inte ett ställe dit jag måste gå.

Ville Auvinen är född och uppvuxen i Åbo. Han kommer från en ”helt vanlig” familj, och församlingslivet var något han växte in i efter skriftskolan, delvis tack vare sin flickvän (nuvarande hustru), som var mer intresserad av kristen tro än han själv. Men när han väl tände, då tände han på alla cylindrar.
– Redan när jag var sexton år var det helt klart för mig att jag ville läsa teologi.

Under största delen av sin prästkarriär har Ville Auvinen verkat i olika uppgifter inom SLEY, den finska evangeliföreningen. Men han har ingen familjebakgrund inom organisationen.

Vad var det med SLEY som lockade dig?
– Jag kände att SLEY stod för en linje som var både konfessionell och biblisk. När jag studerade teologi vid Åbo Akademi var jag med i en grupp som stod ganska nära SLEY trots att vi inte hade någon bakgrund där. En av våra professorer vid teologiska fakulteten, Karl-Gustav Sandelin, sa att det var svårt att placera oss i något fack. Han kallade oss ”nyevangeliska”.

Under Auvinens studietid i mitten av 80-talet var kvinnoprästfrågan en het och aktuell fråga, och den diskuterades ivrigt. Som SLEY-aktiv var Ville Auvinen av den åsikten att den traditionella ämbetssynen är den mest bibliska och därför den rätta, vilket innebär att kvinnor inte ska vigas till präster. Under hans studietid, år 1986, fattade kyrkomötet beslutet att öppna prästämbetet för kvinnor. Samma år då han prästvigdes prästvigdes de första kvinnorna. Det har gått trettio år sedan dess, men i den frågan har han inte ändrat åsikt.
– Jag står för SLEY:s traditionella syn i kvinnoprästfrågan.

Som ärkebiskop skulle han till exempel inte prästviga kvinnor, den uppgiften skulle han delegera till en annan biskop. Däremot skulle han vara redo att sköta pappersarbetet då kvinnliga präster förordnas till församlingstjänst.
– Jag skulle inte samarbeta med kvinnor vid altaret eller i predikstolen, men jag tror att jag trots det skulle kunna möta dem respektfullt, som en biskop ska göra med dem han ska leda. Jag tror att man kan respektera en människa trots att man inte godkänner allt han eller hon gör. Men jag vet att det här inte är en enkel sak. Om jag blev vald skulle en av de första sakerna att ta itu med vara att försöka träffa alla präster som hör till ärkebiskopens område, kvinnliga präster inkluderade, och diskutera med dem.

Men han vill inte definieras av sitt kvinnoprästmotstånd, inte heller som ärkebiskopskandidat.
– Det är en tråkig diskussion. Jag vill inte vara den som är emot något, och jag vill inte heller profilera mig som ultrakonservativ. Jag tänker på Luther: vad ville han göra? Han ville gå tillbaka till grunden och till Bibeln, men vi kallar honom inte konservativ för den skull. Vi kallar honom en förnyare. Och om vi nu inom SLEY vill göra detsamma så är vi konservativa. Jag förstår det inte. Jag vill inte konservera något. Jag vill inte bevara något gammalt bara för sakens egen skull.

Själv vill han helst tala om nåd. Nåd är ett ord han ständigt återkommer till.
– Jag vill tala om nåden som inte kräver något. Jag tycker att kyrkan borde satsa på att få ut sitt budskap. Budskapet handlar inte bara om värderingar, utan om Jesus. Jag tror att det finns ganska många människor i Finland som söker något mer djupt i livet. Om kyrkan är tyst om de sakerna hittar de människorna sin väg till andra rörelser.

Under åren 2007–2010 var Ville Auvinen ute på missionsfältet i Zambia tillsammans med sin fru och familjens yngsta barn.
– Från Zambia skulle jag vilja importera en öppenhet när det gäller att tala om tro.

Han skulle också vilja importera lite mer glädje till våra gudstjänster.
– Om någon från Afrika kom till vår gudstjänst skulle de nog fråga: Är ni alla döda, eller vad är problemet? Till och med begravningar i Afrika är gladare än en vanlig gudstjänst hos oss.

Han påpekar att vi här i Finland ofta tänker att den lutherska kyrkan har monopol på andliga frågor.
– Men i Zambia finns så många olika kyrkor, större och mindre. Att officiellt höra till en kyrka är inte viktigt, men det är viktigt att vara en aktiv kyrkobesökare. Vi har ett radioprogram i Åbo som heter ”Uutissii Turust, ei virallissii mut torellissii”. Så jag tänker att det är viktigare att vara en ”torellinen kristitty” än en ”virallinen kristitty” (hellre en ”verklig” än en ”officiell” kristen).

