Skotten Steph Macleod sjunger tacksamhet till Gud från hela sitt hjärta. En hemlös alkoholist fick tillbaka livet och musiken. Han har precis varit i Sverige och släpper sitt fjärde album. FOTO: Kaj Aalto

Ett liv värt att leva

Han var en briljant klassisk gitarrist redan när han var femton. Sedan sprack allt när familjen splittrades.
27.4.2013 kl. 09:00
Skotten Steph Macloeds började festa lika intensivt som han hade ägnat sig åt musiken. Det förde honom till tio år av destruktivt liv - tills han mötte Jesus och Jane.

Jag möter Steph Macloed, 33, på ett hotell i Sverige. Han ska spela senare samma kväll i en kyrka. Han är lågmäld och verkar lite blyg men ändå trygg. Vi finner ett gemensam intresse, den klassiska gitarren. Det började han spela redan som sjuåring. Han blev omskriven av Classical Guitar Magazine.

Klassikern Recuerdos de la Alhambra av Fransisco Tarrega var hans examenstycke. Men av en lovande framtid som Skottlands Segovia blev det något helt annat.

– Jag är så tacksam att jag får resa runt och berätta om vad Kristus har gjort i mitt liv, säger han.

Hela hans högra arm är tatuerad, en signal om ett liv i en annan subkultur. Hans första album heter Light in the darkest of nights. Det är självupplevt - varje ord. Tolv egna låtar.

När han en gång inte kom in i en bar för att han var så full, slog han sin näve i en stenvägg med brutna ben som resultat. Efter ett tag fattade han att han aldrig skulle kunna spela klassisk gitarr längre. Han var i tjugoårsåldern då.

Det var efter att hans föräldrar skilde sig, mamma fick ett nervsammanbrott och försvann ur den starkt kännande pojkens liv. Familjen splittrades och femtonåriga Steph började festa med kompisarna och ta sprit.

– Jag gjorde ingenting halvhjärtat utan gav mig in på festandet lika passionerat som jag hade gjort med min musik, berättar han
.
När han var sjutton började han ta droger. En ond spiral började snurra allt fortare. Det är ett under att hans destruktiva livstil inte tog hans liv. Till slut levde han ute på gatan för att kunna droga sig utan att någon skulle sätta stopp för honom.

Ett år flydde han till Thailand och jobbade först för att sedan kunna droga sig. Till slut kom hans mamma för att hämta honom hem och blev förskräckt när han såg sin son i så dåligt skick.

Kristet behandlingshem
Efter många försök till ett nyktert liv med AA och psykiatriskt vård utan resultat kom han till ett kristet behandlingshem. På Bethany Christian Center hemma i Edinburgh började det hända saker.
 
– Året 2006 är viktigt. I februari kom jag in på behandling, i april mötte jag Jane, i september åkte jag ut från behandlingen och i december gifte vi oss, berättar Steph Macleod.

Han hade haft sin barnatro, men säger att han aldrig riktigt förstod vad det gick ut på. Han  övergav allt i sin förtvivlan när familjen splittrades. Han var besviken, bitter och arg på sina föräldrar - och Gud.

– Nu kom en man och berättade om sin tro på Gud på ett sätt som jag förstod. Det handlade om ett förhållande, att Gud fanns där för att hjälpa mig, ge mig styrka.

– Jag bad en enkel bön, Gud förlåt mig. Ge mig ett liv som är värt att leva, berättar Steph.

Han hade en tung emotionell börda att bära. Han hade hatat sina föräldrar, han hade djupa skuldkänslor, han mådde dåligt psykiskt. Steph Macloed säger att det var en enda stor röra. Han kunde spotta på sin spegelbild, till och med slå sin spegelbild. Så mycket hatade han sitt liv.

– När jag bad, kände jag en frid, som jag inte hade upplevt sedan jag var barn. En trygghetskänsla när allt är bra, beskriver han den avgörande stunden.

Ändå var allt omkring lika illa. Han var hemlös, utan pengar och familj. Han hade bränt alla broar.

