Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Kultur. Lärjungen och aposteln Tomas liv kommer att bli film i Indien. 8.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. En psalm. Ett tal. En psalm. Ett tal. Det är strukturen i ”seurat”. Herättäjäjuhlat följer samma beprövade tradition också i stor skala i huvudstadsregionen. 7.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Under helgen firades Franciskusdagarna på Kökar, Åland för trettionde gången. 7.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Församlingarna i Vasa har låtit bygga en stockstuga vid bostadsmässan i Vasa. Stockstugan på mässområdet är en plats för stillhet och kommer att finnas kvar så länge mässan är öppen. 6.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. De lutherska församlingarna erbjuder sommarjobb åt allt fler och i år har kring 4 500 unga fått jobb i kyrkan under sommarmånaderna. 5.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Domkapitlet i Borgå har vänt sig till arbetsskyddsbyrån på Åland för att utreda samarbetsproblemen i Jomala församling. 4.7.2008 kl. 00:00

Världen. Bibeln på 100 minuter som ljudbok är den tredje mest sålda ljudboken på Statoils bensinmackar i Sverige. Populärast är Prickskytten av Lee Child, följd av Korståg av Robyn Young. 4.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Man måste ha ett engagemang när man forskar i något i många år, säger Pamela Slotte, teologie doktor med mänskliga rättigheter som specialområde. 3.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. År 1434 befallde katolska kyrkan församlingarna att ställa upp ihåliga stockar för penninginsamlingar till de fattiga. Att samla in pengar var i och för sig ett bekant fenomen redan vid den tiden, men stockarna var alltså en ny uppfinning. 3.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Finström-Geta församling kämpar mot ett rejält minusresultat för tredje året i rad. 3.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Kaplan Halvar Sandells beslut att visa en film om kirurgisk abort för en grupp skriftskolungdomar har av helt förståeliga orsaker väckt häftiga reaktioner. 3.7.2008 kl. 00:00

Rolf af Hällström. Det spelas förmiddagsjazz vid småbåtshamnen i Ingå, på altanen till rallymästaren Marcus Grönholms träbruna köpcentrum.  Som alla andra kyrkbyar i Finland håller sig också Sommaringå med en musikfestival. Ett programblad berättar att det efter svängarna vid altanen diskuteras musik på Hembygdsgården, ett stycke fram längs den historiska kungsvägen. 3.7.2008 kl. 00:00

Kultur. Ett år i Greenwichtid har gått sedan syskonen Pevensis första Narniabesök i filmen om Häxan och lejonet. Den magiska garderoben med mjuka pälsar och de mysiga figurerna är borta sedan länge. Nu är det raka rör, läs action, som gäller. 2.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. – Innan jag kan bedöma fallet vill jag höra alla parter och få en helhetsbild av vad som har hänt, säger biskop Gustav Björkstrand. Han vill ha svar på hur visningen av en abortvideo på ett skriftskolläger i Helsingfors gått till före den 18 juli. 2.7.2008 kl. 00:00

Människa. Förutom att Ulf Särs informerar om Kyrkans Utlandshjälps biståndsprojekt, säljer han också annorlunda gåvor såsom getter, gräftor och skoldräkter. Säljarbetet blev han bekant med i början av 60-talet då han jobbade en månad som butiksbiträde. 2.7.2008 kl. 00:00

kyrkodagar . Än hinner man anmäla sig till kyrkodagarna i Åbo. 10.4.2017 kl. 11:59

Påsk. Avsaknaden av kristna påsktraditioner gjorde att Melana och Jonas Löfqvist började fira påskmåltid med hela familjen. 7.4.2017 kl. 13:58

sibbo. PÅSKVANDRING. Kom i tid. Klä dig varmt. Ta på dig stövlarna. Kärlekens väg drar genom Sibbo igen. 6.4.2017 kl. 12:21

tro. Som barn var hon van vid att pappa ordnar allt. Men den tryggheten rubbades då Gerd Snellman inom tio år förlorat både sin man och ett barn. Men när en av sönerna fastnade i drogmissbruk några år senare såg hon att Gud bar henne genom svårigheten. 5.4.2017 kl. 08:42

flyktingpolitik. Demonstrationerna mot Finlands avvisningar till Afghanistan engagerade också flera präster. Johan Westerlund tycker att det är naturligt att kyrkan tar politisk ställning. 4.4.2017 kl. 16:54