Ska vi bli präster, du och jag?

rebecka stråhlman. När man är 25 år och nyutexaminerad kan livet se ut på många sätt. För Rebecka och Linus Stråhlman präglas tillvaron av kallet. Prästkallet. 19.2.2015 kl. 00:00

Det är tisdag eftermiddag och i fyrarummaren i Mosabacka, Helsingfors har Aaron, 2 år, precis vaknat från sin eftermiddagstupplur medan Leopold, 8 månader, snart kläs på för en tupplur på balkongen. Måndagar och tisdagar är lika med lugna hemmadagar för bröderna. Så kan det vara när både mamma och pappa jobbar som präster.

– Måndag och tisdag känns inte som veckoslut, men visst känner vi oss lediga. Vi försöker att inte göra så mycket, ganska långt går dagarna på barnens villkor, säger pojkarnas mamma Rebecka Stråhlman.

Hon vigdes till präst på trettondagen och har en dryg månad bakom sig som församlingspräst i Borgå domkyrkoförsamling. Linus Stråhlman har hunnit jobba som församlingspräst i Kyrkslätt sedan pingsten, då han i sin tur blev prästvigd.

De senaste åren har varit fyllda av förändringar för paret. På tre år har de blivit med hund, med barn, med lillebror. Studielivet i Åbo har utbytts mot det pussel som ett intentivt arbets- och familjeliv för med sig.

Jag, präst?

Rebecka och Linus lärde känna varandra i högstadiet i Borgå, men blev ett par först 2008 då Rebecka börjat studera i Åbo och Linus var civiltjänstgörare i Helsingfors. I augusti 2010 gifte de sig.

Att det skulle bli en prästfamilj av dem var ingen självklarhet, även om Linus redan andra året i gymnasiet bestämt sig för att studera teologi. Rebecka i sin tur drömde om ett liv som musikalartist.

– Det var först under abiåret som jag överhuvudtaget började tänka tanken på teologi, jag hade helt andra planer. Jag älskar att stå på scen och uppträda, att sjunga, dansa och spela teater. Jag var själv rent av överraskad över att jag började studera teologi och dessutom trivdes, berättar Rebecka.

Nu jobbar de båda som församlingspastorer, men deras vägar till prästämbetet har sett olika ut. Linus berättar att han har en så kallad inre kallelse.

– Under en miniretreat på Snoan fick jag en uppenbarelse då jag satt i tystnad. Det var inte så att det flög blixtar, men jag upplevde att det fanns ett självklart alternativ, ett tydlig mål för mig. Därifrån har jag gått vidare. Visst har det hänt att jag ifrågasatt kallet, vägt plus mot minus, men på det stora hela har det känts väldigt naturligt.

För Rebecka präglades studietiden av en känslomässig kamp.

– Det handlade om att lista ut hur i hela fridens namn jag hamnat här. Ska jag eller ska jag inte bli präst? Jag sökte en identitet. I slutet av studietiden blev det klart för mig: Ja, jag ska. Nu när jag ser tillbaka upplever jag också att jag har ett kall, men inte på samma sätt som Linus. Mitt har vuxit fram och jag har fått kämpa med det innan jag kunnat acceptera det. Men nu när jag börjat jobba som präst märker jag att jag aldrig tidigare på samma sätt haft känslan av att vara på så rätt plats som nu.

Läs hela artikeln i Kyrkpressen 8/2014.

Christa Mickelsson



EUROPEISKA KYRKOKONFERENSEN. Slotte är professor i religion och rätt vid Åbo Akademi och biträdande chef för spetsenheten för forskning i europeisk rätt, identitet och historia vid Helsingfors universitet. 22.6.2023 kl. 11:33

STOCKHOLM. Med alla sevärdheter, affärer och restauranger i Stockholm är det lätt hänt att du går förbi kyrkorna. De är många, stora och gamla, men stig in. Många har en egen profil och en aktiv verksamhet. Kyrkpressen har sammanställt vad du bör se. Efter artikeln kan du ladda ner KP:s kyrkguide för Stockholm. 14.6.2023 kl. 14:00

biskopar. I biskopskollegiet sitter i höst för första gången tre kvinnor som biskopar. Valet var överraskande jämnt. 16.6.2023 kl. 15:50

ekumenik. Susanna Lönnqvist bytte och blev präst i Metodistkyrkan. Efter närmare ett år förklarade domkapitlet i Borgå stift nu hennes "prästämbete förlorat". 16.6.2023 kl. 15:18

Konst. Pauliina Kittilä läste en bibeltext om hur Hesekiel profeterade över döda ben och väckte dem till liv. Bibelstället och bön ledde henne till en tjänstledig höst, en målarresa till Finlands fyra hörn – och en sommarutställning i Helsingfors domkyrkas krypta. 15.6.2023 kl. 13:54

ÄMBETSFRÅGAN. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, har på eget initiativ avsagt sig prästämbetet i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 15.6.2023 kl. 11:06

LIVSBERÄTTELSE. Gud visar sin storhet i bön då han förvandlar, leder och upprättar. Det säger Saul Mäenpää, delägare i Friends & Burgers. – Jag ber inför arbetsdagen och inför möten. När man praktiserar bön ser man också med tiden Guds svar. Det är mycket som börjar med bön. 14.6.2023 kl. 14:00

LIVSFÖRÄNDRING. Under sin uppväxt och sina konststudier i Serbien fick Ivana Milosavljevic en bild av en avlägsen Gud som bryr sig om och älskar oss, men vars kärlek man måste förtjäna. Kyrkan förstärkte den bilden med sina regler och ritualer. 14.6.2023 kl. 10:00

konfirmand. Ingrid Björklöf blir konfirmerad i Åbo svenska församling i år. – Konfirmandtiden har öppnat min syn på tro, säger hon. 15.6.2023 kl. 19:00

PRÄSTSKJORTA. Svordomarna tystnar på bensinstationskaféet i Karleby och äldre damer i Spanien gör korstecknet. – Att gå klädd i prästskjorta påverkar prästen, men också andra, säger Peter Kankkonen. 13.6.2023 kl. 12:00

KONFIRMANDLÄGER. Hela lägret på en lägergård i Lochteå närmare 200 kilometer bort åkte hem. "Många upplevelser gick nu förlorade", säger kyrkoherde Camilla Svevar. 12.6.2023 kl. 19:00

eutanasi. – Vi måste kunna ha ett öppet samtal om eutanasi, och vara av olika mening. Det säger social­­arbetare Miia Kontro, som nyligen disputerade för att bli teologie doktor. På hennes jobb vid Cancercentret vid HUCS dör människor så gott som varje dag. 12.6.2023 kl. 10:34

FÖRSVARSMAKTEN. Fältbiskopen leder och övervakar Försvarsmaktens andliga arbete och ansvarar för den kyrkliga verksamheten och den teologiska linjen vid Försvarsmakten. 12.6.2023 kl. 08:49

Kolumn. Under en vanlig söndagsgudstjänst, i mitten av mars, börjar en bekant melodi spelas från synten. Min hjärna och mun förbereder sig för att inleda ”Härlig är jorden …”, tills jag några sekunder senare inser att texten är på engelska och med ett annat budskap. Jag befinner mig långt hemifrån, och deltar i en gudstjänst i den protestantiska kyrkan i Oman. 31.5.2023 kl. 08:00

MATTEUS FÖRSAMLING. – Jag tror att vår kärna alltid måste vara andlighet. Visst kan vi bjuda på brunch, men Fazers gör det bättre, säger Patricia Högnabba, som installeras som kyrkoherde i Matteus församling i september. 31.5.2023 kl. 19:31

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28