Här, i Templet på Nylandsgatan i Helsingfors, har Eva Kleman fortfarande sitt arbetsrum. Men i hemmet i Munksnäs samlas redan flyttlådorna på hög inför det nya uppdraget i Sverige.

Hon är lugn mitt i sjukdomens otrygghet

frälsningsarmén. – Jag kan nästan tycka att det är ett större under av Gud att orka hålla mig under armarna än att göra mig helt frisk, säger Eva Kleman, nyutnämnd kommendör för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland. 22.4.2016 kl. 13:45

När Eva Kleman var sju år hörde hon sången: Låt mig få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord.

Hon misstänkte att det kunde göra ont att skriva ord i hjärtat, särskilt om det gjordes med en vass blyertspenna. Ändå bestämde hon sig för att knäböja vid botbänken.

– Det var min frälsningsupplevelse. Den har naturligtvis utvecklats sen dess.

Efter gymnasiet blev hon intresserad av politik, men beslöt sig för att satsa ett år av sitt liv på Frälsningsarmén, som en sorts tack för allt hon fått.

– Jag hade tänkt det som en sorts avslut, men under det året märkte jag att det var något jag inte kunde avsluta. Jag blev övertygad om att det var Guds plan att jag skulle jobba för Frälsningsarmén.

Så blev det. I officersskolan träffade hon sin man Johnny Kleman. Han är frälsningssoldat i femte generation.

Olika uppdrag inom armén har lett till att paret bott på många håll i Sverige. Den första utlandskommenderingen skulle egentligen leda dem till Pakistan, där Frälsningsarmén faktiskt är det största kristna samfundet.

Men då blev Johnny Kleman allvarligt sjuk. Först fick han en inflammation i hjärtklaffen som gjorde att alla tankar på ett uppdrag i Pakistan måste skrinläggas. Sedan, en dag på sommarstugan, brast hans kroppspulsåder. När Eva Kleman körde honom till akuten var han medvetslös.

– Under operationen kom narkosläkaren ut och sa: Det går inte. Finns det anhöriga som vill se honom måste de komma nu.

Att hitta stället där ådern brustit var omöjligt. Men Eva Kleman svarade: Det gör ingenting om inte du tror att det går, för jag tror det.

– Dumt och naivt, kan man tycka. Men när operationen var över kom läkaren ut och grät och sa: Du trodde att det var möjligt, men ingen av oss trodde.

Efter att paret repat sig från den pärsen kändes det som en trygg och bra lösning att ta emot ett uppdrag i Finland. Men under följande uppdrag i Sverige var det Eva Klemans tur att bli sjuk. Hon hade sett lite dåligt, haft huvudvärk, och gjorde ett besök hos ögonläkaren. Det visade sig att hon hade en ovanlig form av ögoncancer. Hon kommer aldrig att bli helt frisk och måste regelbundet gå på kontroller.

Hur har den upplevelsen präglat dig?

– När min man blev sjuk tänkte jag att när man drabbas av något svårt får man inte förbli samma mänska som man var tidigare, man måste bli lite klokare, lite snällare eller mer insiktsfull, sjukdomen måste ha gjort något med en. Jag sa till min man att nu har du fått en ny chans, det måste få påverka dig.

När hon själv var i samma situation insåg hon att det är jättelätt att bli precis lika gnällig som innan.

– Så jag brukar säga att jag vill försöka komma ihåg min sjukdom, komma ihåg hur jag känner, för jag vill att den ska ha gjort mig lite bättre. Annars är det svåra jag gått igenom helt bortkastat.

Hennes tro har inte varit ett vaccin mot osäkerhet och rädsla.

– I den stund jag fick beskedet var jag lika knäckt som vem som helst. Och i samma andetag säger jag: Självklart är det också något annat som griper in! Det handlar inte om att jag orkar be eller tänka en massa positiva tankar, det är min djupast liggande tro som kickar in och bär och lyfter mig.

Givetvis har hon frågat Gud: Varför gör du mig inte helt frisk?

