Det har gått tre år sedan Hanna Lehtonen satte in en annons i Pargas kungörelser: ”Alla välkomna på Pargas kyrkokörs första övning.”
– Det var nervöst. Skulle någon komma? Det fanns ju många körer i Pargas redan.
Oron var obefogad. Nästan tjugo personer kom på första övningen.
– Det var personer som ville sjunga i uttryckligen en kyrkokör, berättar Hanna Lehtonen när vi träffas i gråstenskyrkan i staden.
Körsång är gruppdynamik
Medelåldern i kören ligger kring femtio år. De yngsta är lite på tjugo, de äldsta kring sjuttio. Antalet medlemmar växer, lite i taget.
– Det var min dröm från första början, en kör där olika generationer kommer samman. Och det har faktiskt blivit så, vi är som en enda stor familj med en vikänsla som vuxit fram längs med åren. Att jobba tillsammans, med gemensamma mål, är en otroligt stark grej.
Körens musikaliska framsteg tryggas bland annat av att Hanna Lehtonen regelbundet erbjuder koristerna individuell röstkontroll.
– Alla får en egen tid på en halvtimme. Då går vi igenom sångtekniska saker, kollar att allt fungerar.
– Jag känner varje röst. Det är viktigt. En körledare ska känna sin skara.
Hon säger att det är otroligt vad sång och körsång kan göra för en människa.
– Vad medlemmarna har utvecklats! Allt från sångröst till habitus. Och jag vågar säga att de vuxit som människor också. Jag har själv utvecklats och vuxit med den här gruppen.
Himlen är öppen
Att vara just en kyrkokör är en stark del av Pargas kyrkokörs identitet. Kören medverkar regelbundet i församlingens gudstjänstliv.
– Körsång i allmänhet är härligt, men vi är inte vilken kör som helst. Vi gör det för oss, men också för vår församling.
Lehtonen tror på Guds ledning.
– En dirigent måste lita på sin intuition, men jag tänker också att Gud kan leda en övning i en viss riktning.
Det kan handla om att en sång plötsligt börjar växa på ett oväntat sätt.
– Då gäller det att leva i stunden och ta det andra jag tänkt hinna med nästa vecka. Efteråt kan jag tänka: Vad hände där? Himlen måste ha varit öppen.
Körens repertoar består av både psalmer, lättare gospel och klassiska sakrala verk.
– Som musiker har jag alltid varit mångsidig. Men om du vill veta var min själ vilar så är det i lovsången och den lättare gospeln.
Fast hon gillar orgeln också.
– Vi måste se till helheten. Vi människor är olika. Om vi tänker på framtidens kyrka så hoppas jag att orgeln och gospeln får finnas sida vid sida.
Körens nästa utmaning är en egen konsert på Åland och medverkan i gudstjänsten dagen därpå, 14–15 maj. Hanna Lehtonen jobbar målmedvetet med sina korister inför varje delmål.
– De bästa stunderna är när jag märker att min tanke gått fram, när det händer något med klangen, när det händer något i gruppen. Musiken är det allra viktigaste, och det är fascinerande att följa med läroprocessen. Ibland jobbar man länge för att plötsligt ta ett jättekliv framåt. De stunderna är heliga.
En längre version av intervjun finns i papperversionen av Kyrkpressen nummer 16/2016.
