Ser hjälpen nå fram

Även om hon fortfarande såg mycket elände bland flyktingarna i Turkiet och i barnhemmet i Azerbajdzjan så var Gunilla Luther-Lindqvist lycklig när hon kom hem från sin senaste resa. Jag upplever att vårt mål med att hjälpa dem är uppnått, säger hon. Livet segrar. 1.4.2015 kl. 10:24

– Nu skrattar jag på alla bilderna, säger Gunilla Luther-Lindqvist när jag lagt ner kameran.

Även om vårt samtal kom att handla om mänskligt lidande är det svårt att föreställa henne som annat än glad.

– Jag har en inre lycka och man får vara glad när man ser Gud verka i allt elände. Varje gång jag kommer hem efter en resa till nödställda är jag lycklig över att få vara ett redskap. Vi är alla en länk i kedja, även den lilla tanten i stugan som stickar strumpor är värdefull. Jag har fått kallelsen att föra ut hjälpen, säger hon.

Den kallelsen fick hon redan som skolflicka i Munksnäs i Helsingfors.

– I fyrtio år bad jag till Gud att jag skulle få fara ut i världen och jobba med utsatta barn. Men tiden gick, jag gifte mig och fick fyra barn som växte upp. För femton år sedan gick jag en biståndskurs i Vasa och tänkte kanske det kommer nåt ännu. Men även om jag var beredd så öppnade Gud öppnade inte den gången heller.

Eter att hon gick i pension 2009 fick hennes man Bertel ett erbjudande att flytta till Azerbajdzjan för att bygga kraftverk.

– Jag var genast med på noterna. Efter en vecka i Azerbajdzjan kom jag in som volontär på ett barnhem med 150 gravt handikappade barn. Sedan den dagen var jag tre eller fyra gånger i veckan på avdelningen för de 40 mest gravt handikappade barnen. De var fullständigt apatiska och ändrade inte en min när vi kom. Jag hade med min gitarr och började med musik- och kramterapi. Jag försökte se varje barn och visa att de har ett människovärde.

De vistades tre år i Azerbajdzjan.

– När min man blev pensionär konstaterade att vi inte kan lämna barnen utan fortsätta jobba med dem.Men jämna mellanrum har vi återvänt dit. Vi har märkt att barnen blivit gladare. De känner igen oss och vi möts av glada rop. Jag tror det är avgörande att de fått uppleva Guds kärlek.

Att förmedla den kärleken är något Gunilla Luther-Lindqvist vill göra.

– Jag ser det som Nadas största uppgift att besöka dem som har det svårt, krama om dem och lyssna på dem. Det är viktigt att vi ser dem som människor. Maten och pengarna som vi har med oss kommer på andra plats. När vi besökt de syriska flyktinglägren i Turkiet har jag försökt förklara att det är många människor i Finland som ber för dem.

I mitten av mars kom hon hem från sitt senaste besök till i Gaziantep i Turkiet och barnhemmet i Azerbajdzjan. Hon blev ordförande för Nada Nord i juni 2013 och föreningen började sitt projekt Syriens barn ett halvår senare.

– Flyktingarna lever i fruktansvärde förhållanden. Vi har sett barn som lemlästats i kriget och vi har besökt fallfärdiga hus där det kunde bo 50-60 människor i en tvårummare med vatten som rinner efter väggarna.

Läs mera i Kyrkpressen nr 14-15/2015

Johan Sandberg
Foto: Johan Sandberg



NÄRPES. Närpes församling lyssnade in familjernas behov. Resultatet blev en juniorklubb för sommarlovslediga barn och en heldagsdagklubb som startar i höst. 30.5.2022 kl. 11:10

diakoni. ”Så snett kan det aldrig gå att du inte kan komma och tala med oss”, säger diakoniarbetaren Henrika Lemberg i Borgå. 20.5.2022 kl. 12:52

KLIMATET. Upp till 22 miljoner euro kan de evangelisk-lutherska församlingarna lyfta ur sina skogar varje år. När kyrkan ska vara klimatneutral 2030 får många se över sina invanda avverkningar. 26.5.2022 kl. 12:00

livshistoria. 102-åriga Doris Ståhl har varit med om två krig, evakuerat föräldrahemmet under Porkalaparentesen och suttit i Stockmanns källargångar när Helsingfors bombades. Ukrainakriget följer hon med i tidningen. – De arma människorna! Det är så hemskt så man kan inte tänka på det. 27.5.2022 kl. 16:27

KYRKANS SKOGAR. Med sina 4 356 hektar skogar är Karleby kyrkliga samfällighet den största skogsägaren inom kyrkan i Finland. 26.5.2022 kl. 11:59

KRIGET I UKRAINA. Bland dem som flyr kriget är en del de mer utsatta än andra. Vandaförsamlingarna gjorde tidigt ett beslut om vem de främst skulle ta hand om. 20.5.2022 kl. 12:38

Personligt. Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut. – Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl. 25.5.2022 kl. 12:15

ANDETAG. Louise Häggström och hennes man valde att säga upp sig från sina jobb och flytta till Bergen, en stad i ett land de aldrig besökt tidigare. Hon bloggar på Andetag-bloggen på Kyrkpressens sajt. 24.5.2022 kl. 08:26

LÄGER. I slutet av juli ställs Sabina Wallis inför sitt eldprov: att vara lägerledare vid sommarlägret i Pieksämäki. Själv har hon varit där varje sommar sedan hon var ett halvt år. 23.5.2022 kl. 18:00

TJÄNST. Domkapitlet har fått in fem ansökningar till tjänsten som stiftsdekan. För jobbet, i vilket man framför allt lägger upp prästernas fortbildning, presenterar de sökande olika meriter. De "kan Åbo Akademi", "kan regnbågsfolket" eller "kan dialogen med väckelserörelserna". 20.5.2022 kl. 16:20

domkapitlet. Domkapitlet ändrar på hur församlingspastorerna tillsätts. 19.5.2022 kl. 15:57

FÖRSAMLINGSSAMMANSLAGNING. Den föreslagna nya församlingen, som ska bestå av Malax, Petalax och Bergö församlingar, verkar inte kunna heta något där ortnamnet Malax ingår. 18.5.2022 kl. 15:56

FÖRSAMLINGSVALET. Låt inte studier och andra framtidsplaner hindra dig från att ställa upp i församlingsvalet, säger Nicolina Grönroos. 16.5.2022 kl. 13:11

GAMMAL KYRKA. Björnholmens kyrka i Jakobstad hade varit till salu i ett år innan någon vågade ta sig an projektet. De som vågade är Lars och Monica Granlund. De såg möjligheter i byggnaden. 12.5.2022 kl. 15:41

FÖRSVAR. Carolina Lindström är kyrkoherde på Åland och underlöjtnant i 
reserven. Hon känner att folk plötsligt insett att försvarsmakten behövs till något. 12.5.2022 kl. 12:03

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33