– Samtidigt är jag övertygad om att den grundtrygghet jag har, en känsla av att vara glad och tillfreds mitt i allt kaos, den har Gud gett mig. Förmågan att kunna gnaga mig framåt i eländet. Jag kan nästan tycka att det är ett större under av Gud att orka hålla mig under armarna än att göra mig helt frisk.

Sofia Torvalds



Helsingfors. Efter en lång process blir nu Daniel Björk officiellt kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors. 14.12.2016 kl. 15:38

krishjälp. Evanglisk-lutherska kyrkans samtalstjänst är öppen på grund av branden i Nordsjö där fyra personer dog. 9.12.2016 kl. 13:00

religiösa högtider. Finländare firar fler religiösa fester än någonsin – och lucia kvalar in bland de populäraste tre för oss finlandssvenskar. 8.12.2016 kl. 13:24

Helsingfors. Medieforskaren Ari Nykvist kommenterar reaktionerna på den julkalender som församlingarna i huvudstadsregionen sänt till sina medlemmar. 8.12.2016 kl. 13:10

Strukturer. I Kristinestad fortsätter diskussionen om en sammanslagning av den finska och den svenska församlingen. Församlingsrådet i den svenska församlingen vill utreda frågan vidare och för den till det gemensamma församlingsrådet. 1.12.2016 kl. 16:03

Svenskt rum. S:t Jacobs kyrka är ett viktigt svenskt rum på Drumsö. Det var signalen från de Drumsöbor och församlingsanställda som samlades till möte i går kväll för att ta strid för sina utrymmen. 1.12.2016 kl. 11:53

böcker. "Det är viktigt för alla stressade människor att hinna landa en aning och få julstämning." 1.12.2016 kl. 10:31

församlingsstruktur. Processen kring en möjlig sammanslagning av församlingarna i Pedersörenejden har tagit ett steg framåt. Vart det leder är ännu oklart. 30.11.2016 kl. 13:09

advent. Hör Emma Audas, Lucas Snellman och Katarina Gäddnäs andakter i advent. 25.11.2016 kl. 13:07

eutanasi. Bibeln ger oss inget direkt svar på frågan om aktiv dödshjälp. Det tunga ansvaret ligger på oss. Det säger Hilkka Olkinuora, som välkomnar diskussionen också inom kyrkan. 24.11.2016 kl. 13:25

profilen. Sara Razai har bestämt sig för att inte vara rädd och för att släppa kontrollbehovet. I hennes hem samsas muslimsk bordsbön med kristen söndagsskola. Och i familjen pratar de svenska, finska, dari och engelska. 24.11.2016 kl. 10:31

nödlogi. Ett kvällsmål, en natt på en madrass, morgonmål när du vaknar. I Petrus församling förbereder sig anställda och frivilliga för det tillfälliga härbärge som är öppet den 5–12 december. 22.11.2016 kl. 10:29

kyrkans fyraårsberättelse. Finländarna går fortsättningsvis oftast i kyrkan på julafton. 2015 besökte 320 000 människor kyrkan eller församlingen den dagen. 22.11.2016 kl. 10:16

asylsökande. Där ministeriet betonar säkerheten talar kyrkan om människovärde. I stort sett fanns det samsyn om att slå vakt om tryggheten i landet – för alla. 21.11.2016 kl. 16:28

profilen. Hemmet påverkar barnens uppväxt. Det finns ingen neutral uppväxtmiljö. Barnen kan inte växa ur ett vakuum. Varje människa har ett trossystem som påverkar livet och de val man gör, säger Saara Kinnunen, pensionerad familjerådgivare och författare. 17.11.2016 kl. 15:19

kvevlax. – De editerade foton på mig som de lade ut på nätet, de ropade öknamn och kastade grus på mig, berättar Selma Nylunds . Hon försökte vara ”rätt”, men det var en omöjlig uppgift. Årets Gemensamt Ansvar-insamling vill motverka våld bland unga. 22.2.2023 kl. 22:09

PRÄSTLIV. Att gå klädd i prästskjorta kan leda till en del riktigt otippade människomöten. Katarina Gäddnäs berättar här om oväntade frågor mellan butikshyllorna och en riktigt udda taxiresa. 22.2.2023 kl. 21:43

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41