Korthälsning: Nyår med ödesklang

En kvinna blickar ut i nyårsnatten genom en fönsterruta.
– Ödesmättat, men med förhoppningar om framtiden, säger Benita Forsman om favoritkortet i sin samling.
– Jag föreställer mig förstås att hon ser ut över havet, tillägger Forsman som själv kan höra bränningarna slå från sitt hem nära Tulludden i Hangö. Men det är nog en vanlig åker, belyst av månen.

Benita Forsmans samling om hundratalet kort från början av förra seklet ända fram till vinterkriget tillhörde hennes mans farmor. Hilma Masalin växte upp i arbetarstadsdelen Berghäll i Helsingfors och kom till Hangö år 1912. Från Hangö åkte emigranterna ångbåt till England innan färden över Atlanten tog vid.
– En väninna från Helsingfors som åkt tidigare frestade henne med att ”man behöver bara lära sig lite engelska” så är lyckan gjord.
Innan Hilma kom iväg till England tog hon ett jobb på sjukstugan i Hangö. Benita Forsman har ett fotografi på Hilma i sjukvårdarklädsel. I Hangö träffade hon snickaren Otto Forsman och med ens fanns lyckan mycket närmare och Amerika fick vara. Kortet med kvinnan har Hilma skickat till nyåret 1913 under deras tidiga bekantskap. På julkortet som Otto fick en vecka tidigare har Hilma citerat julsången ”Ty julen, julen är inne” i vacker skrivstil. För hundra år sedan hörde det till att skicka skilda jul- och nyårskort.

Av korten kan man följa med hur Hilma flyttat, både inom Helsingfors och senare inom Hangö. De flesta korten är gratulationskort av olika slag.
– Namnsdagar tycks ha varit en stor sak, säger Forsman. Korten kommer främst från släktingar, men också från Hilmas arbetskamrater på sjukstugan. Kort var vanliga, folk hade ju inte telefon på den tiden.

Släkten har hållits väl samman. Benita Forsmans barn kan i dag beundra fyra hus som deras far, farfar, farfarsfar och farfarsfarfar byggt. Allt inom en radie av knappa två kilometer. Dessutom durabelt byggda, fast två av dem delvis måste återuppbyggas efter kriget. Otto byggde sitt och Hilmas hus någon gång på 1920-talet och två av deras barn bodde där till år 2008 då huset tömdes och kortlådan kom fram. Benita Forsman som själv har en biblioteksbana bakom sig och är en aktiv släktforskare tycker det är anmärkningsvärt att man tagit sig mödan att hålla ihop samlingen.
– Den har hängt med i alla flyttningar, klarat inbördeskriget och tyskarnas landstigning, Hangö bombardemang och evakueringen efter vinterkriget.