Och vad av det som finns i vår kyrka skulle du exportera till Afrika?
– Kristenheten i Afrika är öppen och glad, men inte alltid så djup. Man kunde se det till exempel när någon blev sjuk. Då gick man kanske först till kyrkan och bad om förbön, men hade det ingen effekt gick man till en häxdoktor. Och de gamla traditionerna som hade att göra med förfädernas andar var mycket populära också bland dem som var aktiva kyrkobesökare. Så om folk frågar varför vi åker dit och gör missionsarbete, eftersom 90 procent är medlemmar i någon kyrka, så är mitt svar att där behövs undervisning och fördjupning. Vi kunde ha mer glädje och sång här i Finland, men de kunde ha mer bibelläsning och undervisning i Afrika.

Vad skulle du helst undervisa om?
– Förstås om nåden som inte kräver något! skrattar han.

Varför är frågan om nåd så viktig för dig?
– Den är grunden för allting. Ju mer man känner sig själv, desto mer behöver man nåd. Det är inte något man kan glömma när man blir lite äldre, tvärtom inser man det allt tydligare.

Ville Auvinen har ett rykte om sig att vara en bra talare och en trevlig man. Han motsvarar inte stereotypierna om den strikta, stränga bakåtsträvaren, och det han helst talar om är inte synd utan nåd.

Han säger också att han är dålig på att säga nej. Det är en orsak till att han är ärkebiskopskandidat.
– Jag är kanske en sådan person att om någon ber mig göra något är min första tanke att tacka ja. Det var några från femte väckelsen som frågade om jag kunde tänka mig att ställa upp som kandidat i ärkebiskopsvalet. Jag svarade att om de är så galna att de ber mig ställa upp och om de sedan hittar trettio lika stora stollar som understöder mig, då är jag så tokig att jag ställer upp. Men jag visste nog inte riktigt vad jag gav mig in på!

Sofia Torvalds
Nicklas Storbjörk



kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00

BARA BADA BASTU. Korso församling i norra Vanda hejar på KAJ i första semifinalen i Eurovision 2025 i morgon med att bada bastu och sjunga sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer på Vörådialekt. 12.5.2025 kl. 14:30

MALAX FÖRSAMLING. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Malax församling har sökts av församlingspastorn i samma församling, meddelar domkapitlet i Borgå stift. 12.5.2025 kl. 14:16

NY PÅVE. Vad betyder det för kristna som inte är katoliker att det valts en ny påve? Mycket är upp till var och en av oss tror Jimmy Österbacka. – Det är i våra personliga omständigheter som enheten dagligen både kan sökas och utmanas, säger han. 9.5.2025 kl. 13:39

NY PÅVE. När Emil Anton fick veta att amerikanen Robert Francis Prevost valts till ny påve blev han så förvånad att han blev stum. – Man jag tror att han kan bli en påve som förenar katoliker, säger Anton, som är finländsk katolik, teologie doktor och författare. 9.5.2025 kl. 13:31

SAMKÖNADE ÄKTENSKAP. Kyrkomötet nådde inte tre fjärdedelsmajoritet bakom biskoparnas kompromissförslag. 8.5.2025 kl. 16:54

MÄNNISKOMÖTEN. Robin Nyman är som bäst på väg att baxa en bastu genom Europa för att nå Basel den 17 maj där humorgruppen KAJ från Vörå ska delta i Eurovisionen. 8.5.2025 kl. 13:26

kyrkostyrelsen. 57-årig kyrkoherde från Uleåborg med ovanligt mångsidig erfarenhet inom kyrkan blir ny högsta chef för Kyrkostyrelsen och dess 300 anställda. 7.5.2025 kl. 09:58

ESTLAND. Estland hör till Europas mest konfessionslösa länder. Endast 29 procent av Estlands befolkning har en religiös övertygelse, uppger Estlands statistikcentral. Bland estlandssvenskarna har kyrkan en etablerad ställning. 6.5.2025 kl. 14:15

Begravningsplatser. Staten betalar allt mindre för att den evangelisk-lutherska kyrka sköter gravväsendet i Finland. Men ett förslag om att välfärdsområdena skulle ta över begravningsplatserna röstades ner med klar majoritet. 6.5.2025 kl. 19:36

betraktat. Det slår mig ibland hur lätt det är att missa det goda hos någon. Inte för att det inte skulle finnas där, utan för att man ofta söker efter något större, något mer iögonfallande. Godhet skriker sällan. Den viskar. Den sitter i ett sätt att se på världen och i en närvaro som inte kräver så mycket eller något tillbaka. 6.5.2025 kl. 13:55

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00