– Ärade kyrkomötesombud, välkomna till kyrkomötet!
I sitt öppningstal tog Kari Mäkinen fast på det jubileumsår som står för dörren då vi firar att Finland varit självständigt i hundra år samtidigt som det gått 500 år sedan reformationen.
Ärkebiskopen konstaterar att långsamma förändringar blir synliga först efter en tid. Vi har nu tillfälle att granska den långsamma förändring som sker i relationen mellan de reformerta kyrkorna och nationalstaterna.
– Den långsamma förändring som pågår när det gäller både den lutherska tron och det att vara finländare har gjort det klart för oss att vi inte kan skydda den kristna tron genom att stänga Europas eller vårt eget lands gränser utan genom att leva ut den tillsammans med andra. Att vara lutheran är inte detsamma som att vara finländare och att vara finländare är inte detsamma som att vara lutheran, påminde ärkebiskopen om.
Kommenterade inte äktenskapet
Vare sig kyrkan vill det eller inte riktas nu många blickar mot det här kyrkomötet när det gäller kyrkans syn på äktenskapet. Många bär på en förhoppning om att det under den nyss öppnade fyraårsperioden ska tas ett beslut i en tydlig riktning. Mäkinen kommenterar inte den brännheta frågan i sitt öppningsanförande, men kommenterar nog att kyrkomötet inte är någon samling människor med homogena åsikter.
– Den finländska och lutherska berättelsen har många ankare till många kulturella, andliga och religiösa bakgrunder. Det finns inte längre en påtvingad eller förmodad enhetlighet. Det syns också i kyrkomötet, sa ärkebiskopen.
