Eva s. Lassus-Paavolainen är en hängiven konstsamlare och tror på äktheten både inom konstvärlden och samhället. FOTO: Sara Ekstrand

Att hjälpa de utsatta

Grundstenen i Eva S. Lassus-Paavolainens liv är att vara delaktig i och påverka det samhälle hon lever i. Genom sitt mångåriga arbete inom vården av missbrukare har hon haft möjlighet att hjälpa en utsatt grupp som sällan gör sin röst hörd och som få ser.
16.8.2013 kl. 09:45
Entusiasmen och engagemanget går inte att blunda för när Eva S. Lassus-Paavolainen talar. Alltid med ett skratt nära till hands pratar hon länge och gärna om det hon brinner för. Vare sig det handlar om sociala samhällsfrågor eller hennes imponerande konstsamling som är uppspikad från golv till tak i hemmet i Helsingfors.

För bara ett par veckor sedan gick Eva S. Lassus-Paavolainen i pension efter att under femton år ha fungerat som verksamhetsledare för KRAN r.f, ett resurscenter för missbrukarvård. Hon ser tillbaka på en lång arbetskarriär där mycket av tiden gått åt till att hjälpa en grupp av socialt utstötta människor.

– Jag har alltid tyckt att vård av missbrukare och förebyggande arbete har varit viktigt. Att hjälpa mina medmänniskor har jag alltid känt starkt för. Bara att lyssna och på något sätt vara delaktig har varit bland det bästa i mitt arbete, säger Lassus-Paavolainen.

Vård oberoende av trosuppfattning

KRAN grundades på initiativ av Borgå stift men är numera en helt självständig förening som verkar på kristen grund.Genom koordinering, rådgivning och utbildning samarbetar föreningen med över 50 församlingar och organisationer för att förebygga rusmedelsmissbruk och rehabilitering av missbrukare i Svenskfinland.

Eva S. Lassus-Paavolainen är noga med att betona att allt samarbete är ekumeniskt där precis alla församlingar och religiöst obundna organisationer behövs och är lika viktiga.
– Jag understryker alltid att det är hjälpande verksamhet vi håller på med inom KRAN och att allt som handlar om evangelisering hör till församlingarnas uppgift. För om man börjar rubba på de linjerna så blir det ganska ohållbart. Det får inte vara ett krav att alla ska ha samma trosuppfattning, både bland klienter och vårdare. Ingen är bättre än den andra men tillsammans kan vi göra någonting gott.

– Församlingarna har sitt och det uppskattar jag väldigt mycket men jag tror på en djup och äkta tro utan att man ska behöva stå på barrikaderna och säga vad exakt man tror på.
Lassus-Paavolainen berättar om dagcentret Hyddan i Nykarleby där missbrukare och utslagna kan söka hjälp. Ett projekt hon är mycket stolt över och som bevisar att samarbete mellan gränserna lönar sig. Både Nykarleby stad och församlingarna hjälper till att finansiera verksamheten som finns i Missionskyrkans lokaler.

– Café Hyddan är ett ypperligt exempel på vilket resultat man kan åstadkomma när olika församlingar arbetar för samma mål.

Långvarig absolutist

Själv dricker Lassus-Paavolainen inte en droppe alkohol och förutom sitt arbete inom KRAN har hon varit aktiv i olika nykterhetsföreningar.

– Som ung drack jag självklart lite vin men i vuxen ålder insåg jag snabbt att det inte blir mera roligt av alkohol. Jag kände att jag inte ville ha det. Jag har alltid trott på nykterheten men det betyder inte att man måste vara absolutist som jag, det säger jag aldrig, för alla ska själva få välja. Många klarar av att dricka men det finns de som inte gör det. Och det är den gruppen jag har varnat för.

Ett exakt svar på hur man förebygger missbrukande har inte Lassus-Paavolainen men säger att liberaliseringen absolut spelar en betydande roll.

– Personligen tycker jag att det är bättre med högre priser och en striktare alkohollag. Man pratar mycket om förmyndarskap men med tanke på den finska mentaliteten går det inte om allt släpps fritt.

Något som ändå oroar mer är samhällets inställning till missbrukare.

