Lika som bär? frågar sig titeln till undersökningen som gjorts av Kungliga Skytteanska Samfundet och Svensk-Österbottninska Samfundet. Fem forskare har studerat hur man ser på kyrkan och religion i Hortlax utanför Piteå i Norrbotten och i Nykarleby i Österbotten.
– På båda orterna finns en kärna som håller upp församlingarna. De allra flesta är passiva som tycker det är bra att kyrkan finns även om den inte intresserar dem, säger Kjell Herberts, en av forskarna.
Den stora majoriteten av befolkningen anser att kyrkan behöver finnas för familjehögtider. Även om man är likgiltig till kyrkan försvarar man dess existens.
– Mellan raderna kommer det fram en hel del som de församlingsaktiva kan fundera på.
Även om likheterna är flera än skillnaderna är varken Herberts eller hans forskarkollega Mårten Björkgren beredda att räta ut frågetecknet i undersökningens titel till ett utropstecken.
Den största skillnaden mellan orterna är att det på den svenska sidan tycks finnas mindre traditionalism. Färre av de som svarat på undersökningen i Hortlax har valt de påståenden om Gud, Jesus och döden som ligger närmast den traditionella lutherska teologin än i Nykarleby. Speciellt de svenska ungdomarna är betydligt mindre dogmatiska än de finländska. Även om också ungdomarna i Nykarleby är mindre dogmatiska än de äldre stadsborna.
I övrigt ger jämförelsen bilden av att kvinnorna på båda sidorna av viken svarat mera traditionellt lutherskt korrekt än männen. Speciellt utmärker sig kvinnorna i Nykarleby.
Kvinnorna utmärker sig också genom att de är betydligt mer säkra i sina svar än männen. Männen har svarat vet inte betydligt oftare än kvinnorna. Forskarna tror att kvinnorna tagit till sig den religiösa undervisningen i skola och i religiösa sammanhang bättre än vad männen gjort.
Forskarna är försiktiga att dra några långtgående slutsatser hur pass allmängiltig undersökningen är.
– Landskapet är så pass brokigt att man inte kan säga så mycket allmängiltigt, säger Mårten Björkgren. Vi har studerat två orter med församlingar med lika många invånare.
Undersökningen visar att det inte skett någon större förskjutning i utvecklingen av de religiösa landskapen i Österbotten och Norrbotten under de 200 år som Finland och Sverige varit åtskilda från varandra. Fromheten och det religiösa tänkandet är i stort sett lika på båda sidorna av Bottenviken.
– Generellt kan man säga att vi i Österbotten behärskar den religiösa vokabulären bättre än vad man gör i Norrbotten, säger Björkgren. Här går en större andel ungdomar i skriftskolan och i skolundervisningen har vi ett större fokus på närsamhället, traditionerna och religionen. Vi har fått ett starkare språk att uttrycka oss om religion. I Sverige har man många tankar men det är inte så lätt att uttrycka dem.
Här ser han en fördel med vår mera traditionella fostran.
Utgångspunkten för jämförelsen är den undersökning som Mayvor Ekberg och Jørgen Straarup gjorde mellan 2009 och 2010 på initiativ av Hortlax församling.
Helt jämförbara är församlingarna inte. Även om väckelsrörelsen Kyrkans Ungdom är närvarande i Nykarleby är den inte lika starkt framträdande som Evangeliska Fosterlandsstiftelsen EFS är i Hortlax. EFS och svenska kyrkan går in i varandra och det förkommer dubbla medlemskap. Men de flesta medlemmar i EFS är inte aktiva i församlingen.
Läs mera i Kyrkpressen 8/2016
