Helsingfors domkyrkoherre nummer ett

Människa. – Jag tröttnar aldrig på synen av Domkyrkan som tornar upp sig över Senatstorget. Svarta vintermorgnar, ljusa sommartimmar. Den tysta, ännu mörka kyrkan och den gryende solen på himlen. Vyn är en energikälla i sig.
13.1.2011 kl. 00:00

Nina Österholm

Petri Oittinen är övervaktmästare i Domkyrkan i Helsingfors. För 30 år sedan bytte han Elantos köttdisk, där han extraknäckte vid sidan av studierna, mot kyrkan.
– En god vän tipsade mig om platsen och jag kände mig genast hemma på det nya jobbet. Jag var 22 år och det var spännande att få säga ”tre mark, tack” på olika språk när jag sålde vykort åt turisterna som besökte kyrkan.

Bara ett år senare avgick hans närmaste förman och Oittinen avancerade till övervaktmästare i Finlands populäraste byggnad – om man får tro Helsingin Sanomats gallup.          – I dag är Domkyrkan och den naturliga kulle som byggnaden står på inte bara kulturlandskap för mig. Här har jag levt, bott och verkat över halva livet, min själs inre landskap finns här.

Andaktsliv av kvalitet

Nytillträdd och också nygift flyttade Petri Oittinen in i det enda småhuset vid Senatstorget: kapellbyggnaden intill kyrkan rymmer precis en lägenhet. Där föddes också familjens två söner.                                                                                                                                                                                                                                              – Numera är vi alla utflugna från kapellet, jag har officiellt två våningar lång ”arbetsväg” eftersom församlingens arbetsrum för tillfället är placerade i samma hus där jag bor i Kronohagen.

I det arbetsrummet börjar Petri Oittinen vanligen också sina arbetsdagar, oftast redan kring sjusnåret. Morgonkaffet sparar han till kyrkan som öppnar klockan nio. Då har turistbussarna redan radat upp sig som en mobil mur runt Senatstorget.                                                                                                                                                        – I januari har vi nästan lika mycket besökare i kyrkan som under de hektiska sommarmånaderna. Ändå är Domkyrkan i första hand inte någon turistattraktion eller något museum. Det är en kyrka och här sker också mycket av kyrkans kärnarbete i form av böner, mässor och förrättningar.

Oittinen säger sig vara otroligt stolt över det ”kvalitetsandaktsliv” som lever i Domkyrkan.
– Jag kan naturligtvis inte utvärdera hur det känns för den som sitter i bänken men andaktslivet i Domkyrkan har blivit rikligare genom åren. För mig är det kärnan, orsaken till varför kyrkan finns här.

Själv har han ofta funderat över hur han som församlingsanställd kan bidra till att kyrkobesökaren får en andlig upplevelse, hur han som vaktmästare ska svara på den spirituella längtan som finns hos dagens människa.
– Rätt blandning av närvaro, empati och professionalism kan vara svårt att få till. Man får inte bli pompös, tända ljusen med yviga gester, trots att både ministrar och biskopar syns i bänkraderna. Det är inte heller lämpligt att kyrkvaktmästaren exempelvis gråter högljutt.

Läs mer i Kyrkpressen nr 2/2011!

Nina Österholm



Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52

ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00

podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00

KYRKOMÖTET. I ett konservativt kyrkomöte fick Borgå stift en övervägande liberal grupp i valet för fyra år sedan. Nu slutar många ombud. Valet av nytt kyrkomöte i vinter förrättas från rätt så tomt bord. 24.10.2023 kl. 14:04

heliga platser. I en avförtrollad värld, en värld där människan är allestädes närvarande, spanar vi efter glimtar av helighet. Mikael Kurkiala vill klä glimtarna i ett språk där vi verkligen kan mötas. – Så fort vi har definierat något har vi låst in det. När vi gör det så dödar vi det. 23.10.2023 kl. 10:05

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43