Sedan 1997 har han varit vaktmästare och skött allehanda praktiska angelägenheter i skolans utrymmen – men många av de studerande kommer i första hand ihåg honom för att han varit en lyssnande medmänniska och en extra vuxen i studievardagen.
– Jag har blivit lite som en pappa här i huset, säger Anders Westerholm med hänvisning till sitt engagemang för de studerande.
Vägen till vaktmästarjobbet vid Soc & kom gick via 20 års arbete i IT-branschen följt av fyra års arbetslöshet.
– Det här var det 47:e jobbet jag sökte. Jag började fundera över om det kanske skulle vara trevligare att jobba med människor än med datorer.
Intresset för att jobba i en mera människonära miljö väcktes genom diskussionerna hemma.
– Min fru är talpedagog, och de saker hon berättade om sitt jobb gjorde att mina värderingar förändrades. Det fick mig att bli intresserad av att jobba med människor.
Att finnas till för skolans studerande när de behöver en vuxen att prata med är inget som ingår i vaktmästarens egentliga arbetsbeskrivning.
Anders Westerholm säger att han alltid varit öppen för sin omgivning och reagerat när människor ser ut att inte må bra. Någon speciell metod för att komma i kontakt med de unga använder han sig inte av.
– Jag tror att det kommer av sig själv, det uppstår en spontan kontakt.
Varje år vandrar ungefär hundra nya studerande in genom Soc & koms dörrar och passerar vaktmästarbåset.
– Går någon förbi med huvudet bortvänt säger jag godmorgon eller goddag för att öppna en kontakt.
Ibland när han frågat hur någon mår och fått svaret ”bra” har han ändå sett att det inte varit hela sanningen. Då har han försökt uppmuntra dem att berätta hur det egentligen är.
Läs hela profilen i Kyrkpressen 20/2011.
