Borgå stift behöver en fastighetsstrategi

Ledare. Till senaste nytt inom kyrkligt ekonomikunnande hör att lägga upp fastighetsstrategier. Rikskyrkans nya överarkitekt Antti Pihkala ger en grov tumregel: Om över 25 procent av församlingsekonomin går till fastigheter är det dags att tänka om. Antingen är husen i fel användning, eller så lider församlingen av nostalgi och håller kvar för många eller fel fastigheter i sin ägo. 17.3.2011 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström


De nya fastighetsstrategierna kan slå hårt mot det finlandssvenska stiftet. Den kyrkliga ekonomin sitter allt stadigare i de kyrkliga samfälligheternas händer. Och samfälligheterna hör allt oftare till finska stift.

Ett akut exempel är Vanda. Helsinge kommun var svenskbygd långt in på femtiotalet, i dag är de svenskspråkiga i Vanda runt fem procent. Vanda svenska har kommit långt i sin minoritetsstrategi genom att samla församlingens funktioner i ett nybygge, S:t Larsgården invid den gamla sockenkyrkan, med bland annat svenska skolor i närheten. Trots att arkitekttävlan hållits och ritningarna är färdiga kommer bygget inte i gång.
Vanda kyrkliga samfällighet har skjutit upp S:t Larsgården på obestämd tid till förmån för andra byggen. Helsingfors stift säger inget och Borgå stift har inget att säga enligt gällande strukturer. Att frågan nu går till förvaltningsdomstolen visar att läget uppfattas som desperat.

Samfälligheten i Borgå har i sin fastighetsstrategi kommit till att bland annat en lägergård och domprostgården ska säljas. Den svenska domkyrkoförsamlingen vill däremot ha sin prästgård kvar.
Prästgårdarna har i hundratals år varit nav i församlingslivet. Men det var länge sedan kyrkan övergick till totallön också för kyrkoherdar. Skatteförvaltningen har sedan dess gjort det klart att det är en dyr historia att bo i en stor prästgård.
Visst kan Domkyrkoförsamlingen högprioritera kyrkoherdens boende i sin verksamhet, men i vilken strategi ingår den prioriteringen?

Borgå stad vann på 20-talet tävlan om den finlandssvenska biskopsstolen genom att låta bygga en ny biskopsgård. Kyrkostyrelsen ville enligt sin nuvarande fastighetsstrategi köpa huset, men affären ändade i en kompromiss. Staden renoverar huset för ett par miljoner och Kyrkostyrelsen går in för ett 30-årigt hyreskontrakt.
Det kan tyckas framsynt att stiftsfullmäktige kan börja sitt strategiarbete med att veta var Björn Vikströms efterträdare någon gång på 2030-talet ska bo. Men frågan är den samma som i föregående fall: Är det där man ska börja?

Ett annat svenskt kyrkligt hus som strategiskt inte ryms inom dagens stiftsramar är stiftsgården Lärkkulla i Raseborg. Av Lärkkulla-stiftelsens medlemmar är Kyrkostyrelsen den enda som satsat pengar på Lärkkulla, men nu är det stopp. Målet att få en svensk motsvarighet till det kyrkliga utbildnings- och fortbildningskomplexet i Träskända har inte heller nåtts. Forskarpulpeterna i den ombyggda festsalen samlar damm och biblioteket blir föråldrat.
Visst kan man fortfarande på Ungdomens kyrkodagar, UK, och vid kyrkliga fortbildningskurser uppleva att ”Lärkkulla är vårt”. Men en erkänd rock- & poplinje och stor popularitet bland kortkurselever från Ryssland ger inte den rätta profilen för en stiftsgård. Åtminstone inte på sikt.

Det färskaste exemplet på bristande svensk strategi gäller en byggnad som inte finns. Efter många om och men är HeTa-projektet ett faktum, rikskyrkans, stiftens och församlingarnas bokföring, löneräkning och de betalningsrörelser som hör till dem centraliseras till Uleåborg. Centralen med 190 anställda får två andra verksamhenheter i Kuopio och Lahtis och en svensk, som placeras i Borgå.
Det fanns andra villiga mottagare, men knappast någon strategisk stiftsdiskussion inför placeringsbeslutet. En placering av svenska sakkunniga i löne- och personalfrågor i t.ex. Raseborg hade kanske inte lett till andra synergier än ett dussin betalande men bestående lunchgäster för Lärkkullas kök. Men finlandssvenskt kyrkligt liv arbetar med små marginaler och det behövs jordnära strategier.

För några veckor sedan höll stiftet ett strategiseminarium. Vill stiftsfullmäktige och andra aktörer ha en strategi värd namnet måste de bryta upp de nuvarande strukturerna. Aktörerna står inför en betydligt svårare uppgift än de vill tro.
Rolf af Hällström



PÅSK. Påsken kan ses som en kulmination av känslor. Men egentligen kunde man säga att det är påsk året om när man ser till hela känslospektret av misslyckanden, lidande, felsteg, förlåtelse och att livet fortsätter, konstaterar Patrica Strömbäck. 5.4.2023 kl. 18:00

GLÄDJE. Ester Laurell har en medfödd inneboende livsglädje. Den har hon fått i sitt barndomshem och i sina tonårs första kristna gemenskap. Sedan följde en 40 års paus då livet fyllde på med annat; erfarenhet, upplevelser, sorger, som i dag ger hennes glädje djup. 9.4.2023 kl. 17:00

PEDERSÖRE. Kyrkoherden i Petrus församling i Helsingfors, Daniel Björk, söker motsvarande tjänst i Pedersöre. Han är den första som söker tjänsten, vars ansökningstid går ut den 19 april. 7.4.2023 kl. 17:15

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33

STRUKTUR. En utredning av församlingsstrukturen i Korsholm inleds i vår. – För att vi ska kunna säkerställa verksamhet i alla församlingar måste något göras, säger Mats Björklund som är kyrkoherde i Korsholms svenska församling. 5.4.2023 kl. 16:18

Åland. I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk. 5.4.2023 kl. 14:15

ORD. Räck upp handen den som vet varifrån dymmelonsdagen fått sitt namn! Och visste du att memman kanske också propsar på att vara lite religiös om man tittar långt tillbaka i tiden? Ifall du aldrig fått koll på när påsken infaller: Skyll på de tidiga kristna! 5.4.2023 kl. 11:54

KOLUM. Biskopens påskhälsning är en inbjudan att vandra vägen tillsammans och med Gud. 8.4.2023 kl. 08:00

gospel. Gospelgurun Ragnhild Hiis Ånestad leder gospelkören Oslo Soul Children. Hon besöker Helsingfors i april för en körfestival för barn och unga. 3.4.2023 kl. 08:00

Helsingfors. Mathias Sandell gillar den gamla musiken som hör ihop med stilla veckan inför påsk. Han är musikmagister från Sibelius-Akademin och vikarierar som kantor i Petrus församling. 23.3.2023 kl. 08:43

USA. När en tornado var på väg mot den amerikanska staden Amory i Mississippi valde meteorologen Matt Laubhan att börja be – mitt i direktsändning. 30.3.2023 kl. 11:37

Kolumn. Under fastan går jag med lärjungarna till Jerusalem. Liksom lärjungarna är jag varje år oförstående när Jesus undervisar om sin död. 28.3.2023 kl. 16:23

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36