Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Kyrka. Det tog Högsta förvaltningsdomstolen 16 månader att komma fram till att kaplan Bror Träskbacka inte har besvärsrätt i ”fallet Franzén”. Hur kunde det ta så lång tid att konstatera det? 25.10.2007 kl. 00:00

Kyrka. Lekmän behövs i församlingen, men till vad? 25.10.2007 kl. 00:00

Människa. Agneta Ara är författare. Hon älskar flamenco och hästar, hon går ofta i mässan och hon trivs i Sydamerika, där man också får tala om döden. 25.10.2007 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkostyrelsen beviljade på tisdagen 26 840 euro för ett pilotprojekt med mål att undersöka medlemskapet i kyrkan. 24.10.2007 kl. 00:00

Världen. Den staty av Jesus i choklad som väckte uppståndelse i New York kring påsken kommer att ställas ut på nytt, tillsammans med åtta chokladskulpturer av katolska helgon. 24.10.2007 kl. 00:00

Samhälle. Professor Sirkka-Lisa Kivelä säger att det brister ordentligt i grundförutsättningarna för en god åldringsvård.  Bland annat har ingen läkare som utbildats före 1990-talet de kunskaper som behövs för att kunna identifiera normala och sjukliga förändringar hos åldringar. 24.10.2007 kl. 00:00

Världen. Island fick i helgen en efterlängtad, ny bibelöversättning –  den första på nästan hundra år. 24.10.2007 kl. 00:00

Rolf af Hällström. – Välkommen till Bokmässan! Anknytning 43? Var god dröj. 24.10.2007 kl. 00:00

Världen. Svensken Åke Rosén har tagit patent för att tillverka kistor av krita för att minska den miljöbelastning som begravningar innebär. 23.10.2007 kl. 00:00

Världen. De katolska biskoparna i den amerikanska delstaten Connecticut har meddelat att de tillåter att våldtäktsoffter tar så kallade dagen-efter-piller. 23.10.2007 kl. 00:00

Kyrka. Konfliktfrågor får alltför stort utrymme då det gäller kyrkans offentlighetsbild. Det konstaterade biskop Gustav Björkstrand under sitt besök i Närpes prosteri förra veckan. 23.10.2007 kl. 00:00

Kyrka. En andra omgång av dialog mellan Kyrkornas Världsråd och Pingströrelsen inleddes i mitten av oktober i Baar, Schweitz. 22.10.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 43/2007 Att mäta med Borgåmått betyder att mäta generöst, att mäta med råge. Det förefaller att gälla också i negativ mening. 22.10.2007 kl. 00:00

Världen. Fler och fler amerikanska judar bryter den flera tusen år gamla traditionen att låta åtta dagar gamla pojkar omskäras. 22.10.2007 kl. 00:00

Kyrka. Den lutherska kyrkan i Finland har utvidgat sin engelska webbplats. 22.10.2007 kl. 00:00

hanna lehtonen. För tre år sedan var hon osäker på om någon alls skulle vilja sjunga i hennes kör. 21.4.2016 kl. 07:16

frsta hjlp. De lär sig rädda liv - till takten av Bee Gees hitlåt Stayin’ Alive. 20.4.2016 kl. 07:00

understd. Förbundet Kyrkans Ungdom (KU) fick 11 000 euro när Kyrkostyrelsens plenum delade ut understöd till kyrkliga organisationer. 19.4.2016 kl. 15:39

lediga tjnster. Däremot ville fyra bli stiftssekreterare för församlingsdiakoni vid domkapitlet i Borgå, och en kyrkoherde i Sjundeå. 18.4.2016 kl. 15:45

tempelplatsens kyrka. Tusentals turister gästar sommartid tempelplatsens kyrka varje dag. 18.4.2016 kl. 11:17