– Men den där plötsliga känslan av frid kunde jag inte bortförklara. Det här måste vara någonting på riktig. Så jag började gå igenom mitt liv. Jag såg inte mig själv som universums centrum utan mötte mina problem och erkände drogbreoendet. Gud hjälpte mig att gå genom allt det hemska som jag hade gjort mot mig själv och andra.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Kaj Aalto



tro. Ibland är patienten mycket svag, sedan piggnar den till. Tua Forsström och Sofia Torvalds möttes i ett samtal om hur deras tro klarat av sorg och uteblivna bönesvar. 2.4.2021 kl. 07:24

Kristinestad. Vad är öramössor och ”mörksondagan”? Annina Ylikoski berättar om folkdräkter och om hur påskens traditioner vuxit fram. 31.3.2021 kl. 14:01

Påsk. – Som människa och sångare har jag upplevt en enorm rikedom genom att ta del av påskens musikverk, säger Sören Lillkung. 31.3.2021 kl. 13:05

Påsk. – Att jag gör en liten sak som att hålla upp dörren för någon kan genom den så kallade fjärilseffekten leda till att någon kan komma på lösningen på klimatkrisen. Den sortens samband finns men vi har inte möjlighet att ha koll på dem – men det är väl det vi tror att Gud har. 31.3.2021 kl. 00:00

pedersöre. Medan Hilkka Nygård arbetade som lärare i Edsevö skola – Edsevön koulu dekorerade hon skolan inför påsk. Då utvecklade hon ett kors av björkris. 31.3.2021 kl. 09:50

Nekrolog. När det blev möjligt för kvinnor att bli präster i Finland 1988, hörde Ulla Östman till de första som prästvigdes. 29.3.2021 kl. 11:55

värderingar. Vi för Luthers arv vidare utan att vara medvetna om det. Till och med ateisterna påverkas av de lutherska värderingarna. 29.3.2021 kl. 11:01

sårbarhet. "Likt lärjungarna har jag ofta upplevt att jag befinner mig i någon slags mellantid, mitt emellan långfredag och påskdag: Jag vill tro, men har ej krafter att göra det. Jag vill hoppas, men vet ej om jag förmår eller vågar det." 31.3.2021 kl. 00:00

Burma. Att kunna hjälpa kyrkan är den överlägset svåraste utmaningen för biskopen av Burma. Johan Candelin arbetar från Karleby för att få hjälp till en av de fattigaste lutherska kyrkorna i världen. 25.3.2021 kl. 11:08

Bibelfynd. Israeliska arkeologer har gjort nya fynd av bibliska textfragment i Dödahavsområdet för första gången sedan dödahavsrullarna i Qumran hittades 1947. 24.3.2021 kl. 12:40

Kyrkans Ungdom. I fjol ersattes Kyrkans Ungdoms sommarläger med Digimäki. I år blir det "Pieksämäkidagar" sista veckan i juli, på olika håll i stiftet. Mats Nyholm, direktor i S:ta Clara–kyrkan i Stockholm, är huvudtalare. 23.3.2021 kl. 18:43

nykarleby. Telin-orgeln från 1768 flyttas inte från Nykarleby kyrka. 23.3.2021 kl. 15:38

närståendevåld. Sara Mikanders jobb är att stöda personer som drabbats av närståendevåld eller sexuella övergrepp. – Jag har lärt mig att den som inte behöver hålla uppe en fasad mår ganska okej. 19.3.2021 kl. 15:04

relation. Louise Häggström hade en varm och rolig pappa som såg och bekräftade henne. Han dog när hon var tonåring. Hennes behov av bekräftelse finns kvar, något hon pratar om utan att förställa sig. 18.3.2021 kl. 15:01

Bok. Kan vi förändra andra människor? Antagligen inte, tänker Magnus Londen, som skrivit en satir om en konsult vars motto är ”no change” – ingen förändring. – Men om vi själva kommer till att vi vill förändras kan vad som helst ske. 18.3.2021 kl. 09:42

FOTOGRAFI. När fotografen Kasper Dalkarls pappa dog blev hans relation med mamma Åsa Dalkarl Gustavsson tätare. De började gå i bastu tillsammans, de blev vänner. Kaspers fotoutställning ”Mor och son” är deras gemensamma projekt. 13.5.2024 kl. 14:36

SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPET. Hon går från ett toppjobb till ett annat. Ruth Illman har gått i sina föräldrars fotspår, men motivationen kommer utan tvekan inifrån. Från och med september är hon ny forskningschef vid Svenska litteratursällskapet. 10.5.2024 kl. 19:52

kyrkoherdeinstallation. Kristi himmelsfärdsdagen blev en festdag i Vörå församlingen då nya kyrkoherden Samuel Erikson installerades av biskop Bo-Göran Åstrand under högtidliga former. Och Vöråborna slöt upp, både kyrkan och församlingshemmet var välfyllda. 9.5.2024 kl. 16:15

folkmusik. Genom folkmusiken har Amanda Harald och Jacob Sundström fått kontakt med sina rötter. I en värld som präglas av snabba förändringar och ett globalt klimat märker de att också andra unga intresserar sig för det förflutna. 10.5.2024 kl. 13:15

ETT GOTT RÅD. Kristina Stenman önskar att hon som 20-åring förstått att alla människor bär på bekymmer. 10.5.2024 kl. 13:55