Den här veckan har karaokekomedin Näkterbaren med DuvTeatern premiär på G18 i Helsingfors. På Näkterbaren kan man både drömma om en framtid och minnas någonting från det förflutna. Kyrkpressens redaktör fick samtala med skådespelaren Karolina Karanen och regissören Christoffer Strandberg om deras kärlek till teater, deras vänskap och vad som är heligt för dem.
Kan ni berätta lite om Näkterbaren?
Christoffer: Det fanns en önskan i gruppen att göra komedi. Föreställningen har byggts upp kring karaktärer som skådisarna har skapat. Alla karaktärer har fått ett eget nummer, lite som i karaoke där man i tur och ordning stiger upp och har en egen stund. Men varje nummer är inte ett regelrätt karaokenummer, så om man inte tycker om karaoke kan man ändå komma och se den. Alla har en huvudkaraktär, men sedan har också alla små biroller. När vi har lärt känna karaktärerna har vi märkt att det finns annat än bara skratt under ytan.
Karolina: Min huvudkaraktär är Niklas Sandholm. Han längar efter förälskelse. Han har en låt som han önskar varje kväll på baren: Lika hopplöst förälskad av Tomas Ledin. Niklas är också dörrvakt, fastighetsskötare och fiskare.
Christoffer: Jo, han har många järn i elden och är en machoman med stora muskler, men under ytan finns ganska mycket känslighet. Karolina har en lång monolog som vi jobbar med.
Christoffer, du har mycket på gång. Varför vill du jobba med just DuvTeatern?
Christoffer: Det här är den bästa arbetsgemenskapen jag någonsin har jobbat med. Jag känner mig alltid välkommen och accepterad och omtyckt. Vi är kollegor men jag upplever också att vi har blivit vänner, Karolina och jag, och alla andra också. DuvTeatern en alldeles speciell grupp och det är någonting som alla som har jobbat med gruppen säger. Jag har alltid känt mig så väl mottagen och, ja, önskad. Jag har stått på DuvTeaterns scen sedan 2015 i ett flertal produktioner. Nu gör jag min debut som regissör i gruppen.
"Jag längtar efter förälskelse, precis som min huvudkaraktär i Näkterbaren."
Vad längtar ni efter?
Christoffer: Vilken stor fråga. Jag tror att jag just nu längtarefter tid och reflektion. Jag märker att jag saknar den där stunden när man inte har en massa att göra. Bort från det hektiska så att man hinner ta in allt som man har varit med om. Jag längtar ut till holmen på hösten. Jag vill vara ute i skärgården. Lite höststorm och lite lugn och ro. Bort från det hektiska och det kanske just med sin kärlek och med tid att ta in allt som man har varit med om.
Karolina: Jag längtar efter förälskelse, precis som min huvudkaraktär i Näkterbaren.
Vad är heligt för er?
Christoffer: Oj vilken svår fråga. Vad tycker du Karolina?
Karolina: För mig är det inte alls svårt att svara på den frågan. Jag älskar ju teater, att stå på scenen. På scenen behöver jag ingen hjälp. Jag kommer ihåg mina repliker från början till slut. Och det känns roligt att jobba tillsammans med andra skådespelarna. Näkterbaren är min nionde produktion med DuvTeatern. Jag har varit med i 17 år!
Christoffer: Det där är heligt. Jag skriver under det till 100 procent. Jag har samma sak på sätt och vis. För mig har också teater varit på något sätt mitt livs första kärlek.
I kristendomen säger man att alla är lika mycket värda. Tycker ni att det ser ut så i samhället?
Karolina: Nej, för mig är det ingen stor skillnad. Man ska bete sig och koncentrera sig.
Christoffer: Jo, precis så borde det vara. Men i praktiken så är det ju inte alla gånger så. Vi som gör teater har en skyldighet att låta olika människor och röster höras. För mig är viktigaste regeln, som kristendomen har tagit fasta på, är att behandla andra som du själv vill bli behandlad. Det är något jag själv vill leva enligt.
Brukar ni någonsin be?
Christoffer: Jag har just kommit från en begravning, så jag har faktiskt bett idag. Så jo, jag ber ibland.
Karolina: Min pappa dog 2010. Det är ganska länge sedan. Min pappas grav finns på vår sommarstuga, på landet. Han fick havsutsikt, det är fint.
Christoffer: Det vill jag också ha, havsutsikt sedan när jag seglar vidare.
Är ni nervösa när ni ska gå upp på scen?
Karolina: Inte alls!
Christoffer: Jag är alltid lika imponerad över att Karolina inte blir nervös. Även om hon har krävande roller. Men vi andra i gruppen är nog ibland ganska nervösa.
Karolina: När vi gjorde I det stora landskapet var jag inte heller nervös. Ibland blir jag lite pirrig i magen, men det hör väl till tycker jag.
Christoffer: Jag blir också lite nervös, men det är inte obehagligt, utan är just pirr som gör att jag blir mer koncentrerad.
"Jag är bäst på teatern hela tiden."
Vilken är din bästa sida och din sämsta sida? När är du som bäst?
Karolina: Jag är bäst på teatern hela tiden.
Christoffer: Min bästa sida är just i förhållande till andra människor. Jag tycker att min starkaste sida är min empatiförmåga. Jag tycker om människor och jag vill människor väl. Min värsta sida är att jag har en viss otålighet och en viss obarmhärtighet ibland gentemot mig själv.
Karolina: Ibland är jag också stolt över min lägenhet, på mitt boende. Den har ett namn: jag bor I det stora landskapet.
Christoffer: Ja, förstås, namnet på vår förra föreställning! Det är ett otroligt fint namn på ett hem.
Världen ser ganska mörk ut nu. Tycker ni att vi behöver skratt?
Christoffer: Jag vet att Karolina är den som får folk att skratta, och skrattar själv ganska mycket.
Karolina: Jo, jag är skrattig och fnittrig!
Christoffer: Jag tycker absolut att vi behöver skratt. När man tittar på nyheterna så ser man att världen är en ganska mörk plats just nu. Men på något sätt har jag svårt att i min egen vardag tänka att världen är hemskt mörk. Det har nog att göra med vilka människor jag har i mitt eget liv. Och på teatern fokuserar vi på vårt arbete och våra berättelser.
