Ser hjälpen nå fram

Även om hon fortfarande såg mycket elände bland flyktingarna i Turkiet och i barnhemmet i Azerbajdzjan så var Gunilla Luther-Lindqvist lycklig när hon kom hem från sin senaste resa. Jag upplever att vårt mål med att hjälpa dem är uppnått, säger hon. Livet segrar. 1.4.2015 kl. 10:24

– Nu skrattar jag på alla bilderna, säger Gunilla Luther-Lindqvist när jag lagt ner kameran.

Även om vårt samtal kom att handla om mänskligt lidande är det svårt att föreställa henne som annat än glad.

– Jag har en inre lycka och man får vara glad när man ser Gud verka i allt elände. Varje gång jag kommer hem efter en resa till nödställda är jag lycklig över att få vara ett redskap. Vi är alla en länk i kedja, även den lilla tanten i stugan som stickar strumpor är värdefull. Jag har fått kallelsen att föra ut hjälpen, säger hon.

Den kallelsen fick hon redan som skolflicka i Munksnäs i Helsingfors.

– I fyrtio år bad jag till Gud att jag skulle få fara ut i världen och jobba med utsatta barn. Men tiden gick, jag gifte mig och fick fyra barn som växte upp. För femton år sedan gick jag en biståndskurs i Vasa och tänkte kanske det kommer nåt ännu. Men även om jag var beredd så öppnade Gud öppnade inte den gången heller.

Eter att hon gick i pension 2009 fick hennes man Bertel ett erbjudande att flytta till Azerbajdzjan för att bygga kraftverk.

– Jag var genast med på noterna. Efter en vecka i Azerbajdzjan kom jag in som volontär på ett barnhem med 150 gravt handikappade barn. Sedan den dagen var jag tre eller fyra gånger i veckan på avdelningen för de 40 mest gravt handikappade barnen. De var fullständigt apatiska och ändrade inte en min när vi kom. Jag hade med min gitarr och började med musik- och kramterapi. Jag försökte se varje barn och visa att de har ett människovärde.

De vistades tre år i Azerbajdzjan.

– När min man blev pensionär konstaterade att vi inte kan lämna barnen utan fortsätta jobba med dem.Men jämna mellanrum har vi återvänt dit. Vi har märkt att barnen blivit gladare. De känner igen oss och vi möts av glada rop. Jag tror det är avgörande att de fått uppleva Guds kärlek.

Att förmedla den kärleken är något Gunilla Luther-Lindqvist vill göra.

– Jag ser det som Nadas största uppgift att besöka dem som har det svårt, krama om dem och lyssna på dem. Det är viktigt att vi ser dem som människor. Maten och pengarna som vi har med oss kommer på andra plats. När vi besökt de syriska flyktinglägren i Turkiet har jag försökt förklara att det är många människor i Finland som ber för dem.

I mitten av mars kom hon hem från sitt senaste besök till i Gaziantep i Turkiet och barnhemmet i Azerbajdzjan. Hon blev ordförande för Nada Nord i juni 2013 och föreningen började sitt projekt Syriens barn ett halvår senare.

– Flyktingarna lever i fruktansvärde förhållanden. Vi har sett barn som lemlästats i kriget och vi har besökt fallfärdiga hus där det kunde bo 50-60 människor i en tvårummare med vatten som rinner efter väggarna.

Läs mera i Kyrkpressen nr 14-15/2015

Johan Sandberg
Foto: Johan Sandberg



profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35