Ärkebiskopen anser att kyrkan ska bära ansvar för att den betjänar också par av samma kön i samband med deras bröllop.
Lagändringen som gör det möjligt för par av samma kön att ingå äktenskap träder i kraft i början av mars. Ärkebiskopen sade att vi i kyrkan har all orsak att glädja oss med dem som gläder sig.
– Förändringen är ett steg som ger glädje och lättnad på en lång väg bort från skammens, skygghetens och undangömdhetens värld. Det gör mycket kärlek synlig, sade ärkebiskopen.
Enligt de anvisningar som kyrkan har i dag är kyrklig vigsel av par av samma kön inte möjligt. Ärkebiskop Mäkinen anser att diskussionen nu ändå inte borde fokusera på vad en präst får göra eller inte göra. I stället är det tid att fråga sig hur kyrkan tjänar människorna, också par av samma kön, då de ingår äktenskap.
– Kyrkan har ett pastoralt ansvar för att på samma villkor betjäna alla människor som kyrkan ska be för och med. Vi bär det här ansvaret genom situationsanpassade gudstjänster i olika livssituationer, betonade ärkebiskopen.
Mäkinen sade att ingen i det här skedet med säkerhet kan säga vad den förändrade äktenskapslagen i slutändan medför för kyrkan. Men tanken att allt ska förbli som förr är inte realistisk.
Ärkebiskopen antog att präster på olika sätt kommer att bära ansvar för par av samma kön som ingår äktenskap. En del utnyttjar de delar i handboken som kan anpassas mindre, andra mera, så att det i praktiken närmar sig välsignelse av äktenskap.
Det finns också präster som upplever att de på grund av sin övertygelse inte kan betjäna äkta par av samma kön. Mäkinen säger att ett ansvarsfullt sätt att betjäna då är att visa dem vidare till någon annan präst för vilken det känns naturligt att betjäna dem. Ärkebiskopen anser att det inte är någon katastrof för kyrkan fastän det skulle förekomma en situation där en präst i enlighet med sitt samvete viger till äktenskap trots nuvarande anvisningar.
– Det viktiga är att vi bär ansvar och ställer de människor främst som firar sitt livs viktiga fest, inte prästerna själva och kyrkans konflikter, sade Mäkinen.
– För egen del vill jag vädja om att ingens äktenskap blir till föremål för kyrkopolitisk demonstration eller görs till slagträ i en kamp. Prästens uppgift är att tjäna människor, inte sina egna eller andras kyrkopolitiska mål. Jag hoppas att ingens äktenskap blir överkört av en kyrkopolitisk kamp så att bröllopsfesten av andra görs till rätts- eller besvärsprocess.
Ärkebiskopen hoppas också att biskoparna för egen del gör allt för att kyrkans framtid inte byggs med sanktioner, disciplin, kontroll och rättsprocesser.
Ärkebiskopen påminner om att diskussionen om äktenskapet bara delvis handlar om synen på äktenskapet.
– Den handlar också om tros- och bibeltolkning och om människobilden, världsbilden och gudsbilden. Olikheterna har bara blivit synliga i temat för diskussionen. Så här ser vår kyrka ut, på så här olika sätt tolkar vi i kyrkan vårt lutherska arv.
– Nu behöver vi ett tryggt offentligt rum där vi alla kan andas fritt och där vi i lugn och ro kan föra den diskussion som vi måste föra om äktenskapet, sade Mäkinen.
Mäkinen var också bekymrad för att man värderar varandras tro och liv på basen av synen på äktenskapet.
– Den kristna kyrkan finns inte i världen på grund av äktenskapet eller för äktenskapet. Kyrkan finns i världen för Kristus skull. Vår gemensamma tro är en tro på den treeniga Guden, inte en tro på äktenskapet. Äktenskapet är till för människan, inte människan för äktenskapet.