– Alkoholism är en sjukdom som vilken annan som helst. Men om man jämför den med andra sjukdomar så är det stor skillnad i omgivningens attityder. Missbrukarna blir ofta trakasserade och nedvärderade och det är det som är så tragiskt i vårt samhälle. Men under den tiden jag har jobbat så känns det som om attityderna har mjuknat en del.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Sara Ekstrand



mission. Om Gud vill och flygen går återvänder Chamilla och Kristian Sjöbacka till Kenya så snart de kan. ”Får man trivas så här bra på missionsfältet?” har de ibland frågat sig. Landet och arbetet har förändrats sedan de första gången åkte ut som missionärer. 4.6.2020 kl. 09:19

mathjälp. Coronaepidemin har lett till ett ökat behov av mathjälp. De som ordnar matutdelning försöker möta behovet, samtidigt som de fått lägga om verksamheten. 2.6.2020 kl. 15:51

Coronapandemin. Tillsvidare ska man undvika körsång, rekommenderar biskoparna. 2.6.2020 kl. 14:23

Pörkenäs. Jakobstads svenska församling har omprövat beslutet att inte ordna konfirmandläger i sommar. Församlingen ordnar två dagläger på Pörkenäs. 1.6.2020 kl. 16:32

Åbo akademi. Björn Vikström har blivit utnämnd till professor i systematisk teologi vid Åbo Akademi för de närmaste fyra åren (1.8.2020-31.7.2024). 1.6.2020 kl. 14:20

pingst. På pingstdagen, söndagen 31.5, sänder Svenska Yle en gudstjänst med rubriken "Anden leder oss" från Brändö kyrka. 30.5.2020 kl. 08:55

Fontana Media. Styrelsen för Fontana Media har utsett Nicklas Storbjörk till ny vd. Han fortsätter som ansvarig redaktör för Kyrkpressen. 28.5.2020 kl. 17:19

studentexamen. Hur har vårens studenter tagit det att de inte får fira en ordentig dimission? Vi pratade med Karin Westerlund från Karis och Axel Falck från Helsingfors. 27.5.2020 kl. 09:40

diakoniarbete. Helsingforsarna mår sämre på grund av coronasituationen, det syns i församlingarnas diakoniarbete. 26.5.2020 kl. 15:48

strömning. När gudstjänsterna skulle börja strömmas fick kyrkvaktmästarna en ny arbetsuppgift.Den kom över en natt, säger Bengt Norrlin. 25.5.2020 kl. 13:06

Väståboland. Jari Heikkilä brukade sitta på labbet och studera virus, idag är han präst i Väståboland. Men en sak bär han med sig från sitt förflutna: han är noga med att tvätta händerna! 22.5.2020 kl. 09:28

undantagstillstånd. Viking Norrbäck fick somna in i sitt hem i Esse omgiven av sin familj. Det var så han ville ha det. Men coronan gjorde att han inte fick den begravning han önskat. 20.5.2020 kl. 17:26

Coronapandemin. Finns det förutsättningar att skapa någon form av gemenskapsdagar för konfirmanderna i Jakobstads svenska i stället för de inställda konfirmandlägren? Den frågan söker nu kyrkoherde Jockum Krokfors svar på. 20.5.2020 kl. 16:34

styrka. I skolan blev Salla Romo mobbad för sin storlek. När hon började styrketräna hade hon inget särskilt mål. Två år senare kunde hon kalla sig Finlands tredje starkaste kvinna. Den styrkesportande prästen har hittat det hon är född att göra, och önskar att andra skulle få uppleva detsamma. 21.5.2020 kl. 13:23

deckardrottning. Hur gör en deckardrottning med mingelskräck? Hon vågar mingla fast hon är hur rädd som helst. 20.5.2020 kl. 14:15

LEDIGA TJÄNSTER. Johannes församling i Helsingfors vill anställa en citykaplan, som särskilt ska arbeta med den åldersgrupp som har en svag relation till församlingen. 11.10.2023 kl. 16:09

Svenska kyrkan. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Sverige. – – – Den svenska kyrkoherden är allt oftare både andlig herde och daglig chef i stora "superpastorat" i Svenska kyrkan. Henrik Törnqvist blev kyrkoherde för en nyfusionerad storförsamling i Trollhättan. 9.10.2023 kl. 16:32

kyrkoherdar. Den finländska kyrkoherdens roll och makt i församlingen är ett stående tema. Därför tittade Kyrkpressen på hur deras kolleger i tre andra nordiska länder, Henrik, Erik och Louise jobbar. 10.10.2023 kl. 18:24

den norske kirke. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Norge. – – – Den norska kyrkoherden jobbar i en kyrka som söker sina former efter att ha slutat vara statskyrka 2012. Soknepresten är en av medlemmarna i församlingsrådet. Men chef på församlingskansliet är en "daglig leder", inte prästen. 9.10.2023 kl. 16:36

FOLKEKIRKEN I DANMARK. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Danmark. – – – Den danska kyrkoherden är traditionellt präst i en enprästförsamling i ett "sogn" som kan vara mycket litet. Sognepræsten är inte förman för församlingens anställda. Louise Britzes telefon i Köpenhamns förorten Nørrebro ringer dygnet runt ändå. 9.10.2023 kl. 16:34