– Jag började grubbla över hur det kom sig att människor som inte hade ett helt ben i kroppen mådde bra medan människor som var fysiskt friska kunde må jättedåligt, berättar den svenska religionspsykologen och prästen Cecilia Melder om varför hon började forska i existentiell hälsa.
Innan hon blev präst jobbade hon inom sjukvården. Hon har lagt märke till hur många nya diagnoser som dykt upp under de senaste åren.
– Vi har utmattningsrelaterade depressioner, unga som skär sig, pensionerade kvinnor som blir alkoholiserade …Folk borde må bättre är de gör.
Ohälsa och sekularisering
Melders avhandling heter Vilsenhetens epidemologi – en religionspsykologisk studie i existentiell folkhälsa. Hon ville ta reda på om en människas existentiella hälsa spelar någon roll för den självuppskattade hälsan, det vill säga den egna upplevelsen av att må bra. Med existentiell hälsa menar hon att man känner mening, hopp och samhörighet och har en övergripande tolkning av tillvaron, antingen andlig, religiös eller politisk.
– I Sverige ser vi en ökande fysisk, psykiskt och social ohälsa trots att barnadödligheten sjunker och människor äter allt hälsosammare. Vi lever i ett samhälle som inte erbjuder meningsskapande strukturer.
Den som har en god existentiell hälsa känner att det finns en mening med livet.
– Det är att känna ett grundläggande hopp. Det handlar både om ett sätt att tänka och om handlingar: till exempel om ritualer som att tända ett ljus i kyrkan.
Läs mera i Kyrkpressen 21/2011.
