Kyrkostyrelsens beslut är ett svar på bland annat på vårens upprörda diskussion kring ”Anni”, flickan som propagerade för att man kan botas från sin sexuella läggning. Folk skrev ut sig ur kyrkan för att de inte ville att ”deras kyrkoskattepengar” ska gå till ändamål som de inte kan godkänna.
Det är Kyrkostyrelsen som årligen bestämmer vilka organisationer som beviljas rikskollekter. Efter beslutet i Uleåborg förra veckan blir det blankt nej till verksamhet som går emot kyrkans dokumenterade linje.
Ökad tydlighet krävs eftersom till exempel evangeliföreningarna SLEY och SLEF står i opposition till kyrkans linje i vissa frågor, men samtidigt är kyrkans officiella missionssällskap och därför beviljas rikskollekter. Däremot borde ifrågasatta ändamål – som till exempel ungdomsmagasinet Nuotta som stor bakom Anni-videon och som har SLEY i ryggen – inte kunna rymmas med bland verksamhet som understöds med rikskollekter.
Ungefär hälften av söndagarna har påbjudna rikskollekter som är obligatoriska. Resten av söndagarna kan församlingarna själva bestämma vart kollektmedlen går.
Kollekter och understöd
Kyrkostyrelsen ger också understöd till organisationer, men Kyrkostyrelsens kanslichef Jukka Keskitalo betonar att kollekter och understöd är två olika instrument. Kollekter används inte till att lappa på bristande budgetmedel.
Däremot understöder Kyrkostyrelsen vissa större organisationer med vilka man ingått avtal om ersättning för det arbete de gör för rikskyrkan.
– På finlandssvenskt håll har kyrkan ett avtal med Församlingsförbundet, säger Keskitalo.
Mindre organisationer kan få bidrag till projekt efter prövning.
– Kollekterna är helt skilda från de här understöden, säger Keskitalo men medger att skillnaden inte alltid är kristallklar.
