Den 14 januari är det 200 år sedan Zacharias Topelius föddes. Hans författarskap uppmärksammas hela året på olika håll och i synnerhet i hans födelsestad Nykarleby.
– Han var en mångsidig man och vi glömmer ofta att han var professor i historia, säger Birgitta Sarelin.
Sarelin är docent i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon är medlem i den nationella delegationen för Topelis 200-årsjubileum där hon ska lyfta fram hans psalmer.
I vår psalmbok från 1986 finns tretton originalpsalmer av Topelius. Dessutom har han bearbetat eller översatt ytterligare sju. De mest kända är sannolikt julpsalmen Giv mig ej glans ej guld ej prakt (nummer 32) och skolpsalmen Sanningens Ande (322). Bägge finns också i den finska psalmboken samt i psalmböckerna i Sverige och Norge.
Sagotänket ingick också i psalmerna.
– Han tyckte att en psalm inte får vara så högttravande att inte vanligt folk eller de äldre barnen förstår den.
De flesta av sina psalmer skrev Topelius 1868 eller 1869. Många av dem har han dessutom bearbetat 1879. Det har att göra med att han vid de tidpunkterna satt i två olika psalmbokskommittéer. Arbetet resulterade i den första finlandssvenska psalmboken 1886 som ersatte 1695 års psalmbok från svenska tiden.
– Jag tror Topelius var ganska bekant med psalmboken innan han kallades till kommittén. Han hade benägenhet att skriva psalmer på samma sätt som man skriver visor. De var enkla och ganska lätta att lära sig. Han hade ett människonära grepp. Det är fina psalmer som fortfarande finns kvar i psalmboken. Topelius skrev folkfromma psalmer, till skillnad från till exempel Johan Ludvig Runeberg vars psalmer är mer akademiska, säger filosofie magister Ull-Britt Gustafsson-Pensar.
Hon var med i kommittén som arbetade fram den tredje finlandssvenska psalmboken 1986, vår nuvarande. Hon har bearbetat många av Topelius psalmer och texter.
Psalmboken väcker starka känslor
Strax efter att Topelius valdes in i den första psalmbokskommittén 1867 dog hans mamma. Det satte också prägel på hans psalmer.
– Den första kommittén var mycket gammaldags, säger Gustafsson-Pensar. Topelius var mycket yngre än de andra medlemmarna och han hade svårt att göra sig gällande. Men han fick med flera psalmer i förslaget 1868.
Psalmboksförslaget hade knappt kommit ur tryck innan det blev föremål för skarp kritik av kommittémedlemmen, skalden och prästen Lars Stenbäck.
– Han riktade kritiken främst mot Topelius, som han ansåg hade en utmärkt formell kompetens för uppdraget. Stenbäck ansåg att han inte hade blivit delaktig av nådens nya liv och trons gudomliga gåva, säger Gustafsson-Pensar.
– Det är alltid strid kring psalmerna. På 1690-talet slogs man så att en blev sängliggande. Det är mycket känslor med, säger Sarelin.
– Jo, det var mycket känslor också i den kommittén som jag var med i, säger Gustafsson-Pensar.
Topelius skrev Gud i mina unga dagar (495) eftersom han ansåg att man åsidosatt ungdomen. Men psalmen godkändes först i 1943 års psalmbok.
– Men det är stor skillnad på ordalydelsen i vår psalmbok och texten som kom ut postumt i Samlade skrifter. Psalmen blev så kraftigt omarbetad och förkortad att man i dag inte är riktigt säker på vilka verser Topelius egentligen skrivit. De ifrågasatta verserna innehåller ändå väldigt mycket topelianskt stoff. Där finns både björken och fåglarna. Jag hoppas så småningom få klarhet i den frågan i landsarkivet i Åbo, säger Sarelin.
Vem som skrivit vad i 1868 års förslag kompliceras av att de flesta psalmerna endast signerats med ett K, som i kommittén.
– Topelius ansåg att psalmerna inte är författarens, utan församlingens. Etablerade namn som Martin Luther och Runeberg satte man ändå ut, men varken Topelius eller Lina Sandell ansågs av allt att döma vara tillräckligt etablerade på den tiden, säger Sarelin.
Själv var Topelius särskilt förtjust i Hur suckar du min själ (575). Det tycker både Gustafsson-Pensar och Sarelin är lite märkligt.
– Psalmen handlar om den kristna människans hemlängtan och han var ändå en ung människa. I synnerhet i jämförelse med de andra i kommittén, säger Gustafsson-Pensar.
Gudsförtröstan genomsyrar allt
Som sina egna personliga favoriter bland Topelius psalmer nämner Gustafsson-Pensar O att min Gud jag kunde lova (294) och Sarelin vårpsalmen Vak upp mitt hjärta prisa Gud (533).
Bägge är också välbekanta med Sanningens Ande. Gustafsson-Pensar bearbetade den både för den finlandssvenska och den svenska psalmboken.
– I vår psalmbok är bara första versen original. I de tre följande har jag bytt ut sådant som gjort psalmen till en skolpsalm. I Finland ses den som en typisk skolpsalm, men inte i Sverige. Därför ville man i Sverige att jag skulle bearbeta också den första versen. De förstod inte att formuleringen salar syftar på skolsalar.
Sarelin har skrivit om psalmen i psalmlexikonet som kommer ut i Sverige.
– Där har jag tagit fram problematiken med skolsalarna. Man slutade sjunga psalmer i skolorna i Sverige på sextiotalet men före det sjöng man Sanningens Ande som ingångspsalm i skolorna i både Finland och Sverige. Numera sjungs psalmer allt mera sällan i skolorna i Finland också. Sanningens Ande har i regel sjungits då verksamhetsåret inleds vid Åbo Akademi.
Giv mig ej glans skrev Topelius ett år efter att psalmboken 1886 kom ut. Följaktligen kom den med först i 1943 års psalmbok.
– Men det är ingen psalm, utan en julvisa. Den skrevs för julfirandet i hemmet och beskriver den borgerliga julen. Därför ingår granen och barnen i ring. Jesus eller barnet i krubban nämns över huvudtaget inte. Psalmen borde inte sjungas i kyrkan på julmorgonen utan den lämpar sig bäst som avslutning på julbönen när folk går hem till sitt julfirande, säger Sarelin.
Idag är det den av Topelius psalmer som sjungs mest i Sverige.
– Jag tror att det är melodin som gör den så älskad. Jean Sibelius skrev melodin tio år efter Topelius död. I psalmboken står det 1895, men melodin är från 1909. Sibelius skrev den som en solosång, den var inte tänkt att bli en allsång, säger Sarelin.
Den kristna tron kom också fram i Topelius sagor.
– Det fanns hela tiden en gudsförtröstan som genomsyrade det han skrev. Också i Boken om vårt land och i Fältskärns berättelser, säger Sarelin.
– Att hans sagor och berättelser blev så populära beror på att han på något sätt tilltalade kvinnorna. Mammorna fick en medfostrare i honom. Och barnen tyckte om att hans sagor handlade om lite vilda pojkar som Bullerbasius, säger Gustafsson-Pensar.
