Gud så de pratar!

Tammerfors, Finlands eget Manchester med sina många textilfabriker, hyser en liten svensk by i sina fållar. Ett enda kvarter med skola, daghem och församlingsutrymmen samlar mer än hälften av Tammerforssvenskarna nästan dagligen. Det är också det enda kvarteret där gatskyltarna är skrivna på både finska och svenska.

– Staden är finsk men man räknar med oss svenskspråkiga, säger Tammerforsbon Hans Cederqvist och tar ett exempel ur stadens kyrkopolitik:

– Vårt församlingsråd får alltid kommentera och ge vår syn på olika förändringar i samfälligheten. Men vi ser också till att de minns oss. Vi syns och hörs i kyrkofullmäktige, alla chefer vet att vi finns och vi går aktivt med i allt. Som minoritet måste man alltid hålla ljuset brinnande.

Prästen del av möblemanget
Men det är inte bara i kyrkofullmäktige de brinner. Tammerforssvenskarna toppar ofta statistiken när det gäller olika insamlingar som kampanjen Gemensamt Ansvar. Föreningslivet sjuder av aktivitet med klubbar och föreningar för alla åldrar. De har en egen tidning, Tammerfors Aktuellt. Och de blir aldrig färre. Trots att ungdomarna flyttar bort för att studera har antalet svenskspråkiga förblivit närmast konstant i hundra år.

Vad är det med er svenskspråkiga i Tammerfors?
- Det att vi har stor omsorg om varandra är den röda tråden. Är någon borta från mötet så ringer man upp och frågar hur den mår. Vi är vänner kors och tvärs inom alla grupper, säger Barbro Cedercreutz som bland annat jobbar frivilligt som skolmormor i Svenska skolan.
 
Att också den svenska församlingen lever och mår bra tror kyrkoherde Kim Rantala åtminstone delvis är en identitetsfråga.

– Församlingen har en naturlig plats  och närvaro i många svenska sammanhang i staden. Visst har vi en del grupper och egna samlingar men det är egentligen bara basarbete. I stället försöker jag aktivt finnas där Tammerforssvenskarna redan finns. Jag går till skolans lärarrum och kokar kaffe, jag besöker Svenska klubben, går på möte i pensionärsföreningen och så vidare.

Rantala vet att han för de flesta är ”prästen”.

– Efter fem år i församlingen känner de flesta mig och jag känner dem. Å andra sidan har de inte heller något val, jag är den svenskspråkiga prästen i stan.

Matbuss på hemlig rutt
Om den lilla svenska församlingen med knappt tusen medlemmar satsar på vardagsnärvaro arbetar den starka samfälligheten i staden däremot med stora projekt. Den egna bussen Ruokanysse kör runt mat till behövande.

– Vi samarbetar med de stora matkedjorna och partihandeln som donerar överbliven mat till oss. Våra diakoner är de enda som känner till vilken rutt matbussen kör och de meddelar sedan våra klienter. Därför finns det inga brödköer i Tammerfors, maten kommer till en hållplats nära dig, säger diakonichef Matti Helin på samfällighetens diakonicenter.
I Tammerfors finns sedan 50 år tillbaka flera arbetsplatspräster. Det är präster som arbetar ute på exempelvis företag, ett jobb som fortfarande ligger i startgroparna på många håll i landet.

– Just nu funderar vi mycket på hur vi ska nå privatföretagarna. De är en hårt arbetande skara med lite tid, säger Ilkka Hjerppe som håller i arbetet med samhällskontakter.

Under sommaren sysselsätter församlingarna i staden nästan 200 unga sommarjobbare.

– Samfälligheten är väldigt stark och en del av församlingarna tycker ibland att den överskuggar deras arbete, säger Kim Rantala.
För honom är de finska prästkollegerna ett stort stöd.

Läs hela artikeln i papperstidningen.