Martins väg till korset

Via Crucis i Helsingfors är ett ekumeniskt projekt som involverar över hundra skådespelare, både amatörer och proffs.. I år spelas huvudrollen som Jesus av skådespelaren Martin Bahne.

Hur kom det sig att det blev du som spelar Jesus i år?
– Jag känner regissören Mikko Lammi sedan tidigare och han frågade om jag vill ställa upp.

Hur reagerade du på förslaget?
– Det behövdes ingen övertalning. Det är ju en stor sak att få vara med i ett så här unikt och stort projekt.

Hur har du förberett dig för rollen som Jesus?
– Jag har försökt ta reda på hur man ser på Jesus i bland annat andra religioner. Jag ville få en så bred bild som möjligt av honom. Jag vill inte grunda rolltolkningen på fabler.

Har du jämfört manuskriptet med evangeliernas Jesus?
– Nej, jag har inte läst Bibeln. Jag vill göra en rolltolkning som talar till vår tid och som har något att säga människor i dag.

Hur är påskvandringen uppbyggd?
– Den är indelad i fyra olika scener. Den första scenen är när Jesus rensar templet från månglarna och fördömer prästerna. Efter det rämnar han inombords. Den första och den andra scenen spelas i Kajsaniemiparken på två olika ställen.

I scen två har vi nattvarden och Judas svek och Jesus är besviken på sina lärjungar. I den här scenen blir han anhållen.

I den tredje scenen har vi rättegången med Pilatus och Petrus som nekar till att han känner Jesus. Den här scenen spelas på ständerhusets trappa.

I den fjärde scenen blir det vandringen till Golgata och korsfästelsen.
Har du någon favorit bland de här scenerna?

– Scen två där Judas sviker Jesus tycker jag är intressant. Det finns en svikare i oss alla. Sveket kommer som en överraskning liksom resten av dramats händelser. Jesus är djupt förvirrad och för att berättelsen ska fungera dramatiskt kommer allt som händer att vara en överraskning för de inblandade.

Vilket är Via Crucis budskap?
– Det finns både ett positivt och ett negativt budskap. Det negativa är när folkmassan blir som en enda röst. Pilatus är den enda som tycker att Jesus är oskyldig. Man kan dra paralleller till fascism och liknande fenomen.
Det positiva i det här dramat är det goda som kommer ur det. Kärleksbudskapet och budskapet om nåd.

Tror du att Via Crucis kommer att påverka dig själv?
– Jag har höga förväntningar. Jag hoppas jag kommer ut som en renare människa och med större nåd gentemot mig själv.
Jag tycker också det är viktigt att det är ett ekumeniskt projekt och att olika kyrkor är med.

Det är inte så ofta man får spela för en publik på närmare 16 000 människor. Att det är så många skapar säkert en alldeles speciell atmosfär.

Kommer alla att kunna höra vad som sägs?
– Vi använder ljudteknik och dramat har en mycket rik ljudvärld med musik och solosång.

Hur mycket har ni repeterat?
– Från och med i dag (14.3) repeterar vi varje kväll så det blir två veckor. På skärtorsdag har vi generalrepetition. Vi har övat i olika kyrkliga lokaler.

Nyligen var det premiär på La Strada, en pjäs som du regisserat. Var fick du idén till den?
– Jag läste om ett rättsfall där en 16-årig rumänsk flicka såldes till en massa finska män för en spottstyver. Sutenören behöll så gott som alla pengarna själv. Det var ett hejdlöst utnyttjande.
Jag ville göra något om systematisk arbetsrelaterad människohandel. Ekonomiskt handlar det om enorma summor som omsätts inom människohandeln på global nivå. Bara inom narkotikahandel är summan större.
Jag har lånat pjäsens huvudkaraktärer från Fellinis film La Strada.